Landet annorlunda – 16 punkter

Här följer en liten uppräkning av saker som är lite annorlunda här i Berkeley, allt från bussar till paternalitiska föreläsare. Några sakerna är definitivt inte USA generellt, utan mer Berkeley, men det mesta gäller nog större delar av ‘the land of the free’.

Ofta ingen täckning inomhus, och ofta dålig utomhus

Som Passenger sjunger i sin låt: ”you only miss the sun when it starts to snow” så börjar man sakna den svenska infrastrukturen när man gång på gång tappar täckning. Jag vet inte vad man har gjort i Sverige, men det är ju väldigt sällan man tappar ALL täckning i Sverige men i Mofitt library kan du ibland inte ringa eller ta emot ens ett sms.

Svårt att ta sig till ställen utan bil

Finns ju inte mycket att tillägga på denna punkt. Att ta sig från tunnelbanestationen Embarcadero till Golden Gate Park och the ‘Palace of Fine arts’ är ju exempelvis extremt besvärligt om man ska använda kollektivtrafik. Tar väl en 40-50 minuter kollektivt men en 10 minuter med Uber. Generellt är stadsplaneringen utformad under antagandet att en har bil. Inte alls lika vanligt med köpcentrum och så.

Bussarna stannar vartannat kvarter och normen är att tacka busschaffören

Amerikaner gillar verkligen inte att gå vilket antagligen förklarar fenomenet med dessa eviga busstopp. För att ta ett exempel. Avståndet till närmaste gallerian i Emeryville (för att besöka IKEA) är 1.6 km – bussen har 19 hållplatser på denna korta sträcka.

Väldigt många hemlösa

Det här var något jag läst någonstans innan jag kom. Att beskriva de hemlösa är svårt men det finns de mental sjuka, drogmissbrukare men också hårt arbetande som kanske bara blivit av med sitt jobb eller sin bostad och hamnat på gatan. Om man går hem på kvällarna ser man ofta ett par sova i Sather lane. Annars är det många tält och liknande tältstrukturer i och runt ”People’s park”.

Relativt hög risk att bli rånad

Det är svårt att värdera hur farligt det faktiskt är här i Berkeley men ett par gånger per vecka får vi mail direkt i mobilen där lokala polisen rapporterar om de senaste brotten i området eller ber om hjälp från allmänheten.  Här är ett litet utdrag från det mejl jag fick den 10e april. Men det här är absolut inte ovanligt. I senaste mejlet rapporterades 2-3 rån per dag – men i många av dessa fall lyckades polisen arrestera eller hitta sakerna som blev bestulna. Misstänker att de föredrar att rapportera framgångarna mer…police_berkeley.png

Amerikaner lagar sällan mat själva

Min uppfattning är att många äter ute typ 7 gånger i veckan, antagligen mer. Lite oklart hur de kan ha råd med det. Antagligen är det någon form av vana i kombination med att de aldrig riktigt fått in vanan att laga mat själva.

På tal om mat… tillsatt socker överallt

Till och med här i Berkeley, en av de städer som infört skatt på dryck med tillsatt socker är det svårt att hitta produkter som inte har massa socker. Och dessutom är det ofta svårt att utvärdera hur mycket socker det faktiskt är eftersom producenter inte rapporterar näringsinnehåll per 100g, utan de rapporterar näringsinnehåll per ”portion”. En enhet varierar självklart eftersom producenten kan själva definiera vad de menar med en portion… mycket besvärligt.

Otroligt många asiater här, mest kineser

UC systemet har officielt förbjudit all form av kvotering och de har uttalad policy av att vara ”rasblind”. Detta i kombination med det faktum att Kalifornien har mycket fler Kineser och UC Berkeley har mycket lägre avgift än motsvarande elit-institutioner (cirka $17.000 istället för cirka $55.000) leder till att det är disproportionerligt många asiater.

Det är inte studenterna som är våldsamma

UC Berkeley uppmärksammades när Milo Yiannopoulos skulle hålla här för två år sedan. Våldsamheter uppstod men det var tillresta extremister från både höger och vänster som stod för våldsamheterna. Inte studenter. Samma sak gäller en incident där en konservativ provokatör hade fått ett slag i ansiktet på campus för någon månad sedan. Varken den slagne eller person som slog var studenter eller på något sätt kopplade till skolan.

Löjligt dyrt boende

Jag betalar $800 i månaden, exklusive el, gas och internet för ett rum i en trea med tre andra. Detta är otroligt bra pris. Vanligtvis ska man förvänta sig att betala omkring $1200 för en singel. Att bo ”on-campus”, studentboenden, är ännu dyrare. En säng i en dubbel på någon av studentboendena kostar $17,420 (=166 000 kr) för 10 månaders boende. Alltså ungefär 16.000 kr per månad. Detta inkluderar dock mat, av låg kvalité…

Kursval görs i flera steg och är flexibelt

Man väljer kurser enligt ”first-come-first-serve”. Alltså den som väljer kursen först får platsen. När det är fullt så är det bara ställa sig i reservlistan. Under de tre första veckorna på terminen kan man välja att inte ta vissa kurser och lägga till andra! Mycket bra system som ger en flexibilitet och möjlighet att känna av om en viss kurs är intressant nog.

Ofta någon form av närvarokontroll under föreläsningar

På svenska universitet har jag aldrig varit med om rutinmässig närvokontroll. Detta sker dock här. Antingen genom ”clickers” eller att man skriver sina initialer på ett papper som skickas runt.

Ibland förbud mot att använda laptop för anteckningar

Det är förvånadsvärt paternalistiskt här faktiskt. Ungefär 1/3 av de kurser jag tagit under detta år har haft förbud mot laptops och elektroniska verktyg under föreläsning. Personligen tycker jag det är bra. Dom flesta gör allt annat än tar anteckningar på sina laptops och det är väldigt lätt att bli distraherad av alla dessa skärmar.

