Hejdå Seoul!

Som titeln lyder så har jag sagt hejdå till Seoul och är nu klar med mitt 6 veckor långa program vid Korea University. Sammanfattningsvis har jag haft en superrolig, lärorik och minnesvärd tid i här i Sydkorea. Många andra här har valt att stanna kvar efter programmets slut för att resa runt i landet och även i Östasien. Men jag tänkte inte så långt innan jag bokade flygbiljetterna så jag bokade en biljett hem dagen efter examensceremonin. Förutom ett försenat bagage som lämnades kvar i Kina vid bytet av flyg (och som nu är fraktat och återlämnat hem till mig) så gick den långa hemresan bra. Landade i Sverige i fredags och det känns som om jag har sovit ända sen dess.

Avskedsmiddag i torsdags!

Sååå vad har jag lärt mig då? Jag kan säga att jag definitivt har fördjupat mina kunskaper i Nord- och Sydkorea-frågan och fått en allt större förståelse för internationella relationer i Östasien, med särskilt fokus på Kina. Detta program har verkligen vidgat mitt intresse för regionen och jag kan tänka mig att fördjupa mig inom detta område i kommande studier eller inom framtida eventuella yrken. 

Min grupp från kursen Global Leadership and Management. Från vänster: Xin från Singapore, Sara från Kanada, Julia från Sydkorea/USA och Anjali från Storbritannien.
Från vår examensceremoni. Varför vi får ha på oss någon slags amerikansk examenskappa är inte helt klart men det var kul att få testa ha på sig den ett par timmar haha.

Dessutom har jag lärt mig att bo i samma rum som en främling, ca 3-4 fraser på koreanska (rekommenderar er som vill söka att välja koreanska som en av kurserna för att lära sig lite mer än vad jag gjorde), jag har lärt mig mycket om koreansk historia och Korea under den japanska ockupationen. Jag har även lärt mig att Sydkoreaner inte alls är så jämställda som jag trodde, att deras arbets- och studiekultur är otroligt prestationsbaserad och anspråksfull, att amerikaner oftast lever upp till alla stereotyper som finns kring dem, att Sydkorea är fullt av supergiftiga myggor (eller så är jag väldigt känslig) och att juli månad är den regnigaste månaden på året här i landet. För att sammanfatta så har jag lärt mig en massa men det är också det som är meningen men att åka utomlands för att plugga!

Framför Inchon Memorial Hall.
Examen! För 6 veckors plugg hehe…

Efter att jag skrev mitt senaste inlägg började jag plugga mer intensivt inför mina finals så en stor del av tiden gick åt till det. Men jag har även hunnit göra lite grejer däremellan. Dessutom avslutade jag min tid i Sydkorea med en examensceremoni och massor av makgeolli och karaoke långt in på småtimmarna. 

Koreansk ”all you can eat BBQ”
Karaoke!
Med Mei-Mei från USA.
Arian till vänster är student nr 2 av 3 från Lunds Universitet, och även samhällsvetarstudent (!), som pluggar vid KU i sommar.
Bibimbap.
Okej så en av mina favoritgrejer med Sydkorea är att det finns SÅ mycket grejer med banansmak. Bananchips, bananmjölk, bananöl etc.
Fika på Pink Pool Café.

Till den som är sugen rekommenderar jag verkligen sommarkurs utomlands! Lunds Universitet erbjuder även program i Kina, Danmark och Finland så om du inte vill åka just till Sydkorea finns det andra alternativ. Nu är jag klar med mina inlägg men jag hoppas att den som blev sugen på att åka iväg tar tillfälle i akt och söker, detta erbjudande från Lunds Universitet är ju helt fantastiskt!

Med klasskamrater från och professorn för kursen Global Leadership and Management.

Weekend away och besök vid gränsen till Nordkorea!

Tja tja bloggen! 🙂

Är inne på min fjärde vecka här och tänkte uppdatera lite om vad jag gjort under de senaste veckorna här! 

