Att plugga i Asien

Hej igen! Nu har halva tiden på NUS gått. Varför går det så fort? Jag önskar att man kunde fånga tiden och hålla fast den.

Efter så här pass lång tid i det singaporianska skolsystemet, har jag samlat på mig en hel del anekdoter som både är roliga och meningsbärande.

I väst hör man mycket om hur det är att studera i Asien. Skräckhistorier om det kinesiska högskoleprovet och om plugghets ger en en väldigt dramatisk bild av det hela. Jag skulle nog säga att det inte matchar verkligheten i Singapore, inte 100%. Universitetssystemet här är väldigt inspirerat av det amerikanska. Man pluggar alla kurser samtidigt, man har midterms och finals, inlämningar och bara genom att vara på campus kan man se att de lägger mycket resurser på sport och idrotts-studenter. Alla går dessutom runt med NUS tischor av olika slag. På vissa står det NUS FASS, på andra NUS Business School osv osv. Folk vill alltså gärna visa upp vilken grupp de tillhör. Men innan jag berättar mina anekdoter tänker jag faktiskt ge er lite backstory om Singapore. Den blev kanske liiiite längre än vad jag hade tänkt mig, men ni får skippa det om historia inte är er grej.

Lite backstory

Om ni har missat det så är Singapore en så kallad stadsstat med ett dominerande parti, The Peoples Action Party (PAP) som har haft makten sedan Singapore blev självständigt från Malaysia 1965. Fram till andra världskriget var Singapore faktiskt en brittisk koloni. 1942 blev staden dock kraftigt bombad av japanerna som erövrade den och kallade den för Syonan-To, ”the Light of the South”. Efter andra världskriget, Japans kapitulering och avkoloniseringen i Asien blev Singapore självständigt 1959. Det var då, under det första valet som PAP kom till makten och Lee Kwan Yew blev Singapores första president. PAP har makten än idag och den nuvarande president, Lee Hsien Loong är Lee Kwan Yew:s son. Men efter självständigheten förenade sig Singapore med Malaysia som en delstat (Malaysia är nämligen en federal stat). Det gjorde de eftersom Singapore ändå bara är en liten ö utan några naturresurser och de styrande inte trodde inte de skulle klara sig själva. 1965 blev Singapore dock utslängt av Malaysia. Det finns olika förklaringar till varför det blev så, men jag skulle nog sammanfatta med att PAP tyckte att de var bättre än UMNO, det malaysiska partiet, och var inte rädda för att säga det i internationella medier.

Malaysia gjorde alltså slut med Singapore och Lee Kwan Yew fick panik. Han t o m grät i nationalteve. Men Kwan tog tag i sitt och Singapores liv och bestämde sig för en total makeover, som man gör efter en brake up. Lee Kwan Yew ses som Singapores landsfader och var president i 31 år..Efter det satt han i parlamentet som ”official mentor” tills han dog 2015.

Ideologin bakom Singapore

I Singapores konstitution står det att Singapore är en meritokratisk, multikulturell och multireligiös republik. Visst låter det heeelt fantastiskt? Och det är det också, men bara i teorin. Aspekten som jag vill snacka om idag är dock MERITOKRATI.

Meritokrati. Det är coolt. Alla länder borde vara meritokratiska. Men har man pluggat i Sverige vet man ju att det finns så många olika anledningar till att meritokrati inte riktigt fungerar pga strukturella anledningar till varför vissa får bra betyg och inte andra osv osv. Singapore kallas ofta för ”a YES country” för att medborgarna alltid säger ja till allt det regeringen säger (det är ju ett enpartisystem så det kanske inte så konstigt). MEN de flesta här i Singapore tror på att det är meritokratiskt. Åtminstone de flesta ungdomarna på NUS.

På grund av detta hade vi i kursen Ethnicity and Nation Building in Singapore and Malaysia ett seminarium om meritokrati i Singapore. Där ingick också en presentation av vissa studenter. En kille var speciellt bra. Han hade tagit med sig 2 paraplyer till klassrummet. Han gav två elever varsitt paraply och sa nånting i stilen med:

” What if I ask you to cross the street while its raining and your merit is measured on if you are wet or not at the end ”

Eleverna öppnar sina paraplyn

”I’ve given you two umbrellas, one umbrella is faulty and the other one is not. ”

Och en av dem säger helt spontant

”Oh, I thought it was me”

Den här scenen var nog bland det bästa jag varit med om. Hon sa precis det som de flesta upplever. Hon trodde att det var fel på henne istället för paraplyet. Paraplyet va såklart en metafor för förutsättningarna man får i livet. De man inte kan påverka själv. Att inte vinna på meritokrati betyder inte att man inte är duktig.

Strukturella problem är inte nånting som tas upp mycket i Singapore. Man snackar inte om feminism eller om patriarkatet. Det finns inte i det meritokratiska systemet. Idén är att man kan åstadkomma allt om man bara vill det tillräckligt, om man jobbar hårt och inte hjälper varandra.

Allt det här har jag nu berättat för att förklara den underliggande ideologin bakom Singapores skolsystem.

Om jag skulle jämföra Lund och NUS skulle jag säga att det inte är svårare rent intellektuellt. Det blir dock svårare på grund av de olika systemen. Jag ogillar att ha alla kurser samtidigt och tycker det blir mycket svårare att få saker gjorda när man hela tiden har flera bollar i luften. Det finns dessutom inte mycket solidaritet i skolan. Man hjälper inte varandra, speciellt om man inte är mer än klasskompisar. Betygen sätts nämligen beroende på hur bra det går för den som presterar bäst. Den här terminen har verkligen fått mig att uppskatta det svenska universitetssystemet så mycket.

