Att bo i Washington, D.C

Jag hade cirka noll förväntningar på DC som stad. Det sa mig ingenting. Jag hade absolut ingenting att relatera till när jag tänkte på att jag faktiskt skulle bo i DC. Inte bara jobba utan leva. Monumentet, Vita Huset och The Capitol i all ära men det förstår ju vem som helst att det inte är där man går och tar en AW, brunchar eller shoppar. Kanske strosar, men det är väl det.

Jag har ändå kommit att älska den här staden, mer eller mindre. Vi må ha en orimlig mängd råttor på vår gata (och i resten av stan). Kanske är klubblivet inte det bästa, och det är inte bara vår bedömning utan ganska känt för att inte ha ett vilt nattliv. Men överlag tycker otroligt mycket om den.

Det har en udda atmosfär. Precis så som man kan tänka sig. Människor är här och vänder. Det är ambassadfolk, interns i mängder (alltså orimligt många), folk som vill klättra, diplomater, lobbyister (vi hade ett gäng norska lobbyister från en mindre omtyckt marknad på fest i vårt hus härom helgen) och annat karriärsfolk. De kommer hit, sätter sin prägel, samlar visitkort, springer på event med gratis mat och öppen bar, och sedan tackar de för sig och flyttar någon annanstans. Överlag.

Georgetown är utan tvekan den finaste stadsdelen jag sett. Stockholm kan slänga sig i väggen.

Det är så rent. Alltså orimligt rent. Överallt. De måste sysselsätta en otrolig mängd trädgårdsmästare och gatustädare, för det är blomster och fläckfritt överallt. Jag slås faktiskt fortfarande varje dag över hur väldigt fint det är i DC, nästan överallt. Det är inte New York, mycket lugnare och lummigare, speciellt i Georgetown. Men ändå en storstad. Det varierar dock ganska mycket mellan stadsdelarna, såklart.

Happy Hours. Wow. Mellan fem och sju är det halva priset på 80% av alla barer och restauranger. På ett ställe vi hängt på är det gratis tacos (de slänger upp en hel gris med huvud och allt på ett bord) och $2 för Corona fram till åtta. Det är också de tiderna DC peakar. Då är happy hours och event i full gång, sedan går alla hem och lägger sig klockan nio. Tio om det är riktigt bra drag.

Super American. Allt. Waffles and deep fried chicken till frukost. SUV:ar överallt fast det är sjukt osmidigt i en stad där trafiken är kaos. Amerikanska flaggan, excentriska Halloweenträdgårdar från mitten av oktober och alla säger ”how you doin'” när man kommer och ”have a good one” när man går.

Barer finns det i massor. Och halvklubbar. Lite som ovanvåningen på Herkan mest överallt. Vi är oftast på Provision 14 nära U Street, gatan i princip hela DC hänger om helgerna. På gott och ont. Gratis inträde överallt och inga listor. Man kan utan problem ha kul varje helg om man vill dricka öl, sjunga till senaste househitsen och kunna välja lite som man vill.

Så vad gör man om man är här i säg två dagar? Man går såklart runt kring området The Mall och ser alla typiska byggnader man ska se. Monumentet, Vita Huset, Lincoln Memorial, alla krigsmonument och så vidare. Väldigt promenadvänligt. Finns även runt 20 gratis museum i DC, tack vare någon som hette någonting som gör att de kallas är Smithsonians (Smith kanske?). Sedan tar man sig upp på någon av takbarerna och tar en drink, till exempel P.O.V nära Vita Huset. Därefter skulle jag antingen äta på Le Diplomat (som jag inte lyckats äta på än, men som alla rekommenderar) om man vill äta fint eller på Ben’s Chili Bowl för att det är ett måste. Men finns mängder med bra och coola restauranger. På kvällen är man är alltid välkommen på förfest med svenska delegationen på O Street i Georgetown (vårt hus alltså). Där hänger det svenska interns från olika organisationer och även en del norska. Ibland danska. På kvällen åker vi säkert till Provision 14 eller någon annan halvklubb. Möjligtvis en konsert (i september var jag på Astrid S, vilket var fett). Dagen efter skulle jag trosa runt i Georgetown för att sedan gå ner till Waterfront och äta brunch på Farmers Fishers Baker. Passa på att gå in i House of Sweden som ligger precis bredvid, såklart. Det är verkligen en fin promenadväg längs Waterfront. Är man lite taggad är ju någon bottomless mimosa brunch något det finns massvis av, om man orkar. Kostar typ 35 dollar. Bota bakfyllan och så. Kanske ta en Uber till militärkyrkogården i Arlington om man vill se mer attraktioner. Något såndant. Det är faktiskt mest så våra helger ser ut.