Midterms, problem sets och quizzes

Midterms är alltså prov man tar i klassrummet och brukar stå för ungefär 25% av slutbetyget i en viss kurs. Ganska bra sätt att lära sig vad kraven i kursen är och hur man ligger till. Därutöver är det vanligt med problem sets. Mer än i Sverige i alla fall. Quizzes är (ofta) betygssatta mini-flervals-prov där man har en liten maskin som kallas ”iClicker” där man kan välja mellan A-E.

Möjlighet att assistera professorers forskning

De har ett system de kallar ”Undergraduate Research Apprenticeship Program” (URAP). Varje termin släpps en lista på forskningsprojekt där professorer söker assistenter. Man kan då söka till att bli forskningsassistent! Mycket bra system som jag tycker man bör introducera vid Svenska forskningsuniversitet också.

Otroligt ambitiös atmosfär

För att illustrera: det är aldrig tomt i biblioteken eller studieplatserna. Inte ens en fredag klockan 23, eller lördag klockan 7 eller söndag klockan 03. Stället jag ofta brukar sitta i heter MLK och där är det generellt sett svårt att hitta någonstans att sitta hela dagen. Inte förrän omkring 19-20 lättar det upp och man kan hitta någonstans att sitta, på en vardag alltså. Det mest populära biblioteket, Mofitt, är alltid proppfullt. Det är väldigt fräscht och är öppet 24/7 måndag till torsdag. Under veckan före sluttentorna för terminen tar folk med sig resväskor med kudde, pyjamas och mat till Mofitt. Och nu pratar vi inte enstaka galningar…

 

 

Annonser

En vecka som student vid UC Berkeley

Hejsan kära läsare,
Det här blogginlägget är för dig som vill veta hur en vecka under hösten kunde se ut för mig. Jag undviker att säga en ”normal” vecka eftersom det skulle vara missvisande eftersom jag valt en vecka med lite mer händelser än vanligt; detta var veckan jag agerade labbråtta, höll anförande inför ett gäng makthavare och Berkeley var det universitet med näst sämst luftkvalité i hela världen.

Måndagen den 12:e November
Efter åtta härliga timmar i sängen vaknar jag klockan 07:11 (enligt iPhones sömnanalys), kör min korta morgonmeditation och skriver i min ”5-minute journal”. Journalen lät mig, som alla andra morgnar, fylla i ”Today I am thankful for…” varvid jag svarade: ”Being healthy”, ”Getting to participate in this study” och ”All the people around me”.
”This study” handlar alltså om att jag för första gången ska agera labbråtta. Efter att ha tagit drogtest och träning fick jag blindtest-pillret. Sen var det dags att spela några spel som typ testade reaktionsförmåga och perception. Därefter gick vi till fMRI-maskinen för att spela ett spel där jag fick välja mellan olika summor av pengar där ena bunten av pengar skulle gå till mig själv och andra bunten skulle gå till en annan (hypotetisk) motspelare.
Bildresultat för li ka shing center
Li Ka Shing Center

 

När mina tjänster som labbråtta var avslutade käkade jag min sena lunch (runt 13) och hängde i hallen till Li Ka Shing Centre eftersom jag var rätt trött efter den tidiga morgonen och långa labbsessionen. Därefter traskade jag hela vägen till IRLE (Institute for Research on Labor and Employment) som jag har tillgång till eftersom jag är med i ett forskningsgrupp av studenter som assisterar professor Brown med att utveckla ett index för att mäta samhällsutveckling.
Vanligtvis brukar grupprummet där vara tomt vilket gör att det är den optimala studieplatsen, men idag hade en tjej från forskningsgruppen tagit dit en grupp av hennes kompisar. Jag gick in och satte mig helt obekymrat trots detta… Först när jag hade satt mig ner och börjat ta ut mina grejjer insåg jag att min forskningskollega egentligen inte var så taggad på att jag infiltrerat deras studiesession. Det visade sig dock att en av hennes kompisar läste en bok om personlig utveckling som lät intressant vilket utvecklades till ett givande samtal om livet, mening och allt däremellan.
Vanligtvis innebär måndagskvällar dessutom föreläsning mellan klockan 19-21, men ”Veteran’s day” innebar att vi hade en röd dag och jag istället kunde åtnjuta lite pasta med ketchup, sojanuggets och havremjölk utblandat med vatten (havremjölken här var väldigt tjock och söt). Efter middagen hade jag också en kul och utvecklande sånglektion, typ. Justin som är en av tre andra killar som bor i huset har nämligen blivit min sång-coach och när vi båda har tid på kvällarna efter middag så hjälper han mig genom att ge feedback på min sång och genom att illustrera grundläggande sångteknik. Han var tidigare student vid Cal och sjungit i gruppen Noteworthy men jobbar nu med cancerforskning vid UCSF som förberedelse inför läkarstudierna.