Jag tänkte avsluta det här lite annorlunda inlägget med ett citat från en annan lärare jag har som var så klockrent och säger så mycket om Singapore, men också om vår tid och den arbetsmiljö vi är eller kommer att bli en del av:

”It’s called manipulation, nowadays we call it networking”

Annonser

SingaStart

Hello Kakis!! 

Kakis är tydligen Singlish (Singapore slang) för kompisar! 

Just nu sitter jag och skriver det här inlägget i min blöta bikini från min balkong här i Singapore. Lägenhetshuset jag bor i med mina fem roomies har en pool där jag redan har tillbringat alldeles för mycket tid. Jag kan helt ärligt säga att livet känns som en dröm. Det börjar bli kväll nu här i Singapore (kl. är 19.22) och skyskraporna börjar lysa upp. Himlen är fylld med mörka moln samtidigt som man ser gula och oranga strimmor. Det regnar mycket här men det är också väldigt varmt. Regnet varar inte heller så länge och följs oftast av solen. Jag klistrar in en bild här så ni får se för er själva

Eftersom jag nu har varit i Singapore i mer än en månad har jag enormt mycket att berätta.  Därför kommer jag dela upp inlägg så att det inte blir jättelångt och flummigt. Titta på mig som strukturerar upp saker! Sjukt!

Anledning i Singapore + NUS 

Jag kom till Singapore den 6:e Januari sent på kvällen och hade en dag på mig att besöka staden innan orientation day den 8:e. Lektionerna började dock inte fören den 14:e januari. Men det är viktigt att vara här till orientation pga man får mycket viktig info och det är då de omvandlar ditt turistvisum till ett studentvisum (Student Pass). Kortet man får när Student Pass är fixat är dessutom det du måste ha med dig när du reser för att komma in och ut landet utan problem. 

Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg är kurserna man får under ansökningsperioden inte de man nödvändigtvis kommer att läsa. Första veckan på NUS får du kursshoppa. Jag gick på massa konstiga och spännande föreläsningar innan jag bestämde mig. Jag hade dock 2 kriterier som jag utgick ifrån : 

  1. Måste handla om politik/samhällen i Asien eller nånting jag inte kommer att plugga i Lund
  2. Får inte vara på torsdag eller fredag. Det är bra att koncentrera dagarna eftersom jag har ganska långt till skolan. Onsdagen är dessutom Ladys Night i Singapore och den stora utekvällen så man vill gärna ha Torsdagen skolfri 😉 Fredagen vill man ha ledig så att man kan sticka och resa några dagar (just being honest :P)

För att kunna tillgodoräkna sig 30HP när man kommer hem måste man läsa 5 kurser på NUS. Jag tror dock att Lunds universitet inte riktigt har gjort sin research här. NUS är ett att världens bästa universitet och nivån är hög. När jag sa till mina Singaporianska klasskompisar att jag var tvungen att läsa 5 kurser blev de chockade. 5 kurser är köttigt, även för dem. Därför läser de flesta på NUS (bytisar eller inte) 4 kurser. Och med 4 kurser på NUS får du ÄNDÅ FULLT CSN och om du inte har några extra HP inne på ladok går det att slänga ihop dem på sommaren med en sommarkurs.

Tillslut blev det de här kurserna : 

  1. Ethnicity and Nation Building in Southeast Asia
  2. The Nature of Language (Lingvistik grundkurs pga har alltid velat lära mig om det)
  3. The Evolution of a Global City-state (handlar om Singapores historia och poltik)
  4. Political Inquiry (lite som stats B)
  5. Religion ad politics in Southeast Asia (får se om jag klarar att ha den här kursen också)

Såhär långt är jag riktigt nöjd med mina val. Jag har lärt mig så mycket om Singapores och Malaysias politik och historia och det har verkligen förändrat min syn och förståelse för stan.

Eftersom jag är inriktat på statsvetenskap tillbringar jag mest av min tid på Faculty of Arts and Social Sciences (FASS) som har världens finaste campus. Det har dessutom ett jättenice foodcourt som heter The Deck där man kan få tag i mat från hela världen till en väldigt billig peng. Matlådor är ett främmande koncept för Singaporianer.

Jag och Olivia, min roomie, älskar det indiska matståndet på The Deck och äter nästan alltid där

Onsdagar käkar jag dock alltid koreansk lunch med mina singaporianska klasskompisar.

NUS Faculty of Arts and social science
Här kan man alltså sitta och plugga, inte så dumt va?
Ibland har jag föreläsning på Utown som är lite längre bort och dit brukar jag ta elsparckyckel till. Finns massa här på campus som man kan låna och åka runt med. Hur 
KUL!?

Boende 

Om ni läste mitt lilla intro tänkte ni nog ”wohoo vilket lush life”. Och ja det är det ju. Men det är faktiskt inte bara jag som bor såhär. De flesta stora lägenhetshusen här erbjuder både pool och gym och vissa har till och med bowlinghallar, tennisbanor, pingisbord, lekplatser, KARAOKERUM (så konstigt men så kul?!) och annat sjukt. 

Om man inte bor på campus bor de flesta bytisarna i kollektiv. Lägenheterna här är vanligtvis väldigt stora så man bor många. Vi är tillexempel 6 tjejer och vi är två i varje sovrum. Så bor alla de andra bytisarna jag känner här också. Det är det man får göra speciellt om man vill ha pool osv. 