För två helger sedan besökte jag och ett gäng kompisar Busan som är Sydkoreas näst största stad beläget vid kusten i sydöstra delen av landet. Vi åt en massa fisk och skaldjur, hängde vid stranden och badade i East Sea/Sea of Japan, besökte Gamcheon Culture Village och upplevde och upptäckte staden. 

Vid Haeundae Beach i Busan!
Något vi upptäckte var att bikini och andra minimala badkläder är absolut inte en grej i Sydkorea utan alla (både män och kvinnor) bär t-shirt och shorts när de badar så vi fick många ifrågasättande blickar och skratt från koreaner som tyckte vi var konstiga…
Seouls tågstation. Vi åkte med KTX, ett koreanskt höghastighetståg som åker över 300 km/h.
Gamcheon Culture Village. Väldigt mysigt att strosa runt mellan husen i byn.

Sedan dess har jag även gjort en massa annat som att bland annat gått på en föreläsning med en Nordkoreansk defector som berättade om sin flykt från Nordkorea, shoppat i Seouls olika shoppingdistrikt, spelat arkadspel, sjungit karaoke, upplevt nattlivet i staden och pluggat en hel del. 

Supermysigt café där vi alla fick skriva en liten hälsning till ägaren. Min blev tyvärr inte ett konstverk men mina talangfulla vänners bilder kommer nog upp på väggen!
Med PJ från Filippinerna.

I lördags besökte jag the demilitarized zone (DMZ), vilket är en buffertzon mellan Nord- och Sydkorea där gränsen mellan länderna är dragen. Besöket började strax utanför DMZ, vid Imjingak Park, vilket är en park som byggdes under 1970-talet i hopp om att en återförening skulle ske snart och som skulle fungera som en plats för familjer och vänner från båda sidorna skulle kunna mötas. I parken låg även Freedom Bridge som repatrierade krigsfångar gick över efter krigets slut. 

Dora Observatory Post

Utanför tredje aggressionstunneln
Dorasan Railway Station

Sedan fortsatte vi till den tredje aggressionstunneln, en tunnel som grävdes av Nordkorea och som var en av fyra tunnlar som upptäcktes i slutet av 1970-talet på den Sydkoreas sida. Dessa tunnlar tros ha grävts efter att DPRK och Republiken Korea skrev under en gemensam förklaring 1972 i syfte att mina spänningarna mellan länderna, minska den militära närvaron vid gränsen och för att närma sig diskussioner om en eventuell återförening. Tunnlarna uppfattades av den Sydkoreanska sidan som en aggressionshandling från Nordkorea och spänningarna mellan båda sidorna ökade allt mer efter de upptäcktes. Den Nordkoreanska sidan hävdar att dessa tunnlar grävdes som en del av kolgruva. Tunneln är 1635 meter lång, är grävd 73 meter under marken och är beräknad att rymma ca 30 000 beväpnade personer. Vi fick gå ner i tunneln och nu minns jag inte exakt hur lång del av tunneln som faktiskt är i Sydkorea men det vi gick kanske en sträcka på ca 300 m inne i tunneln innan det var avspärrat mot den norra sidan. 

Military Demarcation Line precis bakom den sydkoreanska soldaten. Hela området var kusligt lugnt och tyst.
Bron vid JSA där Moon-jae In och Kim Jong-un möttes förra året i april. Det var även det första interkoreanska mötet där en nordkoreansk ledare passerade gränsen till syd för att diskutera med en Sydkoreansk president.

Efter detta besökte vi Dora Observatory Post där man kan se över till den norra sidan. Dessutom besökte vi Dorasan Station, en järnvägsstation som sammanlänkade järnvägen mellan Nordkorea och Sydkorea. Järnvägen var igång i början av 2000-talet men är sedan ett tag tillbaka inte i bruk och används bara som turistmål. Slutligen åkte vi ända till Joint Security Area (JSA) där Military Demarcation Line (MDL) är dragen. MDL är dragen precis vid den 38:e parallellen som delar den koreanska halvön mellan norr och syd och är den enda platsen i DMZ där soldater från Nordkorea och Sydkorea står mittemot varandra. I JSA fick vi gå in i de blå möteshusen och officiellt passera över gränsen till den Nordkoreanska sidan. Sammanfattningsvis var det en mycket händelserik dag även fast det var oerhört avdramatiserat på grund av att det var så många turister (förutom vid JSA som var väldigt strikt i hur man fick agera och röra sig).