Tisdagen den 13:e November
Den här morgonen följde jag min vanliga morgonrutin men jag missade inte gymsessionen (som jag inte hann med på måndag morgon). Som vanligt sprang jag till gymmet runt 07.30. Utdrag från träningsjournalen:
  • Abs machine. 3×12, 110 lbs
  • Back extensions. 4×15, 110 lbs
  • Legs machine. 4×15, 140 lbs
Bildresultat för rsf main weight room
Bild från entréhallen till RSF (gymmet)
Första punkten på dagens schema var ett möte med min GSI (graduate student instructor) om min studie om arbetstidsförkortningens effekter på sysselsättning i Sverige och Norge under 60 -och 70-talet. Som vanligt var jag lite sen men det var ändå givande eftersom jag insåg att min diff-in-diff specifikation hade varit felaktig hittills. Direkt efter det, klockan 09.10, var det smågruppsdiskussion i en timme för min kurs i kinesisk filosofi. Den här veckan var det diskussion om confucianisten Xunzi vars bidrag till Confucianism var idén att världen och människan är av naturen kaotisk men genom människans medvetna handlingar och sedvanor kan vi skapa något gott och harmoniskt som gynnar oss alla. Människan är av naturen driven av begär som kan leda till fördärv men genom skolning och genom att ta till sig våra förfäders lärdomar kan vi tämja dessa begär och skapa ett stabilt och framgångsrikt samhälle.
Efter diskussionen läste jag ”Xunzi” fram till lunch för att komma ikapp lite i läsningen (mao. öppna boken för första gången… den förra uppsatsen lämnades in i torsdags). Efter att ha ätit lunch gick jag till bokhandeln Moe’s books för att köpa vykort som jag tänkte skicka till mina kinesiska släktingar – första rundan vykort till mina svenska släktingar var mycket uppskattad så jag tänkte att det är det minsta jag kan göra som tack för allt jag blev bjuden på när jag var i Kina i somras.
Klockan 12:30 var jag dock tillbaka på campus för dagens föreläsning i kinesisk filosofi. Dagens föreläsning handlade om Hui-neng, grundaren av den södra skolan och den sjätte patriarken tillika huvudperson inom Chan-buddismen (även kallad ”Zen buddism” i japan). Föreläsningen i naturresursekonomi började först klockan 15.30 vilket innebar att jag, som vanligt, hade 1.5 timme på mig att läsa och skriva den obligatoriska mini-uppsatsen inför varje DeCal-föresläsning i ekologisk ekonomi (mer om det senare). Därefter var det föreläsning om hållbarhet inom ett ”mainstream economics” ramverk. Eftersom mitt schema är så tight på tisdagar lämnade jag föreläsningen lite tidigare för att hinna ta mig till Golden Bear Café, värma min middag i en av mikrovågsugnarna och äta innan min DeCal i ekologisk ekonomi började vid 17:10.
DeCal står för ”democratic education at Cal” och det är ett program som skapats för att möjliggöra studentledda kurser på universitetet som kan tillgodoräknas i ens examen. Exempel på kurser förra terminen inkluderar en om Harry potter, bakning, Marvel CU och om brädspel. Självklart fanns också mer ”seriösa” (ta inte illa upp Hogwartsfans..) såsom ”Quantitative and Qualitative Research methods in Education”, ”Integrative Medicine” eller ”Neurozoology”.
Hursomhelst. Idag hade vi besök av professor Richard Norgaard, en av grundarna av ekologisk ekonomi. Diskussionen var mycket intressant och handlade om doxa, episteme och ett koncept som Norgaard kallar ”coevolution”. Den viktigaste idén han ville förmedla var ett ramverk för att förstå social och ekologisk förändring. Han menar på att allt i vår värld är kopplat till allt annat. Allt vi ser är manifestationer av olika delars interaktion med varandra. De delar som passar bättre med andra delar är de som växer sig viktiga, till exempel växer sig industristäder större eftersom jordbruket gör att färre människor behövs för att producera mat. Vår verklighet byggs upp av fem delar och dess interaktioner: miljö, kunskap, värderingar, samhällsstruktur (social organization) och teknologi. Till exempel så påverkade bensinmotorn (teknik) vår miljö, vår kunskap, värderingar och samhällsstruktur då vi började avverka skog för att bygga vägar, individuell autonomi växte som värdering och samhället kunde atomiseras i högre grad.
Bildresultat för coevolution according to norgaard
Norgaards modell för coevolution
Efter dagens DeCal var det dags för meditationslektionerna jag gått på. Varje tisdagkväll klockan 19 kommer en snubbe som på dagen jobbar med programmering i Silicon valley upp till Berkeley för att lära ut meditation. Han tillhör Vadriana-läran vilket han kallar ”the whatever-works-path”; en väldigt avslappnad variant av Buddhism. Nu är det inte så att jag har blivit buddist men jag är övertygad om att det är bra att meditera givet all forskning som finns om dess positiva effekter. Men jag hade ju inte heller fortsatt gå om jag inte tyckte det var lugnande och trevligt. Läraren pratar dessutom livet/livsråd typ 2/3 av tiden som vi har lektionerna vilket jag också uppskattar.

Onsdagen den 14:e November
Idag var det återigen en tidig morgon. På ren impuls hade jag nämligen bestämt mig för att skriva upp mig för att åka med en grupp studentaktivister från Berkeley för att tala vid ”the Regent’s meeting” i San Francisco. University of California (vilket inklusive Berkeley består av 10 campus) styrs av ”regents” vilket egentligen är ett annat namn för styrelsemedlem i UC-systemets högsta beslutande organ. Enligt Kaliforniens konstitution ska UC vara oberoende från politiskt inflytande vilket innebär att de 26 ”regents” har väldigt mycket inflytande.
Med sina 12.3 miljarder dollar i tillgångar har UC-systemet definitivt mycket pengar varför jag valde att skriva upp mig för att försöka argumentera för att de ska divestera alla deras tillgångar i fossilindustrin. Jag skulle få en minut att tala och mitt mål var att framföra poängen, krasst formulerat, är att divestering är en mycket bra PR-affär. Till min hjälp använde jag Alfred Nobels fredspris och jag bad regenterna tänka sig att de år 2030 mottar Nobels fredspris i Oslo för sitt arbete i klimatfrågan. Jag var lite nervös och talet gick självklart inte lika bra som jag tänkt mig, men jag var ändå väldigt glad över att jag valde att gå upp klockan 06:15 för det.
img_1910
Bild tagen när vi lämnade ”Regent’s meeting”, på bild ”bara” tio av poliserna på plats