Får du chansen, åk förbi DC. Och så vidare.

Annonser

En luddig beskrivning av vad ambassaden i USA gör.

Innan jag kom hit visste jag egentligen ganska lite om en ambassad. Eller ingenting. Jag visste till exempel att de hjälpte till med pass och visum. Att de ibland träffar fängslade svenskar efter att ha läst självbiografin El Choco. Att de på något vis representerar Sverige i olika frågor. Och en del annat som jag mest fått från hemsidor och genom att följa bland annat ambassaden i USA på Instagram (tips såklart, @SwedeninUSA).

Sanning är att de gör precis de sakerna. Och otroligt mycket mer. Och det kan såklart beskrivas i detalj. Men jag kan väl kort beskriva det som att de ska främja Sveriges intressen i landet det ligger, hjälpa svenskar och underhålla de diplomatiska förbindelserna med landet. Det känns ju som en lagom luddig beskrivning med minimal risk för fel. Det där ordnar upp sig (läs: vågar mig ännu inte på att beskriva det).

Washington DC är lite annorlunda och den största ambassaden efter den i Kenya (reserverar mig för fel). Här är det väldigt mycket utställningar och event jämfört med många andra ambassader, ofta kopplat till enheten jag arbetar på, och de hålls i själva House of Sweden, alltså inte inne på ambassaden. Ibland är vi även med och anordnar event på andra platser. Ibland är vi med i större organiserade happenings som Nordic Film Week och Kids Euro Festival, och då hålls event lite överallt. Hur som helst, vi har allt möjligt här i huset. Konstutställningar, varav en just nu är ”Stories of Migration – Sweden Beyond the Headlines”, som man kan komma och se gratis på helgerna. ”Room for Children” med högläsning varje lördag. Härom veckan samarbetade vi med ett koncept som heter Daybreaker då vi bjöd in till yoga och dansklubb (true story) mellan klockan 6 och 9. På morgonen, ja. Min andra veckan var det ett svenskt folkmusikband som hade konsert (Jaerv, otroligt bra och trevliga). De senaste dagarna har det hållits så seminarium med både svenska myndigheter, amerikanska myndigheter, andra *viktiga personer* och allmänheten. Dessa saker, tillsammans med mycket annat, kallas för offentlig diplomati. Viktigt coolt ord. Lägg det på minnet.

Det är en del, ibland jättemycket, besök från ministrar och riksdagsledamöter och liknande. Många möten och event med såväl institutioner som myndigheter och organisationer. Spring på hearings och seminarium och mässor. Rapportskrivning hem till Sverige. Kommunikation såklart, vilket jag arbetar med, för att främja Sveriges varumärke. Och så vidare.

Så finns såklart delen där ambassaden finns till för svenskar – den konsulära biten. Där ger man ut visum, hjälper svenskar med pass, har kontakt med svenskar när de hamnat i olika situationer för att vara luddig. Och så vidare.

Det var allt och ingenting. Lite nämnt, inget glömt.

Sedan är det skillnad på en ambassad och konsulat. De har olika status. I USA finns en ambassad (alltid bara en) i Washington DC, ett generalkonsulat i New York (som också tar emot praktikanter!) och ett honorörskonsulat i San Fransisco. Sedan har de konsuler runt om i landet också. Men det behöver vi inte gå in på, för det vet jag uppriktigt sagt inte tillräckligt mycket om. De har helt enkelt olika befogenheter, där ambassaden har högst status. Vill du veta med? Google is your friend.

PS. Vill man se vad vi gör utanför ambassaden är man jättevälkommen att skicka en request på Instagram, @osterlof. Vi gör ganska mycket kul. Som att spela quiz och dricka öl varje onsdag med norrmännen. Går på event med fri bar. Testar DC:s nattliv och restauranger. Ruinerar oss. Åker till Philadelphia. Och om tre veckor åker vi 15 svenskar och norrmän i universitetsålder till en stuga vid nationalskogen Shenandoah. Det kan bli spännande. 