Hur hittar man ett sånt boende då? Man vänder sig till en ”agent”. Här i Singa går allt genom mäklare om man inte är på plats och kan gå på privata visningar. Men det kunde inte vi så vi fick lita på Mo, en mäklare vi hittade genom en hemsida som fixade lägenheter till utbytesstudenter. Mo levererade ändå bra så här sitter vi på 20:e våningen i Eight Riversuites på Boon Keng. Hyran är definitivt inte som i Lund men med tanke på att Singapore är en av världens dyraste städer är den inte heller så dum. Men tips från mig, SPARA innan du åker hit hehe..  

Eftersom 2 av oss går på SMU (ett annat universitet i Singapore) och 4 av oss på NUS gick det inte att hitta ett boende som var nära skolan för alla. Vi fick dessutom tipsat att inte bo mitt emellan universiteten utan att antingen bo i stan nära SMU eller lite utanför vid NUS. Vi valde att bo närmre stan för det är ju såklart roligare. Nackdelen är dock att det tar lång tid att att ta sig till NUS härifrån. Dörr till dörr skulle jag nog säga en timme. Men som tur är går jag i skolan bara 3 dagar i veckan 😛

En vanligt kväll på balkongen
Jag och mina roomies minus Veronica som tar bilden. Svårt att hitta mig va? 😉
Poolen

Ja, det var allt från mig för den här gången, hörs igen när jag kommer på nåt mer kul att berätta! Puss och haaaj ❤

Singaprepp

 

Heeej allihopa!! Mitt namn är Giulia Kappelin Cingolani och jag ska spendera min femte termin på Politices Kandidatprogrammet på National University of Singapore (NUS). Som de flesta pol. kandarna nollades jag av LUPEF. Jag har inte engagerat mig i i föreningen mer än så men i min nollegrupp hittade jag världen bästa kompisar och det är jag evigt tacksam för. En av dessa fantastiska kompisarna är faktiskt en av mina roomies här i Singapore. En liten rolig anekdot om mig och nollningen är att jag fick den SISTA platsen, och den fick jag slåss för mot ett kändisbarn. Som tur är är jag en stjärna på sten, sax, påse 😉 

Utbyte eller praktik?

Valet mellan utbyte och praktik var ganska enkelt för mig. Eftersom studietiden i en människas liv är begränsad ville jag få ut så mycket som möjligt av den och utforska nya skolsystem. Jag är själv uppvuxen i ett annat land (Italien) och skolsystem jämfört med det svenska och tror på riktigt att skolan är det bästa sättet för att förstå ett land. Man kan få en uppfattning om ett lands grundläggande värderingar utifrån vad de lär ut och hur ett folk tänker utifrån hur de lär ut. Skolan är också ett bra och enkelt sätt att komma in i ett land. Sen så är jag definitivt mer en Thinker än en Doer så plugget passar mig bra (och nu får vi hoppas att ingen som någonsin kommer att anställa mig kommer läsa detta inlägg…). Helt ärligt var jag inte så taggad på nåt av utbytena när det var dags att söka. Men alla mina kompisar skulle söka och uppmuntrade mig att göra det med. Nu när jag så sitter här i Singapore är jag så sjuuukt glad att jag gjorde det. Tack igen LUPEF för kompisar som pushar en! 

Så tips från mig, SÖK ALLTID! Man har inget att förlora, snarare tvärtom!! 

Ansökan 

Lunds Universitets utbud på utbytesplatser är helt fantastiskt. Det är dock lätt att känna sig lite lost. Därför tipsar jag om att börja kolla på utbyte i god tid, speciellt om man vill utanför Europa. Jag gjorde min ansökan dagen innan deadline och jag skulle inte rekommendera det om man inte är en nattuggla. Det tar längre tid än vad man tror att skriva sitt Letter of Purpose men framförallt tar det långt tid att navigera på olika universitets hemsidor och göra kursplaner, speciellt om engelska inte är landets första språk. 

Ett TIPS jag har för Letter of Purpose är att bestämma sig för den världsdelen man vill åka till först och sen söka olika universitet i den världsdelen. Jag ville verkligen till Asien och hade som första val Singapore och sen Hong Kong, Taiwan och Bangkok under ”University-wide” agreements. Mitt brev var därför väldigt vinklat åt den här världsdelen vilket jag tror gav det ett bra flow. Jag skrev till exempel att jag ville till Asien för att lära mig om buddhism och sambandet mellan religion och politik i Sydostasien. Jag är helt övertygad om att brevet är det som ger dig utbytesplatsen SÅ SATSA PÅ DET! 

Vad händer sen? 

Efter ansökan nominerar Lunds universitet en till något av universiteten man sökt till. VIKTIGT att du kollar att det som står på ditt nomineringsbrev stämmer med terminen du har blivit antagen till. Det gjorde det inte på mitt och jag märkte det verkligen i sista sekund. Så ha koll på saker och LITA INTE PÅ DIN KOORDINATOR. Min var av ingen hjälp alls och gjorde bara en massa fel. Är jag fortfarande sur på henne? Kanske … 

Förutom min usla koordinator gick allting med ansökan, visum och boende smidigt. Singapore är ett väldigt välorganiserat me dock lite krångligt land. Om du som läser (om du finns) kommer att gå på eller är taggad på NUS, kommer det finnas många steg att följa innan du anländer till Singapore, så HA KOLL PÅ DIN MEJL! Dock ger de också väldigt bra och tydlig info om allt det man ska göra och svarar snabbt på mejl om man har frågor. NUS är dessutom en väldigt stor skola med jättemycket utbytesstudenter från hela världen så de är vana vid dumma frågor och om du missar något går det att lösa på plats.