En sak som jag dock var väldigt förvånad över var den enorma mängd poliser som var på plats. Det var i princip flygplans-screening när vi skulle in i byggnaden men därutöver var det en 30-40 poliser som övervakade oss. Allt för att se till att 10-15 studenter från Berkeley samt fackföreningsfolket (som iofs var kanske 20-30 personer) inte skulle ställa till med något. Fackföreningen var där eftersom UC har börjat kontraktera ut olika ”enklare jobb” till bemanningsföretag istället för att ha anställda vilket ökar otryggheten och sänker lönerna för tusentals som jobbar som städare, sjuksköterskor och annan servicepersonal vid de 10 campusen som tillhör UC. Då tänkte jag: om makthavare är så rädda att de vill ha så pass många poliser, då är det antagligen något som är fel.
Väl tillbaka i Berkeley gick jag till professor Karps kontorstid för att klara upp lite frågor jag hade om kursen (naturresursekonomi). Därefter käkade jag lunch och tog en välbehövlig eftermiddagstupplur innan jag behövde ta mig hela vägen till Mulford för att gå på veckans stödlektion (vilket kallas ”section” här i USA och leds av PhD studenter) i naturresursekonomi vilket började klockan 16.
På kvällen var det ”East Asian Night market” på Lower Sproul vilket innebar: massa mat och underhållning. Jag och en kompis gick runt ett tag och försökte hitta vegetariska alternativ vilket tyvärr visade sig vara svårt… Det mesta var rätter som på olika sätt baserades på kött. Men det var i alla fall trevliga framträdanden med allt från traditionell kinesisk minoritets-dans till någon slags trummusik från Korea (tror jag) till modern K-pop.

Torsdagen den 15:e November
Vanlig morgonrutin denna morgon, dock med undantaget att jag gjorde armhävningar och situps istället för att jogga till gymmet. Kommer dock inte ihåg varför. Enligt min kalender satt jag i Valley of Life Science-biblioteket hela förmiddagen för att sedan vid 12:30 gå på fortsättningsföreläsningen om Chan Buddismen i Wheeler 204.
Eftersom vi har quiz på naturresursekonomi-föreläsningarna varje torsdag så gick jag direkt från filosofin till Free speech movement café och satt mig på uteserveringen. Jag och en kompis som också tar kursen la typ en 30 minuter på att gå igenom det som vi förväntades kunna. Fick 4/4 rätt på quizet sen! Direkt efter thanksgiving-helgen var det inlämning av ”Problem set 5” men eftersom jag skulle till San Diego över thanksgiving och eftersom jag hade en massa andra deadlines så började jag och min klasskompis jobba redan nu: cirka 2 veckor före inlämning. Första gången i min långa utbildning jag börjat i så god tid på en inlämning.
En sak jag inte nämnt, men som var väldigt aktuellt genom hela denna vecka, var skogsbränderna och den dåliga luft som följde bränderna. Genom hela veckan hade jag skitit i att skaffa en ansiktsmask med filter, men efter att en kompis sa att det var dumt och jag själv googlat lite så bestämde jag mig för att skaffa en. Så efter föreläsningen i naturresursekonomi promenerade jag till ett par affärer i downtown Berkeley. Allt var slutsålt. Så jag fick nöja mig med att köpa en subway till mig själv och min kompis för att sedan traska tillbaka till Free Speech Movement café där vi jobbade på inlämningen till klockan 7 ungefär. Som tur var såg jag då att elevkåren (Student union) annonserade att de gav ut maskar gratis vid Lower sproul. Jag drog omedelbart dit och skaffade en mask. Jag måste erkänna att jag kände mig som Darth Vader med masken på…
img_1971
Vanlig syn på campus under perioden med skogsbränder
Förövrigt var det här också sista dagen jag vet att jag hade min kindle… I skrivande stund har jag dock nyligen införskaffat en ny (begagnad) kindle paperwhite.

Fredagen den 16:e November
Idag var det återigen armhävningar som gällde. Och nu vet jag varför: luftkvalitén var hälsofarlig och all form av träning avråddes starkt. Idag hade jag i alla fall bara ett mål: jobba på ”Problem set 5” tillsammans med min samarbetspartner. Enligt min kalender i mobilen var planen att jag skulle vara vid IRLE klockan 9 vilket jag tvivlar starkt på att jag faktiskt lyckades med… Efter lite efterforskning har jag kommit fram till att jag var där först efter 10:30, vilket låter mer trovärdigt i mina öron. Runt lunchtid droppade min kompis förbi och vi jobbade ända fram till klockan 6 och lyckades bli klara med halva inlämningen.
Jag gick direkt från IRLE till Mount Everest Restaurant, ett mycket bra ställe med Napalesisk mat. Som middagsdejt, eller vad man ska kalla det, hade jag en av kompisarna till min forskningsgruppkollega. Maten var väldigt god och jag kommer gärna tillbaka dit igen. Det var en trevlig middag överlag även om jag inte tycker att det flöt på lika bra som när vi först träffades och kom in på alla möjliga ämnen och infallsvinklar om livet eller framtiden.
Det var även denna fredagseftermiddag som chancellor Christ (rektorn i princip) beslutade att stänga ner campus på grund av luftkvalitén – långt efter övriga UC campus… något studenter vid Berkeley fram till fredag hade kul med:
Bilden kan innehålla: en eller flera personer, text och utomhus
Lite memes om skolans beslut att inte stänga campus förrän på fredag eftermiddag

Lördagen den 17:e November
Luftkvalitén var nu så pass dålig att den stora fotbollsmatchen (amerikansk fotboll) mellan Stanford och Berkeley (aka ”The Big Game”) ställdes in. Tråkigt besked för många men tur för mig eftersom jag inte egentligen hade tid att gå på matchen. I och med den inställda matchen fick jag nämligen möjligheten att få pengarna tillbaka!
Därför jobbade jag tillsammans med min klasskompis på ”Problem set 5” hela dagen. Och när vi äntligen var klara så var vi ganska snabba med beslutet att promenera till McDonalds för att köpa pommes, och en choklad sundae. Mycket välförtjänt i min mening.