Songdo Beach.
Street food!
Grillad ål och skaldjur till middag.
Från höger: Syrine från Tunisien, Sophie från Australien, PJ från Filippinerna, Matri från Indien samt Selina, Jennifer och Alexis från USA.

Det var allt för denna gång! Nu ska jag plugga inför finals och njuta av min sista tid här, ett sista inlägg kommer efter programmet slut!

Att plugga i Sydkorea

Hola! Här kommer en uppdatering från de två senaste veckorna. I detta inlägg tänkte jag skriva lite mer om hur det är att studera här jämfört med i Lund och lite reflektioner kring Korea University. 

Korea University International Summer Campus är ett internationellt sommarprogram med studenter från alla världens hörn, med en majoritet av studenterna från USA eller Singapore. Inför sommarens program fick jag i våras välja tre olika kurser som jag just nu går parallellt. Sommarprogrammet erbjuder en rad olika kurser inom olika ämnen så ta tillfälle i akt att plugga något du tror är kul och givande om du söker till detta. Du har även möjligheten att ändra de kurser man inte är nöjd med under de första 3 dagarna av programmet. 

En av alla fina byggnader på campus!

Något jag märkt av tydligt, utöver att det är mååååånga studenter från USA här, är att majoriteten av föreläsarna och professorerna från olika universitet i USA vilket märks av tydligt i undervisningen. I nästan alla lektioner jag har utgår föreläsarna från ett USA-perspektiv vilket jag och flera andra icke-amerikaner anmärkt på. Jag förstår att att har den utgångspunkten eftersom de undervisar i USA resten av året men ofta är mycket av det de säger så otroligt vinklat eller inte alls relaterat till vad vi studenter borde få ut av undervisningen. 

På tal om amerikansk dominans: här är jag tillsammans med studenter från USA för att fira 4th of July. Shame on me som varken firar den kurdiska eller svenska nationaldagen annars 😥

De kurser jag går är: South-North Korean Relations in a Historical Context, Global Leadership and Management samt International Relations of East Asia. Samtliga lektioner är 1.5 h långa och det som skiljer mest från studierna i Lund är schemat/antal timmar lärarledd undervisning och examination av undervisningen. När det gäller schemat så går jag på föreläsningar 6 timmar i sträck 4 dagar i veckan, vilket är en stor skillnad från i Lund där vi har en föreläsning ungefär 3-4 gånger i veckan (nu skrattar säkert icke-samhällsvetare åt detta haha…). Gällande examinationen så har de midterms och final exams som går ut på att memorera så mycket information som möjligt under en begränsad tidsperiod vilket är en STOR skillnad från hur undervisningen är i Sverige där vi skriver mycket PM:s, uppsatser och har överlag många skriftliga inlämningar. I mitt tycke är det senare mycket bättre eftersom man som student får möjlighet att självständigt reflektera, analysera och gå in på djupet i olika frågor och ämnen istället för att få en översiktlig och ytlig inblick i ämnet.

I campusområdet finns bland annat en fotbollsplan, ett gym, en tennisplan och en isrink. Dessutom cirkulerar KU Campus Police runt i området (av oklar anledning).
Utsikten från berget i skogen bakom mitt boende. Hittat en stig i skogen som jag brukar ta promenader i och som är lite smått läskig ibland pga att den är helt tom hela tiden haha… Hittade exempelvis en gammal militäranläggning lååångt in i skogen senast idag.