Kurshetsen 

Om du ska till Asien kommer du antagligen också vilja resa runt mycket. Det gör alla utbytesstudenter här. Därför ska man försöka ha sina kurser i början av veckan så att man kan sticka iväg på helgerna om man känner för det. Jag var ganska stressad hemma i Lund över att hitta kurser som skulle matcha ett potentiellt reseschema. Nu kan jag säga att det var helt onödigt eftersom man på NUS har en hel vecka på sig att byta och välja nya kurser. Så stressa inte, det löser saaaj. 

 

Ja, det var nog allt från mig för idag. Jag har nu varit i Singapore i lite mer än en månad och livet känns helt SINNESJUKT BRA! Jag hade inte kunnat ha det bättre helt ärligt. Så hoppas detta var av hjälp så ska jag berätta mer om liv här från och med nästa inlägg. 

Puss och haaaaj ❤ 

– Jag i version glad och svettig turist framför Sri Veeramakaliamman Templet (äldsta hindu tempel i Singapore, tillägnat åt gudinnan KALI ”the destroyer of evil”)

 

La vie est belle!

Mitt namn är Julia Sälde och sedan en månad tillbaka är jag utbytesstudent på Université Laval i Québec City i Kanada. Jag ska studera här en termin. Mina dagar består av mycket snö (om jag inte går i de underjordiska tunnlarna under campus det vill säga), en både plugg och fest, och allt detta på franska – min standardfras nu för tiden är ”Pardon, tu peut répéter?” (Ursäkta, kan du repetera?).

I det här inlägget ska jag berätta lite om mig själv, varför jag gör det jag gör och hur processen hit såg ut för att komma hit.

Hemma i Lund läser jag kandidatprogrammet i genusvetenskap, men under min tid här läser jag kurser i antropologi. På mitt program i Sverige har vi möjlighet att göra både en utbytestermin och en praktik under våra två valbara terminer, och jag hoppas göra en praktik också! Anledningen till att jag skriver här är helt enkelt att min supercoola kompis Isabel taggade mig i ett Facebook inlägg där LUPEF sökte skribenter och jag blev taggad på att dela med mig av mina äventyr i Québec.

Jag på en guidad tur av Québec City.

Once upon at time…

Allting började för ungefär ett år sedan. Det var min studievägledare på genusinstitutionen som berättade om möjligheten att åka på utbyte. Hon talade om att sista datumet att söka var inom redan några veckor, så utan någon vidare eftertanke bestämde jag mig för att söka till fransktalande universitet i Kanada. Tanken på att åka på utbyte kändes väldigt spännande, men också väldigt stort och svårt. Vid det här laget var jag inte alls säker på om jag verkligen skulle göra det ifall jag blev antagen, men tänkte att söka kunde jag ju i alla fall göra.

Varför just Kanada?

Jag har alltid haft en väldigt fin bild av detta land. Jag har nästan bara hört positiva saker (med några få undantag) om Kanada på nyheterna om deras satsningar på till exempel jämställdhet, miljö och integration. En tungt bidragande faktor var att jag ville bli ännu bättre på franska, men hade ingen lust att åka till Frankrike då jag redan har spenderat en termin där på en språkkurs. Så det blev Kanada – det var lagom jättelångt bort och ett helt nytt land för mig att upptäcka.

Fint va? Bara en kort biltur från stan.

Två ansökningar, lite tid och mycket förväntan

Min väg hit var lång och bitvis ganska snårig. En utbytesansökan tar lång tid och kräver en del jobb, men det är inte svårt och det finns hjälp att få. Så här gick det till för min del:

Första steget var att ansöka till Lunds universitet. Ansökan skulle innehålla ett Statement of Purpose, CV och studieplaner med förslag på kurser jag ville läsa på de olika universiteten. Det som tog längst tid och var svårast med denna första ansökan var att välja vilka universitet jag skulle söka till och sen att navigera deras hemsidor för att hitta vilka kurser jag skulle kunna läsa. Detta tog mig flera dagar, och jag hade dessutom sett fel på vilka universitet jag kunde läsa och hade förberett studieplaner för universitet som jag sen inte kunde söka, då listan med universitet jag hade fått från LU inte stämde med internetansökan. Mitt råd är att kolla in ansökan direkt så du vet vad som gäller just nu. Det tar tid att söka men börja i tid och se till att kolla upp all information du behöver i god tid så kommer allt gå bra. Mitt tips till att skriva Statement of Purpose är att presentera den absolut bästa versionen av dig själv. Vad är dina allra bästa sidor och vad har du för fantastiska ambitioner när du mår som bäst? Boosta självförtroendet och börja skriv! När det kommer till studieplanerna gäller det bara att göra en lista med ungefär vilka kurser du vill läsa; du kommer kunna ändra dem senare. För min del kunde jag välja fritt vilka kurser ville skriva in mig på när jag kom hit. Jag var inte bunden till studieplanen jag hade skickat i ansökningarna. Dock behövde jag förhålla mig till det värduniversitets regler vilket innebar att minst hälften av mina kurser var tvungna att vara inom antropologi. Den 14 mars 2018 blev jag nominerad av Lunds universitet för att åka på utbyte till Université Laval. Den enda ytterligare informationen jag fick vid det tillfället var att den riktiga ansökan till värduniversitetet skulle ske under höstterminen. Då förstod jag inte om jag kunde räkna med att få åka eller inte, och i stort sett hela våren och sommaren hade jag inställningen att jag ”kanske” skulle åka iväg nästa vår, men att det inte alls var säkert. Det var inte förrän när jag var tillbaka hos min studievägledare efter sommaren som hon berättade att ”nominerad av LU” innebär att en med 99% säkerhet får åka. Jag blev glad, men var samtidigt osäker. I slutändan var det min studievägledares uppmuntran som gjorde att jag vågade. Lärdom: är du nominerad betyder det att du med största sannolikhet får åka (plus: allt okänt är lite läskigt).