Söndagen den 18:e November
På förmiddagen snackade jag med Stellan vilket jag inte gjort på väldigt länge, typ ett halvår (?) tror jag. Det är alltid lika kul att höra hur det är med kompisarna där hemma så med denna energi-kick var jag i alla fall lite mer munter när jag släpade alla mina kläder till tvättstugan. I huset jag bor i har vi inte tvättmaskiner och torktumlare i huset vilket betyder att jag behöver gå till en offentlig tvättstuga där jag betalar $2.25 per tvätt och $0.25 per 7 minut i torktumlaren. Det mest besvärliga med det är dock att jag måste gå en 10 minuter för att tvätta…
Efter tvätten var det storkok. Jag lagade min sedvanliga veganska currygryta med linser, blomkål/sötpotatis+potatis (kommer inte ihåg vilket version jag körde just den söndagen) och cashew m.m. Mina storkok brukar ge mig cirka 5 matlådor av vilka 2 fryses in och de andra ställs i den vanliga kylen.
På kvällen gick jag på en a capella föreställning med ”Drawn to Scale”. Eftersom jag fotograferat för en annan a capella-grupp tidigare i hösten fick jag möjligheten att fotografera även under denna föreställning (och få gratis inträde). Temat för kvällen var ”Bachelor” så mellan varje sång fick vi se små sketcher som handlade om hur en ungkarl skulle välja mellan olika potentiella partners genom att se hur de klarade av en massa utmaningar av olika slag.
IMG_9089.JPG
Bild från Drawn to scale’s höstföreställning

Det Amerikanska sjukvårdssystemet, ett stickprov

government-healthcare-ftw_o_4627291.jpg

För några veckor sedan fick jag en smärtsam tandköttsinfektion som aviserade att ett besök hos tandläkaren var lämpligt. Men som tur var har jag försäkring – universitetets ”Student Health Insurance Program”, en obligatorisk kostnad på 13500 kronor per termin för alla studenter. Det var dags för mig att få återbäring… 

Det hela började med att först sätta sig in i hur systemet fungerade. Efter en halvtimme hade jag lyckats registrera mig och aktivera mitt konto hos det försäkringsbolag som SHIP gav mig för tandproblem. Det kom upp en karta med tandläkare att välja mellan. Man fick både namn, universitet personen utbildades vid och huruvida denne hade licens. Lite på måfå valde jag ”Total dental health” som jag hade för mig att jag sett nånstans förut och som verkade vara ett etablerat företag.

Måndag klockan 07.50 var jag på plats och fick genast 12 sidor av pappersarbete att fylla i. Alla sorters hälsouppgifter skulle samlas in. Antagligen för att de vill gardera sig mot att bli stämda. Under tiden jag satt där hörde jag andra kunder komma in och jag märkte hur standardfrågan var: ”Vad har du för försäkring?”. Det blev uppenbart lite jobbig stämning för alla parter när en kvinna sa att hon inte var helt säker hur hennes försäkringssituation såg ut. Hon hade först haft en försäkring genom som arbetsgivare men sedan varit arbetslös en period för att alldeles nyligen ha återfått sin anställning. Efter lite datorsökande kom receptionisten med det goda beskedet att hennes försäkring var aktiv i deras system. Den goda stämningen var återställd.

Till skillnad från ett besök hos tandläkaren i Sverige märkte jag hur det var relativt lugnt i kliniken. Inte många var där, och inte hade de särskilt bråttom med att genomföra min rutinkontroll. Först blev jag visad till ett rum där en trevlig dam småpratade med mig och fråga lite om varför jag valde just Total Dental Health, huruvida jag tittat på deras betyg genom appen ”Yelp” (populärt app där kunder betygsätter allt från restauranger till läkare och nöjesfält). Hon berättade att alla deras kunder fick gratis massage eller akupunktur efter första besöket innan hon visade mig alla fina och dyra maskiner de hade i kliniken. Vid det här laget insåg jag att hon är säljaren, inte min tandläkare. Därefter fick jag äntligen börja min kontroll.

Jag nämnde att jag haft problem med tandvärk i bakre käken, vid vänstra visdomstanden. Lyckligtvis hittade de inga hål men trots det rekommenderade tandläkaren att jag skulle fundera på att ta ut visdomstanden – och även den andra – nu när jag ändå är igång liksom. Åtminstone rekommenderades jag att boka in ett möte med deras specialisttandläkare (oral surgeon). Det verkade som att tandborttagning av visdomstand tillhörde en specialistkompetens som utfördes av en tandläkare med inkomst på $300.000 per år, alltså 2.7 miljoner före skatt (jag googlade upp det). Huruvida en tandläkare i San Fransisco är 5 gånger mer produktiv än en från Stockholm låter jag vara osagt…

Svensk tandvård är väldigt effektiv i jämförelse. Mina 6 besök hos den hårt pressade Folktandvården i Skåne och Stockholm har nämligen varit otroligt effektiva i jämförelse med detta stickprov jag fått av USA. Det grundar jag då på att kliniken var förvånansvärd tom på patienter, personalen verkade kunna ta det rätt lugnt i väntan på nästa bokning, samt det faktum att min rutinkontroll var schemalagd att ta 1 timme. Ja, i Sverige måste man boka veckor i förväg om det handlar om något akut och ett besök tar cirka 20-30 minuter i de allra flesta fall (inklusive lagning av hål). Och då har jag inte ens kommit in på den finansiella frågan. När frågan om hur mycket det skulle kosta att dra ut visdomständerna kom upp blev svaret att detta var något för finanspersonalen.