Bilder har jag hört är kul, så här är några från både ambassaden och livet utanför.

IMG_2535 2.JPG

På universitetsfootballsmatch (är det ett ord) mellan Georgetown och Hoyas. Som ingenting annat jag sett. Utanför var det ölstånd, beer pong och dans(?!).

IMG_2470.JPG.jpeg

Invigningen av Nordic Film Week som hölls med svenska, norska, isländska, danska och finska ambassaden. Där framme står andremännen (ambassadörens andra hand typ), som ju faktiskt bara är män för tillfället. Här visades någon finsk svartvit film. Vi var sköna och visade 100-åringen i söndags. Det var fullt hus, på riktigt.

IMG_2454.JPG 2.jpeg

En av mina häftigare eftermiddagar. Detta är på Googles kontor. Hon på scen är Monica Enqvist, min handledare och enhetschef, och modererar här ett samtal om digital diplomati. Han är vice utrikesminister till Joe Biden, ni vet Obamas bästa kompis. Skakade hand med honom och en av tjejerna på Google gav mig en privat tur upp på taket, förmodligen för att jag var den enda under 30 där men förhoppningsvis för att hon vill ge mig ett jobb.

En vanligt vecka i *mitt liv i DC*

Så himla pretentiös sak att skriva? Men okej. Jag bor alltså bor tillsammans med mina praktikkollegor och vi har blivit en helt vanlig dysfunktionell sjumannafamilj. Det innebär att vi äter frukost ihop, går i största möjliga mån tillsammans till och från jobbet – vilket de på ambassaden tycker är komiskt, då vi kommer i vår lilla trupp och säger god morgon i kör – och tillbringar kvällar och helger och alla andra dagar ihop. Vi har även fått en nordisk släkt i form av praktikanter från främst norska ambassaden och SACC (Sweden-American Chamber of Commerce). Tillsammans testar vi varje vecka DC:s nattliv och roof top bars, äter upp vårt CSN på stadens restauranger, satsar på att hamna i topp 10 på quizet på Mad Fox på onsdagar och försöker komma iväg på turer och andra *kul* saker. I helgen var vi till exempel i Philadelphia.

Sedan jobbar vi ju såklart en hel del.  Något jag hade absolut noll aning om när jag fick praktikplatsen var vad jag skulle göra om dagarna. Jag visste det som stod och det som sagts i intervjuerna, vilket mer var vaga beskrivningar som ”kommunikationsarbete, digital diplomati och event”. Vilket stämmer ganska bra. De andra springer en del på seminarium och ”hearings” runt om i DC (ibland på helt galet häftiga grejer och ställen, men ibland på törra sådana, som min roomie/vän/praktikkollega från Lidköping skulle säga). Jag däremot är mest på ambassaden där jag arbetar på enheten för press, information och kultur tillsammans med en till praktikant, men vi har olika fokus – mitt är kommunikation.

Det är ett väldigt brett område och innebär en del praktiskt som fotografering, filmning, redigering, att skapa innehåll till sociala medier och utforma grafiskt material. Men man är även med i det stora arbetet som avdelningen sysslar med, till exempel våra event. Vi är nog den svenska ambassaden som har flest event (OBS! Ej vetenskapligt bevisat). Troligen för att vi är störst efter den i Kenya och att ambassaden ligger i House of Sweden som har ett eventcenter. Det är konserter, konstuställningar, familjedagar och mycket annat, både i House of Sweden och på andra platser. Utöver det får vi självklart även följa med på möten och lära oss en hel del om det mer kvalificerade arbetet. Dock vill jag verkligen lyfta fram hur mycket man får göra. Det är mycket ansvar och jag är verkligen en del av det som produceras, fast under handledning.

Den kommande veckan består av det vanliga arbetet med en del fasta möten och dagliga rutiner (för att nämna en sådan genomför jag en omvärldsbevakning varje dag för att se vad som sägs och skrivs om Sverige). Utöver det ska jag redigera en film som troligen släpps i veckan, planera en eventdag, jobba på invigningen av Nordic Film Festival som hålls tillsammans med de andra nordiska ambassaderna, följa med min handledare på ett event där hon ska vara moderator, laga fyrtio matlådor för att kunna överleva ekonomiskt, gå på inflyttningsfest, äta på en restaurang vi velat äta på ett tag (och det är ju lånevecka!) och sist men inte minst ska vi på en AW för nordiska interns. Och det låter när jag radar upp det som en helt vanlig vecka.