Det är inte ovanligt att det är -20 grader här i januari.

Nästa steg var ett kick-off möte 1 oktober 2018 där jag fick mycket bra information. Det är ett bra sätt att få reda på viktiga saker om ansökningsprocessen, försäkringar och vad du ska tänka på när du är iväg. Tips: gå på alla infoträffar! Jag kände mig mycket lugnare och förberedd efteråt! Där fick jag träffa min koordinator som jag de följande månaderna ställde tusen frågor till. Några före detta utbytesstudenter var också där och berättade om sina erfarenheter.

I oktober skulle också ansökan till Laval in. Här var det ytterligare en webansökan där jag återigen skulle fylla i preliminära kurser, skicka motiveringsbrev, universitetsbetyg och ett intyg på min franskanivå. Avtalet med fakulteterna innebar att jag fick välja mellan att studera inom antropologi eller sociologi. Denna etapp tog ett bra tag att fixa, men jag fick hjälp av min koordinator på internationella kontoret.

Visum och boende

Efter att jag hade skickat in min ansökan fick jag svar inom några dygn att jag hade blivit antagen. Det är generellt bra att vänta på att få antagningsbrevet innan en ordnar boende och flyg. Jag skickade in en ansökan att få bo på campus och fick snabbt svar att jag hade ett rum reserverat från och med den 1:e januari. Det var en stor lättnad. Jag rekommenderar verkligen att bo på campus. Det har varit jättelätt att hitta kompisar här och folk att hitta på saker med. Jag tror också att det är det absolut billigaste boendet det går att hitta; jag betalar bara 355 Kanadensiska dollar i månaden för mitt rum (ca 2 400 kr). Det är väldigt enkel standard, men jag trivs hur bra som helst. När det kommer till visum till Kanada gäller det att ansöka online om ett Electronic Travel Authorization (eTa). Det är allt jag behövde göra! Stannar man längre än en termin behöver en också ansöka om ett study permit och ett Quebec Acceptance Certificate (CAQ).

Pavillon Parent – AKA mitt hem under 4 månader
Det bästa med mitt rum är att jag bor på tionde våningen och har en fantastisk utsikt från mitt fönster!

Nu har jag som sagt varit här i en månad. Tiden går fort och jag har det väldigt bra och känner mig redan som hemma. För det mesta lyckas jag göra mig förstådd. Jag älskar vintern här – det är otroligt vackert med det tjocka snötäcket och istäckta träd. I nästa inlägg kommer jag att berätta mer om vad jag har för mig här. Ha det fint tills dess!

À bientôt!

/Julia

The craic was good indeed

BOUT YE! Det blev inget sista inlägg för mig under mina sista veckor i Belfast, tyvärr. Egentligen är det förståeligt, för de veckorna flög klyschigt nog förbi. Nu har jag varit åter i Sverige i nästan två månader, och redan kastats in i kandidatkursen i statsvetenskaps mest hektiska period. Men det är (tyvärr) hög tid för mitt sista inlägg på LUPEFs utbytesblogg någonsin.

I vanlig ordning kastar jag in lite blandade bilder från min sista tid här och där i inlägget, dels så det blir roligare för er att läsa, dels för att jag får någonstans att föreviga många fina minnen.

Processed with VSCO with c1 preset

Sista helgen i november åkte jag och mitt ”gäng” på en roadtrip runt Nordirland och Irland. Ovan ser ni första stoppet. Naturen på ön går knappt ens att beskriva, vart man än åker är vyerna häpnadsväckande vackra.

Det känns både svårt och onödigt att ens försöka summera min sista tid på utbytet. De sista inlämningarna hafsade jag ihop väldigt snabbt, men lyckades ändå få mina högsta betyg någonsin i samtliga kurser. Man kan lätt säga att Queen’s University of Belfast inte hade riktigt samma krav på sina statsvetenskapsstudenter som Lunds universitet (INTE MIG EMOT!). Jag inser dock så här i efterhand att jag ändå lärt mig väldigt mycket, framför allt från min kurs ”Northern Ireland, a case study”. Till och med så mycket att jag till 90 % bestämt mig för att fokusera min kandidatuppsats på just konflikten på Nordirland.

Processed with VSCO with c1 preset

POINT. PROVEN. Dag två på roadtrippen besteg vi YTTERLIGARE ett berg. Det var aningen lägre än det första berget, men fortfarande fruktansvärt jobbigt för någon som likt mig har en näst intill icke-befintlig kondition. Vyerna från toppen med solen på nedgång gjorde dock varenda värkande muskel och rasslande andetag värda tusen gånger om.

Jag och mina två Stockholms/Uppsalakamrater var de sista i gänget att lämna Belfast till jul. En efter en lämnade fransmännen, tyskarna, holländarna, spanjorerna, och finländaren som kommit att bli mina bästa vänner under tre månaders tid. Det var vemodigt, det var det verkligen. Å andra sidan var vi nog alla rätt redo att åka hem, i alla fall ett för tag. Faktum är dessutom att majoriteten av oss antingen är kvar i Belfast även denna termin, eller ska åka ner och hälsa på över St Patrick’s Day, så det var ju egentligen inte farväl när vi stod på Elms Village’s parkering och tårögt vinkade av varandra en efter en.

Processed with VSCO with c1 preset

Som sagt. Att se tillbaka på dessa bilder och minnas att vi faktiskt gick där, nerför ett irländskt berg i solnedgången med siktet inställt på ett B&B i Galway några timmar bort är nästan surrealistisk, och fruktansvärt mycket mer vemodigt än jag trodde det skulle vara.