Det visade sig att det inte finns ett fast pris för ett givet ingrepp. Sättet dessa större företag sätter priser är att de anpassar mitt pris. I formuläret jag fyllde i fanns det plats för att fylla i ens personnummer – ”social security number” – vilket företag kan använda för att kolla upp kunders kreditvärdighet. Utöver detta har de min ålder, var jag bor, vilken försäkring jag har, vad min primära sysselsättning är och så vidare. Företagets ”centrala kontor” väger därefter in alla dessa variabler för att beräkna hur mycket jag kan kommer kunna betala för detta ingrepp. Med bättre försäkring och högre inkomst får man ett högre pris helt enkelt. Antagligen ett mycket effektivt sätt att maximera vinsterna skulle jag tro. Eftersom jag hade föreläsning vid 9 så hade jag inte tid att vänta och bad dem ringa mig eller skicka ett mail med vad det skulle kosta.

Priset? $840 för att dra ut tand 17 plus tand 32, cirka 7500 kronor. Referenspriset satt av det Svenska tandvårds -och läkemedelföremånsverket ligger på cirka 3200 kronor (och då antar jag att ”separation eller friläggning krävs”). ”Men min 14-lax -försäkring kanske täcker det mesta?” tänkte jag. Två veckor senare får jag besked via brev att försäkringen täcker ungefär 60% av kostnaden, ergo totalsumma på cirka 4500 kronor. Om jag skulle inte förvånad om det blir skatt på det (amerikanerna brukar sällan inkludera skatt i priserna de visar)… I Sverige för mig som 22-åring? Noll kronor, i alla fall fram till 2020. Därefter finns fortfarande tandvårdbidrag om 1200 kronor (man får 600 kronor per år, detta kan sparas till året därpå) samt ett högkostnadsskydd som innebär att 50% av alla kostnader över 3000 kronor ersätts av staten.

Så vad är summan av hela denna kardemumman? Först och främst att vi som är födda i Sverige har alla dragit topp-lotter i livets lotteri. Sjukdomar kan drabba vem som helst men i Sverige är vi inte beroende av arbetsgivarens sjukförsäkring för att känna oss trygga (även om anställningsskydd i USA är närmast obefintligt, men det är dock en annan fråga). Den fundamentala skillnaden är att det Svenska sjukvårdssystemet bygger på att maximera vård, det Amerikanska på att maximera vinst genom vård för den som kan betala för det. 

Hur du kommer in på UC-utbytet och varför jag sökte

Kära läsare,
Jag blev inte en av 14 studenter från Lund som fick möjligheten att åka till UC Berkeley som utbytesstudenter av ren slump. Det var något jag hade i bakhuvudet inför varje vecka av hårt pluggande inför en svår tenta. Varje gång det tog emot att läsa kurslitteraturen. Varje gång det kändes svårt att stiga upp på morgonen.
Nu har jag dramatiserat detta lite men det faktum att Lund hade utbyte med University of California var en av anledningarna till att jag valde att plugga pol.-kand i Lund före Uppsala.

Varför ville jag åka på utbyte till UC Berkeley?

Kortfattat så handlar det om att jag ville utmana mig själv och uppleva det jag föreställde mig var en intellektuell och stimulerande miljö med massa smarta och engagerade studenter. Att kunna prata med världsledande ekonomer och samhällsvetare eller att varje dag stöta på någon med brinnande passion för något världsproblem. Jag tyckte det fanns något lockande i det. Även om praktikplatser ger mycket insikter och erfarenhet och säkert roliga stunder också så var utbyte självklart för mig – jag älskar universitetslivet och hade inget emot att plugga lite mer.

En sak jag vill säga redan nu är att UC Berkeley (”Cal” som det oftast förkortas) antagligen inte är som ni föreställer er.

Det är inte packat av våldsamma vänsteraktivister som skriker så att säga. Inte heller är det mer PK än i Lund. Den mest uppenbara skillnaden är väl att folk har lite annorlunda livsstil här och den genomsnittliga ambitionsnivån är väldigt, väldigt mycket högre än vid något universitet i Sverige. Den bästa liknelsen skulle väl vara att universitetet är som I-sektionen – och detta baserar jag till 100% om mina fördomar om hiur det är att plugga industriell ekonomi vid LTH.


Så till kvällens huvudtema: hur ansökningsprocessen gick till.

Den första delen av ansökningen var nog mest krävande. University of California-utbytet är inte likadant som alla andra utbyten, utan för UC finns det en separat ansökningsprocess. Detta beror på att det inte är fakulteterna som har ett samarbete med en fakultet vid ett värduniversitet, utan det är LU som centralt har ett samarbete med hela University of California (med alla sina 10 campus). Därför konkurrerar du med studenter från hela Lunds universitet för att komma få en av de cirka 100 platserna. Det sägs att detta är ett av de mest eftertraktansvärda utbytena. Med det sagt så tycker jag dock att du alltid ska söka – man behöver inte ha alla A för att få UCLA eller UC Berkeley. Och om det är ett smakprov av livet i Kalifornien du vill ha (tex UC Davis, US Santa Barbara, UC Irvine) så oroa dig inte över dina betyg utan sök – du konkurrerar bara med de som söker till samma campus som du!!