Imorgon studsar jag förhoppningsvis upp kl. 07:17 eftersom det ungefär då är min tur enligt duschschemat :))))) (vi delar just nu fyra personer på en dusch) Och eftersom Philadelphia var jätteroligt på natten fast frukosten stängde tidigt så kommer jag somna ståendes. På återhörande!

Till dig som vill söka praktik på ambassaden i DC

För mindre än en månad sedan landade vi på Dulles Airport och för ännu mindre tid sedan satt vi på vårt första veckomöte med ambassaden där vi fick presentera oss för dem vi numer träffar varje dag. Ändå närmar sig redan ansökningsdatumet för de (er?) som ska praktisera här nästa termin. Vemodigt men också otroligt roligt för de – er – som kommer få chansen efter oss.

Men först, HÄR hittar ni information om praktik och ansökan!

Hur gick processen till då? Det brukar man ju undra, tänker jag. Först skickade jag in allt exakt enligt anvisningar. Tror det var CV, personligt brev, pass och bevis på att jag studerar (man borde ju veta vad det heter efter 5 år på universitetet… Ladok?). Sedan fick jag ett jätteroligt mail om att jag gått vidare och att ett skrivprov väntade. Det innebar att man kl. 15:00 ett visst datum fick ett mail med ett prov skickat till sig, och 17:00 samma dag skulle det vara inskickat. Inte en minut senare. Därefter var det en relativt lång väntan tills jag fick besked om intervju. Intervjun hölls via Skype och då var vi bara några få kvar på just den tjänsten jag sökte. Sedan fick jag besked. Och nu är jag här.

Som alla ansökningsprocesser är det ofta ångestfyllt, stressigt, roligt, ouppnåeligt, hopplöst, hoppfullt. Eller bara roligt, och det är ju skönt för dig som känner så. Men mitt första tips är lika klyschigt som svårt som enkelt – gör det bara, det är inte hela världen och det är inte väldigt svårt heller. Det är nog väldigt mycket en fråga om hur relevant man är för de faktiskt posterna som blir utlysta, hur mycket tid man lägger på att finslipa och anpassa sin ansökan, och hur väl man motiverar att man är den som ska få platsen. Sedan är det en populär praktik och man konkurrerar med väldigt många andra duktiga personer – det är inget misslyckande att inte få det. Det var någon annan som var mer relevant helt enkelt.

Så, nu hoppas jag att jag har dragit ned ribban för att söka. Inte tvärtom. I så fall så kan ni strunta i allt jag skrivit hittills.

(Bare with me eller scrolla, tipsen kommer snart.)

Till att börja med så har de flesta som läser det här förmodligen redan utbildningen på det torra – här är vi fyra statsvetare på både kandidat- och masternivå, två juriststudenter och en som studerat både ekonomi och freds- och konfliktvetenskap (samt även gått lumpen vilket kanske är relevant att berätta på grund av att hen är på försvarsenheten, men vet egentligen inte om det var ett krav). Pluggar man något annat så kanske det är precis det dem söker till nästa termin – det finns vad jag vet inga fasta ramar över huvud taget. Det är absolut inte så att varken vi eller tidigare års praktikanter är stöpta i en och samma form.

Så då återstår själva ansökan. Och observera att detta är mina personliga tips och kommer inte från någon på ambassaden eller annan *viktig och kunnig* person. I övrigt tror jag i för sig att de skulle kunna vara kopierade från vilken Metro Jobb-artikel som helst. Oh well.

  1. Motivera varför du är relevant för den inriktning du söker till (möjligtvis viktigast av allt)

På ambassaden i DC finns ett antal inriktningar att välja emellan. Varför är du intresserad av kommunikationsenheten (eller vad det nu är) på en ambassad? Varför skulle just du passa där? Jag kunde motivera detta med att jag studerat både statsvetenskap och kommunikation samt arbetat mycket med det sistnämnda, vilket innebär att jag gjort allt från att fota och redigera till att skriva pressmeddelanden och skött sociala medier. En av mina kära praktikkollegor är på enheten för innovation, forskning och högre utbildning och hon har skrivit båda sina uppsatser inom de ämnena. Har du valt någon speciell inriktning eller kurs i din utbildning som visar på ditt intresse? Och så vidare. Lyft fram vad din specialisering eller USP är (men alltså FÖRLÅT för klibbigheten över det uttrycket).