Nu låter det som att jag klagar en massa men jag är väldigt nöjd och samtliga kurser jag går är givande och superintressanta. Dock inser jag att jag helt klart uppskattar det svenska universitetssystemet mer än detta amerikanska/sydkoreanska (?) system. Trots det så rekommenderar jag att testa på denna typ av undervisning för att få erfarenhet och lära sig nya undervisningssätt!

En av många ”reading rooms”. Totalt oinspirerande studiemiljö men jag älskar detta. Enda jag kan koncentrera mig i.
Finns massor av ”annorlunda” studieplatser och fina bibliotek på KU. Detta är en bild från ett bibliotek som kallas ”Creator Library”. Finns inga böcker men skönt att ta en nap här mellan pluggsessioner hehe.

När det gäller att hitta boende så erbjuder KU korridorsrum vid campus. Skolan skickar ut en länk med information om detta ett par månader innan. Man måste reservera ett rum och eftersom det är först till kvarn på rummen bör man betala så fort som möjligt. Det finns möjlighet att hyra ett eget rum, dela med en person eller dela med två personer. Jag trodde jag betalade i god tid men jag var tydligen lite för sen för att boka ett singelrum och fick boka ett delat istället. Priset för detta var 8500 kr för 6 veckor, superorimligt enligt mig men var alldeles för lat för att leta boende utanför campus så får skylla mig själv haha… Det funkar att dela rum med någon annan en kortare period men trots att min rumskompis är trevlig kändes det verkligen konstigt de första nätterna. Såååå om man inte känner för att sova bredvid en främling i sex veckor med endast 1,5 meters mellanrum mellan varandra så vet jag många andra här som bor i lägenhet (om man har lust att betala en förmögenhet), delat rum i lägenhet eller AirBnb. För den som inte har klaustrofobi och gärna sparar pengar finns Goshiwons att hyra (Sydkoreanska “guest houses” som är ca 5 kvm stora). 

Mitt rum!

En stor nackdel med korridorsboendet jag bor i är att det inte finns ett kök vilket innebär att jag köper mat ute tre gånger per dag. Som tur är så finns det många billiga restauranger runt om campus så varje måltid kostar inte så mycket i sig. Men köper man mat ute varje dag, flera gånger om dagen, blir det dyrt. Med mat ute varje dag, dyrt boende och utgifter för massor av aktiviteter man gärna vill delta i är detta inte den billigaste “resan” man gör. Visste om att det skulle bli höga utgifter och jag tröstar mig med att Lunds Universitet står för studieavgifterna i alla fall (till skillnad från typ alla andra studenter som betalar). Så ha med det i beräkningen och spara ihop pengar om det är möjligt för det var faktiskt kostnaden för allt detta som fick mig att tveka lite när jag först fick beskedet om detta.

Förutom en massa plugg inför midterms så har jag även hittat på en del grejer, se nedan i bilderna!!

Besökte Gangnam. Här snackar vi om ett riktigt bibliotek, mitt i Coex-gallerian.
Korean War Memorial Museum.
Gangnam aka Seouls stureplan fast på helt annan nivå.
En minnessten för den svenska insatsen under Koreakriget. Sverige bidrog med humanitär hjälp i form av ett fältsjukhus som del av Röda Korsets insats där över 1000 personer från Sverige hjälpte till. Tyckte citatet på stenen var fint.
Eh så ja att kunna koreanska had varit användbart när man får ett sånt här meddelande :/ Alla i rummet trodde det var en kärnvapenattack eller liknande haha men det var bara varning om värmebölja.
Och på tal om det så är alla tunnelbanestationer utrustade för eventuella attacker.


Vi campade vid Han River en av kvällarna.
Campingen erbjöd typ alla bekvämligheter man behöver så skulle inte ens räkna det som camping med tanke på att det fortfarande låg inne i stan, men det var ändå ganska mysigt.