Ansökningen kräver dock en del förberedelse…

  • 1 Statement of Purpose
  • 1 UC Campus Priority Sheet (where your three selected UC campuses are listed in order of priority)
  • 3 UC Study Plans (one for each of your three selected UC campuses)
  • 1 CV/resumé
  • 1 LADOK transcript
Mitt första råd är att du som är intresserad av att komma in på UC utbytet. Efter du läst inlägget, skriv ner tre anledningar, ett stycke per anledning, till varför du vill åka. Ditt ”Statement of Purpose” är väldigt viktigt och genom att skriva en draft tre veckor före deadline har du tid att låta den ligga, skriva om den och sen skicka den på feedback rundor. Jag själv skickade min text till tre-fyra personer som alla gav råd och hjälpte mig förbättra engelskan.
Tips nummer två. När det kommer till de tre studieplanerna så kan jag säga att de inte spelar någon roll annat än för att du ska visa att du gjort research. Jag kan tänka mig att det också är till för att du ska tvingas fundera lite djupare på vilka campus som har kurser som verkar intressanta för dig. Referera tillbaka till dina kursval i din statement of purpose!
Efter att ansökan skickades in tog det lång tid innan något mer hände. Jag minns än idag exakt var jag var när jag fick reda på att jag kommit in på utbytet till University of California. Det var en måndag i slutet av november som jag satt på tåget påväg från Cambridge till London efter en långhelg av både debatturnering och besök hos min faster och mina kusiner. Det extremt långa mejlet bad mig acceptera min nominering till UC-utbytet snarast och den innehöll instruktioner för nästa del av ansökningen. Den del som skulle avgöra vilket campus jag skulle hamna i…

Placering vid ett UC campus

Denna del av ansökan innehöll följande:
  • IELTS: International English Language Testing System. Ett obligatoriskt prov som kostar lite över 1000 kr att skriva. Ett särskilt provtillfälle ordnas för UC bytisar!
  • Vidimerat gymnasiebetyg på engelska. Alltså en officiell, undskriven och/eller stämplad kopia av dina gymnasiebetyg. Jag ringde mitt gymnasium och de fixade underskrift och allt!
  • Academic statment. En mycket kort text på 1500 tecken som förklarar varför du vill komma in på exakt de/det campus du vill komma in på
  • UC online application. Personlig information och kursval på dina tre campus.
  • Universitetsbetyg, stämplade och på engelska.

Tips nummer 1. Öva engelska genom att hänga med personer som pratar engelska, det hjälper särskilt i muntliga delen av IELTS. Det absolut mest tidseffektiva sättet är nog att gå med i Lund Debate Society (LDS) – eftersom det över dig i att på rak arm reflektera över abstrakta idéer på engelska och resonera kring dem. Min bakgrund i LDS hjälpte mig väldigt mycket i den muntliga delen då man sitter som i en intervju ungefär och ska prata om en massa saker.
Tips nummer 2. Fundera riktigt mycket på vad det är som är din drivkraft. Varför vill du så gärna åka till campus X? Med tre stycken förklarade jag att min drivkraft handlade om att utveckla vårt ekonomiska system mot hållbarhet och välstånd. Utan tillväxt skulle vi få en massa problem med arbetslöshet och antagligen en och annan finanskris. Men med tillväxt, som den ser ut idag, släpper vi bara ut en massa avgaser genom alla de prylar vi köper från Kina. Det värsta av allt är att dessa prylar verkar inte ha några effeker på vår självupplevda lycka – Sveriges BNP har fördubblats sedan 70-talet, men det har verkligen inte vår lycka. Ett stort dilemma som jag välkomnar fler av er att fundera på.
Tips nummer 3. Fokusera på vad du verkligen vill, samarbeta så mycket du bara kan med dom du blir placerad i grupp med och skicka din text på feedback – sen är det bara att slappna av! Om man väl har blivit nominerad så kommer man få en plats, punkt. Dessutom så tror jag att nomineringen (som Lund gör) utförs så att man med största sannolikhet får en plats på det campus man önskade i första rundan. Värt att nämna är att man i denna runda konkurrerar med bytisar från hela världen om platserna på de olika campusen. Därför uppmuntrar jag att alla Lundastudenter samarbetar så mycket som möjligt


Antagningsbeskedet till UC Berkeley

Efter att engelskaprov var skrivet och alla dokument var inlämnade tog det 5 månader innan något hände. Det var först första veckan i maj jag fick beskedet att jag fått en plats vid UC Berkeley.
När mitt utbytesår blev ett faktum fick jag en massa saker att förbereda helt plötsligt…
  • Boende. Att bo ”on-campus”, dvs i universitets hus eller vid ”International house” var antigen för freshmen och löjligt dyrt (15000 kr/mån, inkl. mat) eller bara löjligt dyrt.
  • Vaccin. UC kräver en massa vaccin. Och du måste bevisa med dokument att du tagit typ alla eller är immun (mot vattkoppor). Annars är det bara att ta sprutorna. Tips! Om det är ett par dyra vaccin som du inte har och du planerar att betala för universitetets sjukförsäkring så bör du kolla upp om de tillgodoser vaccinen gratis. Jag upptäckte senare att min sjukförsäkring som jag tvingats köpa täckte gratis vaccin (så jag hade kunnat sparat typ 1000 kr på det)
  • Försäkring. Olika krav gällde för olika campus. Men för UC Berkeley fick jag höra att alla tidigare generationer misslyckats med att få UCB att erkänna Kammarkollegiets utbytesförsäkring… Jag la själv inte mycket tid på detta men skicka lite mejl trots allt. $3000 per termin för det
  • Finansiell dokmentation, a.k.a. visa att du är tät. Bevisa att du kommer ha/har $15.000 tillgängligt. För detta krävs det att man skickar in blankett till CSN med antagningsbesked för att sedan få tillbaka ett brev där det står hur mycket en kan få i studielån+bidrag. Detta räcker dock bara för ca $11.000. Därför behöver man ytterligare bevis på finanisering.  Man kan antingen ha någon som kan stå som sponsor (någon i familjen, du känner), eller så har man ett fett bankuttdrag, vilket man måste gå till banken för att be om.
  • VISA. Allt det jag beskrivit ovanför krävs för universitetet ska skicka dig ditt ”DS-2019” som krävs för att du ska kunna ansöka om VISA. Pust… Boka tid tidigt ifall du vet att du är borta under sommaren! Kan dock säga att ”intervjun” i princip tog 20 sekunder (efter två timmars väntan). Sammanfattning: ”Var ska du plugga? Vad ska du plugga? Här är ditt visum, ha det trevlig.
IMG_1732.JPG