Det var även mycket mer vemodigt än väntat att säga farväl till de små nordirländska kidzen i min korridor. Trots att vi haft våra meningsskiljaktigheter (dvs hur högt och hur sent man får spela musik i köket och skrika i korridoren) insåg jag alldeles för sent att jag faktiskt skulle sakna flera av de små liven. Två av tjejerna i korridoren gav mig till och med varsitt julkort med en personlig hälsning följt av ett ”GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR”. That touched me man. En av grabbarna i korridoren håller mig fortfarande uppdaterad via snapchat med vad som händer i korridoren (saker har spårat, störningsjouren har kommit flertalet gånger och förbjudit dem att förtära alkohol tillsammans, på DEN nivån alltså), vilket ändå visar på att jag kom dem alla närmre än jag först trott. Nog får jag ta och besöka dem också när jag återvänder en helg i mars.

Processed with VSCO with c1 preset

Under roadtrippen besökte vi även ”Giant’s Causeway”. Stenformationer vid kusten norr om Belfast som kommit till via lava och vulkaner eller något sådant (alternativ förklaring: Något om en jätte som kastade stenar i vattnet för att komma till en annan jätte i Skottland på andra sidan vattnet. Ni väljer själva vilken ni vill tro på)

Egentligen ämnar jag inte bli mer långrandig än såhär. Det var skönt att komma hem till Stockholm igen över jul, och kanske ännu skönare att sen få komma tillbaka till tryggheten i Lund där man vet hur allt fungerar och alla ens vänner finns. Jag skulle aldrig för en sekund ångra att jag tog möjligheten att åka på utbyte, men en termin var en rätt perfekt längd för min vistelse i Belfast. Man uppskattar ju ingenting så mycket som när man får tid att sakna det också #klyschornaregnar2019

Processed with VSCO with c1 preset

GALWAY! Fantastiskt fin stad. Inte superSKOJ, men fantastiskt mysig och perfekt att hänga i under en dag. Härligt att få relatera lite till Ed Sheerans ”Galway Girl” också.

Processed with VSCO with c1 preset

En annan FANTASTISK plats man hittar söder om Galway är ”Cliffs of Moher”. Här spelade man in scenen i Harry Potter och Halvblodsprisen när Harry och Dumbledore ska (spoiler alert) hitta horokruxen i grottan med massa döda demoner i. Detta är en av de vackraste platser jag besökt.

Eftersom jag har mängder av bilder kvar att lägga upp, men inte mycket mer att skriva avslutar jag med lite generella tips till dig som snart ska på utbyte själv. Enjoy:

  • Ta inte skolan på FÖR stort allvar: Alltså, skolan är absolut en central och viktig del av utbytet, och jag studerade minsann både flitigt och intensivt i perioder under utbytet, men det är inte SÅ viktigt. Skolarbetet löser sig i slutändan, och min erfarenhet säger att kraven utomlands som sagt GENERELLT SETT inte är lika höga som i Sverige (det beror så klart på vart du åker, men flera vänner har vittnat om liknande erfarenheter från andra platser). Det är viktigare att träffa nya människor och uppleva KULTUREN ni vet.

Processed with VSCO with c1 preset

I början av december (?) gick vi på RUGBYMATCH! Lite oklart vilket mästerskap det gällde, det var nämligen laget Ulster (dvs den historiska irländska provinsen som idag är Nordirland) som mötte Uruguay (dvs landet). Det var dock lika spännande för det! JÄKLAR vilken sport ändå!

  • ROOOOADTRIIIP: Mina finaste minnen från mitt utbyte kommer utan tvekan från de två utflykterna jag och mina vänner gjorde. Dels den första då vi åkte till Newcastle för att bestiga Nordirlands högsta berg och vandra i förtrollade skogar där GOT spelats in, dels den större roadtrippen vi gjorde runt ön då vi fick se bland de vackraste landskapen, pittoreskaste byarna och mysigaste städerna jag skådat (+ ännu fler platser där GOT spelats in). Så, om du har möjlighet, upptäck så mycket av din utbytesorts omgivning som möjligt.

Processed with VSCO with c1 preset

Mina svenska Belfast-bästisar Lisa och Jesper utanför stadens kanske mest kända pub ”The Crowns” majestätiska exterior.

  • Våga vara selektiv: Något som verkligen blev tydligt för mig under utbytet var hur ofta man hamnade i situationer och kanske framför allt med människor som man inte riktigt trivdes med. Förstå mig rätt med detta tips, att vara öppen för nya människor och upplevelser under utbytet är av STÖRSTA vikt, verkligen, men man kan heller inte ödsla tid på aktiviteter och människor som inte ger en något. Hitta de människor/dagliga aktiviteter/pubar/pluggställen/rutiner som just DU trivs med.

Processed with VSCO with a6 preset

SÅ HÄR såg för övrigt mitt korridorsrum ut (skrivbordsdelen i alla fall). Rummet på Queen’s Accommodation var betydligt mindre än det jag har här hemma på goa MHK, men också betydligt större än till exempel min kompis i Nottinghams korridorsrum. (Självklart rullar musikhjälpen från Lund på datorn. Tror jag kollade mer på musikhjälpen 2018 än någonsin tidigare, mycket för att jag saknade Lund så mycket framåt slutet)

Processed with VSCO with a6 preset

Och så här såg väggen ovanför min säng ut! Komplett med en Pokémonchokladkalender i december! Jag måste ändå säga att jag lyckades göra mitt från början väldigt kala och sterila rum väldig mysigt (tack vare mitt beslut att ta med massa foton hemifrån samt otaliga dyra och egentligen onödiga turer till IKEA, med tanke på att den mesta inredningen fick skänkas till diverse korridorskamrater vid avfärd) 

  • NJUT: Rätt vad det är ska du åka hem igen, och ditt utbyte blir bara mer eller mindre ett minne blott </3 (Men minnena får du ha kvar. Och vännerna. Och en känsla av ”hemma” någonstans som inte per definition är ditt hem längre.)