Utöver det skrev jag ett högst vanligt CV och personligt brev – två sidor CV och en sida personligt brev för den som är intresserad alternativt för den som rabiat påstår att man bara får ha en sida CV. Dock försökte jag lägga lite tid på att designa det snyggt för att visa att jag kunde i och med min inriktning, men jag har inga bevis på att just det hjälpte mig på traven.

  1. Lyft fram vad du har utöver din utbildning

Jag är ganska säker på att de på ambassaden vet vad de kan förvänta sig av till exempel jurister och statsvetare på kandidat- och masternivå. Vad har du haft för jobb och/eller ideella engagemang? Hur nischar det dig? Hur gör det dig kompetent? Lite kopplat till ovan tips. Men det tror jag som sagt är viktigt.

  1. Gör det snyggt och ordentligt

Gäller väl vad man än söker men säger det ändå, för min erfarenhet är att många faller här, tro det eller ej. Läs igenom tre och fem gånger extra. Titta på en meters avstånd. Kolla så det står rätt år. Be någon annan kolla. Det är hög konkurrens och jag har svårt att tro att de som går vidare till skrivprovet har skickat in en ansökan med stavfel, grammatiska fel, blandade typsnitt, ojämna radbrytning, olika radavstånd och så vidare. Det är en statlig institution och ditt skriftliga språk är väldigt viktigt oavsett inriktning. Detta gäller såklart även skrivprovet, men en sak i taget.

  1. Ursäkta för totalt mainstream, vanliga, simpla tips

Detta är inte ett tips. Bara en liten ursäkt till dig som förväntade dig mer. Men jag kan tyvärr inte ge mer än så. För jag anser att min ansökan var väldigt vanligt. Eller ja, jag lade mycket tid på att fundera, motivera, korrigera. Göra det snyggt, skriva snyggt.

Sedan stod jag upp under min Skype-intervju, vilket var ett tips jag fick från min kollega på Lunicore – det gjorde mig avslappnad och naturlig. Och jag andades djupa andetag konstant under de 120 minuter jag hade på mig att skriva skrivprovet.

Det var ett hemskt långt inlägg. Hoppas det kommer till nytta för någon. Frågor är jättevälkomna såklart, både här och privat via Facebook. Lycka till!

Vad gör jag egentligen här?

Det frågar jag mig själv cirka några gånger i veckan. Men, här är jag i alla fall. Det finns väldigt mycket att berätta på det temat, men vi kan börja med min omgivning.

Jag bor och arbetar tillsammans med sex andra svenska praktikanter. Vi är alla studenter och studerar juridik, statsvetenskap, ekonomi eller freds- och konfliktvetenskap, har haft olika jobb och engagemang, och har varsina inriktningar på ambassaden: kommunikation (moi), kultur, politik, försvar, handel och näringsliv samt innovation, forskning och högre utbildning*.  Vårt gemensamma intresse är dock samhälle på olika vis, vilket känns ganska givet då vi alla sökt oss till en av de absolut viktigaste platserna för utrikespolitik. Min inriktning är givetvis mest intressant – kommunikation – men varje AW, promenad, frukost, lunch, mathandling och middag är otroligt intressant då jag får höra om de andras dagar och arbetsuppgifter.

Runt oss praktikanter har vi ett femtiotal anställda på ambassaden, vilka både är lokalt anställda och utsända av de olika departementen (till exempel är kulturrådet utsänt från Kulturdepartementet men de flesta andra från Utrikesdepartementet). Vilka dessa är och gör är jag inte rätt person att berätta om så vi avrundar det, men på ambassadens hemsida kan man enkelt få en överblick över de olika roller och enheter som finns. Dock har vi alla varsina handledare som verkligen är engagerade i våra dagar och att lära oss – vilket hittills ligger på topp tre över varför denna praktikplats är allt jag kunnat önska och lite till.