Utsikten över campusområdet från ”the Campanille” (tornet ni ser på inläggets ”utvalda bild”)

Nu förstår ni kanske varför jag gjorde ett separat och kanske tråkigt inlägg som bara handlar om ansökningen… Hursomhelst. Vem du än är och vad du än vill fråga eller ha hjälp med så svarar jag jättegärna på ditt mejl. Släng iväg ett meddelande till simon.sallstrom@berkeley.edu eller på Facebook.

Eloge om du faktiskt läste igenom hela inlägget! 🙂

Nästa inlägg kommer nog handla om hur det är att plugga vid Cal – ”The number one public university in the world” (mantrat som inprintas från dag ett)

Hypnos-show, patriotism och en robotbarrista – Min första vecka i Cal

Kära läsare,

Välkommen till det första inlägget om mitt utbytesår vid University of California, Berkeley – eller som det ofta kallas här: ”Cal”. Detta eftersom det var det första ”University of California”. Hursomhelst.

Jag tänkte tillägna dagens inlägg till att beskriva min första vecka i Berkeley. Förresten, jag kommer att försöka hålla mina inlägg korta, intressanta och extremt underhållande – så ni orkar komma tillbaka!;)

Lite klipp och bilder från orienteringsveckan

Som utbytesstudent började äventyret den 14e augusti (!) med international orientation under eftermiddagen. Innan dess skaffade jag både bankkonto, kudde och papperskorg (+ lite andra välbehövliga prylar). Under mötet fick vi bland annat höra att vi absolut inte fick fuska eller röka weed (eftersom vi var bytisar så skulle federal lag gälla oss). Det senare lät misstänksamt… Och det var också inte sant vilket jag fick reda på när jag var på konsultatet i San Fransisco för att rösta i valet en vecka senare.

Ett återkommande tema för college i USA är just detta ”baby”-sittande. Den riktiga orienteringen som började dagen därpå var gemensam för både freshmen (nya universitetsstudenter), transfer students (som gått på mindre, billigare, högskolor i två år innan de ansökt för att byta till Cal) och utbytesstudenter.  ”Golden Bear Orientation” som den kallades innehöll många uppfostrande element. Särskilt något som kallades ”Bear Pact” vilket var en pjäs som handlade om alkoholanvändning, samtycke och hur man ska hantera festande. Den var väldigt bra. Däremot var det inte lika givande att gå igenom den 2-timmar långa, obligatoriska, onlineträningen om relationer, alkohol och droger (inklusive interaktiva quiz på innehållet).

Orienteringen var dyr, 400 dollar typ, och obligatorisk. Dock ingick alla måltider och aktiviteter från 10-21. Bland annat fick vi se staden, universitetet, alla resurser som fanns tillgängliga, ”silent disco”, casino-night,  stand-up show, hypnos-show och andra mer eller mindre intressanta diskussioner. Bilden visar alla GBO-grupper i formation, jag stod i nedre vänstra delen av nollan. Men kan säga att väldigt många klagade på att det var påtvingat och så pass dyrt… Dessutom gick jag in på många event som vår grupp egentligen inte var registrerade på (tex hypnosshowen).

150-formation-750.jpg

Orienteringen avslutades på måndagen med en stor cermoni. I videoklippet jag länkade ser ni både universitetsledningen, grabben som sjöng nationalsången otroligt bra och en a cappella-grupp som lärde hela publiken Berkeleys ”universitetslåt”. Självklart avslutades det hela (självklart) med att Cal Band kom (igen) tillsammans med några cheerleaders (igen) – har med korta klipp från varje gång de framträdde.

I videon har jag också lite andra grejjer som jag tyckte såg intressanta ut.

Under ”Caltopia”, som typ är motsvarigheten till Hälsningsgillet, var militären där – om man gjorde många armhävningar så kunde man få fina priser. Själv fick jag inte bluetooth-högtalaren (85 typ), men jag kom upp i tillräckligt för två vattenflaskor:)

Det finns otroligt många dansgrupper på Cal. En av paraplyorganisationerna, AFX, hade en showcase som jag gick på. Så i videon ser ni en av grupperna som tillhör AFX (de har ett dussintal likadana). Därutöver finns säkert ett dussin övriga dansgrupper med respektive paraplyorganisationer. Men mer om studentlivet i senare inlägg!

Den 21a augusti åkte en del av oss svenskar in till SF för att rösta i valet och det var där jag filmade denna trevliga robot-barristan påväg till konsulatet.

Nu är klockan nästan tolv, och jag ska försöka komma in i en ”gå-och-lägga-mig-tidigt-och-gymma-varje-morgon”-rutin. Mina ambitioner är höga, men med gratis tillgång till gym så…

Preview of what is to come:

Nästa inlägg: ansökningsprocessen (deadline är ju i oktober om du är intresserad). Därefter: utbildningssystemet vid Cal. Sen: studentlivet. Kanske lägger in något inlägg om en ”vanlig vecka” mellan något av inläggen!