NU återstår väl egentligen bara för mig att säga TACK FÖR MIG med lite Norn Iron slang: The craic was good, I’ve given ye the yarn, It’s been DEAD ON, I certainly haven’t been faffin’ about, BOYS A DEAR it’s been a blast!

Processed with VSCO with c1 preset

BELFAGNES OVER AND OUT 🙂 

 

The wee differences

HEMSKT mycket hej till er alla, eller hej Louise, som egentligen är den enda jag VET följer min uppdatering på denna blogg (likt jag troget följer hennes<3). Nu, när tre uppgifter är inlämnade och klara och det är ungefär tre veckor kvar av min vistelse här, tänkte jag skriva lite om kulturKROCKAR!

Processed with VSCO with c1 preset

Här är en till bild fån bergsvandringen i Newcastle! Bara för att det är lättare att stanna fokuserad på ett blogginlägg om lite bilder avbryter texten då och då…

Innan jag lämnade Lund för sommaren fick jag gå på lite informationsföreläsningar om utbytet som institutionens internationella kontor höll i. Där talades det om kulturkrockar och humörkurvor upp och ner och hit och dit. Jag ägnade detta avsnitt i presentationen väldigt lite uppmärksamhet, men tänkte ändå ägna det lite tid här. Vad gäller humörkurvor på utbytet, det vill säga hemlängtan/oro över att åka hem igen/nedstämdhet/eufori i olika stadier av utbytet, kan jag inte påstå att jag märkt av detta speciellt mycket. Mitt humör och inställning till saker och ting här, och hemma och i allmänhet för det mesta kan liknas vid denna kurvan nedan:


Det vill säga, helt plan. 100 % neutral. Äej nu ljög jag, men jag har inte haft hemlängtan än så länge, och inte heller känt någon EXTREM EUFORI över att vara här även om det är väldigt kul och mysigt.

Processed with VSCO with c1 preset

Och en till! Kolla vad FINT dock!

KULTURKROCKARNA DÄREMOT! Där har vi något att bita i. Seder och bruk här skiljer sig inte avsevärt mycket från de svenska, men några avvikande punkter har jag ändå kommit fram till:

  • Kläder: Den främsta krocken, eller CHOCKEN, för mig har varit hur fruktansvärt lite kläder medelstudenten i Nordirland har på sig. Temperaturen här skiftar väl mellan 3-12 grader just nu, och för det mesta regnar och blåser det. Ändå går ungdomarna fortfarande med ballerinaskor och en liten hoodie till skolan, och vid utgång är barbent till klänning alt. en t-shirt och kanske ett par jeans, en rimlig outfit. INGEN har NÅGONSIN jacka! Vi snackar alltså om TRE grader på nätterna. Jag anser i grund och botten att man ska få ha på sig precis det man vill, men detta har övergått till någon slags oro över ungdomarnas HÄLSA.

Processed with VSCO with c1 preset

(En i min mening rimligare outfit vid rådande temperaturer)

  • Mattillagning: Detta har jag redan diskuterat lite i mitt inlägg om alla freshers jag bor med, men faktum kvarstår: Matlagning är inte de nordirländska studenternas starka sida. I alla fall inte de 18åriga studenternas. Det blir fryspizza och mikrat ris till middag alla dagar i veckan. Nu säger jag inte att alla av mina korridorskamrater hemma i Sverige är gourmetkockar, men nog kan alla laga typ spagetti och köttfärssås.
  • Matutbud: Detta är la en rätt tråkig punkt, men hur svårt ska det egentligen vara att hitta en rimlig, vanlig gräddfil? Och lite rimlig mackvänlig ost?img_2832

He he he

  • Möten med främlingar: Detta är en riktigt mysig grej med Nordirland; att folk är så himla öppna och trevliga mot folk de inte känner. Jag har haft hur många trevliga konversationer som helst med diverse taxichaufförer, främlingar på pubtoaletter, okända studenter vid vattenkranarna i biblioteket och föräldrar till mina fellow korridorskamrater. Folk har i allmänhet en välvilja och öppet sinne gentemot människor de inte känner, och allt detta är trots att samhället i stort är fruktansvärt delat mellan protestanter/unionister och katoliker/nationalister.

Fler saker kommer jag faktiskt inte på i nuläget. Mitt i Nordirland är inte speciellt olikt mitt liv i Sverige.

Vi hörs igen när min vistelse börjar lida mot sitt slut ännu mer, jag kommer sannerligen behöva en ursäkt att frångå intensivt hetsskrivande på diverse 3000ords-uppsatser i mitten på december.

A wee goodbye, /Agnes

 

What defines the international political economy?

Titeln till detta inlägg refererar till den första frågan på mitt ”Take Home-Exam” som jag fick ut igår. Inlämningsuppgifterna och uppsatsskrivandet är således officiellt igång, och jag inser hur fruktansvärt dåligt jag planerat min tid hittills, samt min framtid. Här läser man ALLA sina kurser samtidigt, detta innebär att jag läser ”Challenges to contemporary party politics”, ”The political global economy” OCH ”Northern Ireland: A case study” SAMTIDIGT. Alla tre kurser har MINST tre inlämningar på sammanlagt (per kurs) 5000 ord, med start denna vecka. Min fråga till er lyder: Hur ska man hinna hänga med och klara av sina studier samtidigt som man ska upptäcka kulturen, naturen och människorna i nationen man befinner sig i? Let me tell you the answer: Det går fan inte 🙂 🙂 🙂

Processed with VSCO with c1 preset

Det är tur att universitetet är förjäkla fint, det gör att man vill spendera LITE mer tid där.