På kvällar och helger hänger vi ganska mycket med praktikanterna på norska ambassaden, en och annan i kongressen samt på SACC (Swedish-American Chamber och Commerce). Vi har helt enkelt skapat oss en liten nordisk koloni. No shame in that.

Vidare kan vi ju försöka reda ut hur jag hamnade här. Jag studerar som tidigare nämnt pol. kand., har tidigare studerat bland annat PR och strategisk kommunikation på Berghs samt jobbat flera år inom kommunikation – till exempel som kommunikationsansvarig i styrelsen i bästa LUPEF och som kommunikationschef på Lunicore, Lunds universitets studentkonsultbolag. Att jag då sökte platsen med inriktning kommunikation kändes ganska självklart och nu när jag är här har jag fått bekräftat att jag också hade helt rätt (i vanlig ordning). Här får jag kombinera mina intressen för kommunikation och politik, och kunde nog inte önskat mig någonting bättre.

På tal om det – vilket är jättekonstigt eftersom vi just kom hit men också väldigt roligt för den som nu läser det här – så söker de JUST NU alltså efter våra efterträdare. Och sista ansökningsdatum är som nämnt den 24 september. Ta chansen! Sök! Jag trodde aldrig att jag skulle få det (och vågar nog även tala för de andra när jag säger det) men här är jag. Och HÄR kan du söka. Så kan det gå.

21886932_10155028364946687_863536143_o

Höstens sex praktikanter utanför House of Sweden.

*Reserverar mig för att jag kanske inte använder de korrekta benämningarna.

Hej och ännu mera hej från Washington D.C!

Efter 2,5 år på pol. kand, lika lång tid i LUPEF – en omgång som fadder och två terminer i styrelsen – en ansökan, ett skrivprov, en intervju, en säkerhetskontroll och cirka fem månaders väntan är jag här. Jag bestämde mig tidigt för att praktisera istället för att plugga, å ena sidan för att jag pluggat i så himla många år och å andra sidan för att jag helt enkelt ville jobba praktiskt. Att det blev utomlandspraktik och att det blev just här är dock en total överraskning, inte minst för mig själv. Jag bestämde mig för att testa att söka (”jag kommer aldrig att få det” etcetera) och det gick vägen. Så kan det gå.

Washington D.C* har alltid varit en svåråtkomlig plats ämnad för tung utrikespolitik, presidenten, ett komplicerat politiskt system och diverse filmer och serier (hälsningar ett stort House of Cards-fan). Nu bor jag plötsligt här, i ett väldigt smalt townhouse i Georgetown (ambassadörens assistent beskrev stadsdelen som ”Östermalm med söderkomplex” vilket är ganska mitt i prick) tillsammans med fem andra praktikanter, tillika kollegor och numer även nära vänner. Mina dagar tillbringar jag på enheten för press, information och kultur på Sveriges ambassad i House of Sweden. Så kan det gå.

Hur det rent praktiskt gick till och tips inför en eventuell ansökan förtjänar dock ett helt inlägg – men det kommer snart, eftersom sista ansökningsdagen hit för vårens praktik är den 24 september. OBS OBS OBS. Länk.

I höst kommer jag förutom ovan att dela med mig av hur det är att bo i D.C (en stad full av interns från hela världen samt the Capitol of Happy Hours), en del av det jag sysslar med om dagarna och såklart lite om ambassadens uppdrag och syfte. Jag har även tänkt att i alla fall försöka ge mig på att pedagogiskt förklara det politiska systemet här. Lovar dock ingenting pga. det har bara blivit klurigare sedan jag kom.

Men, just nu vill jag bara säga HEJ, hemskt mycket hej, och önska de som är intresserade varmt välkomna att hänga med. Och frågor är såklart bara att ställa.

21618459_10155007911916687_609031585_o

Har ännu inte haft äran att ge den till någon viktig så den får väl komma till nytta här.

Skärmavbild 2017-09-18 kl. 19.22.54

Vi bor vid cirkeln uppe i vänstra hörnet, House of Sweden ligger vid cirkeln snett nedanför – cirka 10 minuters promenad från huset – och Vita Huset nere i högra hörnet.

*D.C. står för District of Columbia då Washington inte tillhör någon delstat. Vet gemene man och kvinna och hen det? Jag visste inte det förrän efter jag fått den här praktikplatsen också googlade saker jag inte visste men insåg att jag behövde veta.