I övrigt flyger tiden förbi. Detta är något jag och mina kamrater reflekterar över minst en gång per dag numera. Halva tiden på Nordirland har snart passerat för majoriteten av oss, och dagar för potentiella utflykter och besök från nära och kära blir allt färre (mestadels på grund av ovan nämnda inlämningsuppgifter).

Sedan sist jag skrev har vi (jag skriver ”vi” då jag nästan uteslutande gör ALLT här med samma gäng) i alla fall hunnit med en del:

  • En utflykt till Newcastle (nej, inte Geordie Shore-Newcastle, utan staden på Nordirland där regionens högsta bergstopp ligger) med skogspromenader och bergsvandring,

Processed with VSCO with c1 preset

Skogsvandring i Newcastle. En scen från Game of Thrones hade spelats in i dessa skogar, den där the Starks hittar den döda dyerwolfen, DET NI!

Processed with VSCO with c1 preset

Vädret var tyvärr inte det bästa, snarare det sämsta jag. någonsin. erfarit. MEN vi var glada ändå (OBS! GDPRgodkänd bild av samtliga fotoobjekt!!!)

Processed with VSCO with c1 preset

När stormen lagt sig promenerade vi på Newcastle beach, två badade (it wasn’t me). 

Processed with VSCO with c1 preset

PÅ TOPPEN av Nordirlands högsta berg! Antagligen bland det jobbigaste jag gjort, både fysiskt och psykiskt (och berget är inte ens 900 meter högt hehe).

Processed with VSCO with c1 preset

…Dessa vyer gjorde dock att det var väl värt besväret. 

  • Ett besök i Dublin hos min korridorskamrat från Lund (hon hann dessutom hälsa på mig också nu i helgen),

Processed with VSCO with c1 preset

DUBLIN var fint. Men ta mig tusan inte bättre än Belfast, som jag verkligen kommit att tycka om.

Processed with VSCO with c1 preset

Här är min korridorskamrat från Lund! Tydligen är puben bakom känd på något sätt. 

Processed with VSCO with c1 preset

En dag åkte vi till fiskestaden Howth söder on Dublin med tåg. Där var det blåsigt men också fint!

  • Och INTE MINST har jag sett ett tal av HILLARY CLINTON! Ja, SÅNT kan man få erfara på Queen’s University of Belfast!

Alla bilder jag tog under talet blev så FRUKTANSVÄRT dåliga, så en liten video kanske kan vara trevligt, tänkte jag. Just här pratar hon om (läs: snackar hon skit om) Brexit. Hon blev tilldelad en ”Honorary Degree” av universitetet. Vad det innebär mer exakt vet jag inte riktigt, men både hon och Bill (Clinton alltså) spelade stora roller under slutskedet av fredsprocessen på Nordirland på 90talet. Det var riktigt häftigt att få henne live och höra henne tala. Kort var hon!


I övrigt kan jag inte annat än hålla med ang. Louises inlägg om skandinavers förmåga att dras till varandra. Sedan min FÖRSTA dag här har mina fyra närmaste kompisar bestått av tre svenskar (varav två från Lunds universitet) och en finsk. Visst hänger vår lilla grupp ofta och gärna med en större grupp bestående av fransmän (hur många fransmän som helst, de hänger också mest med varandra), tyskar, spanjorer och holländare (nederländare?..), men till vardags är det ändå alltid de nordiska vännerna jag hör av mig till. Dessutom är en favoritsyssla bland oss svenskar, holländare och tyskar att hitta gemensamma ord på våra språk eftersom de ju är ”såå lika egentligen”.

Processed with VSCO with c1 preset

På toppen av berget i all vår (inskränkthet?) prakt!

Louise skrev ”För aldrig är man ju så svensk, eller skandinavisk, som när man är utomlands” och där satte hon verkligen huvudet på spiken! Här nere tröttnar jag aldrig på att beskriva Sveriges politiska system i min partikurs, diskutera den svenska exporten av skog i min globala ekonomikurs och dra paralleller mellan Nordirlands kulturella klyftor och Sveriges integrationsproblem i min kurs om Nordirland. (Mins kursare lär däremot vara fyllda till bredden av svensk trivia, jag måste sluta om jag ska få några nordirländska kompisar)

Igår stod jag först och företrädde Lunds universitet (eller ja, tekniskt sett Sverige som utbytesland, men det var bara vi studenter från Lund som närvarade) på ”Go Global Week” och letade febrilt efter bildspel på youtube med ”fin svensk natur”. På kvällen gick vi, jag och mitt skandinaviska gäng, på ett skandinaviskt pubcrawl med ytterligare två svenskar, en norsk och en dansk. Ni hör ju, tryggheten tar ju aldrig SLUT!

Processed with VSCO with c1 preset

”Erasmus in Sweden”. Jag tror kanske vi lyckades övertala en sådär två nordirländska studenter (och en spansk!) att överväga Sverige när de ska på utbyte. 

Äej, imorgon ska jag åtminstone försöka bli ett med de små nordirländska ungdomarna i min korridor. (Efter att jag simmat och gått på shoppingrunda med mitt skandinaviska gäng… hehe)

NU BLEV DET ETT LÅNGT INLÄGG VA? Det kan ni tacka min take-home examination för. Den vill jag inte skriva.

KEEP UP THE GOOD WORK, you do you guys. CHEERS