Annorlunda studieupplägg

Jag läser 5 kurser, alla är på 6hp vardera. 3 av dessa kurser är så kallade ”mainstream courses” vilket innebär att de erbjuds till alla studenter, både internationella och nationella.
Dessa kurser är:
– Introduktion till Statsvetenskap med fokus på sydafrikansk politik
– Politisk teori
– Introduktion till systematisk filosofi

De två introduktionskurserna är med första-årsstudenter, och politisk teori är med de som läser sitt tredje år som jag. Introkurserna är inte helt otippat generellt på en lägre nivå, men i och med att jag aldrig pluggat filosofi eller sydafrikansk politik är det ändå en utmaning i sig.

Pigga upp plugginlägg med bild från BIKINI BEACH!!! bästa stället cirka 40 min från Stellies

Upplägget ser generellt ut såhär:
– 2-3 föreläsningar a la 50 min vardera i veckan
– 1 tutorial (ungefär som ett seminarium), också på 50 min.

Skillnader med Lund:
– Korta föreläsningar
– Alla kurser samtidigt = Exam weeks i maj/juni med 5 tentor under 2 veckor. dröm
– Sättet man examineras. Jag har haft otroligt många små test med flervalsfrågor osv, mycket mindre uppsatser + inga hemtentor.
– Nivån på studierna. Ibland känns det som jag är tillbaka på högstadiet:)
– Betygsättningen. Det är många procent hit och dit, som ni kan se tydligt på bilden:

Här ser ni exempel från introkursen i Statsvetenskap. Något jag tyckte var superkonstigt var att ”Early Assessment Test” gjordes online, och var tvunget att göras om till man fick 100%. Du gör alltså 25 frågor (flervals), får se vad du hade fel på, och gör om testet tills man har alla rätt. För mig är detta inte kunskap utan mer en minnesövning. Jag har kasst minne dock så kan ju va bra för mig:)

En annan sjuk grej är att 40% av betyget för en uppsats jag ska lämna in nästa vecka grundas på referensteknik, typsnitt och annat rent tekniskt om hur uppsatsen ser ut. I Lund har min upplevelse varit att det finns ett antagande runt att folk kan skriva akademiskt och att fokus istället läggs på VAD du faktiskt skriver. Vi ska även ha innehållsförteckning, minirubriker osv osv (uppsatsen är 5 sidor). Men vad man inte får glömma är att alla har olika erfarenheter och kunskaper från innan, och om de inte skrivit akademiskt på gymnasiet kan man förstå att det är en utmaning såklart!

Likheter med Lund:
– I min tredje-årskurs är det mycket krav på självstudier och att man läser osv på egen hand
– det var väl det:)
– inte så mycket personlig kontakt med föreläsarna

Det var internationell matkväll för nån vecka sen, där massor folk från olika länder hade lagat sin egna mat. Lund Uni var även på besök då det var en plugga utomlands mässa, och jag stod med dom och promotade bästa Lund!!

De andra 2 kurserna jag läser kallas GEP-kurser och ges bara till utbytesstudenter:
– HIV in South Africa
– Equity and transformation in the Global Classroom

De har båda bara en föreläsning/vecka, men den är på 3h istället. Sällan används hela tiden dock!Dessa kurser upplever jag är ganska oseriösa men man lär sig ändå lite. Arbetsmässigt har vi endast skrivit en uppsats per kurs (dock på 11 sidor styck?) och gjort lite presentationer där läraren suttit med sin mobil och aaabsolut inte lyssnat. Datorn dog liksom under en presentation och läraren – märkte – ingenting. Men man rekommenderas att läsa GEP-kurser just pga denna chillness.

Nästa inlägg ska bli lite roligare med vad jag har haft för mig fram tills nu! Ha det fint<3

Plugg, fest och snöstorm

Hallihallå! Julia här. En stor del mitt utbyte i Québec är förbi och i detta inlägg kommer jag berätta om hur det är att vara student här i vinterKanada.

En vanlig dag vaknar jag ganska tidigt för att yoga och meditera på mitt rum innan jag börjar min dag. Sen pluggar jag några timmar, antingen i studentboendets studiesal eller i universitetsbiblioteket. På eftermiddagen har jag ofta en lektion (mer om detta längre ner), för att sedan fortsätta plugga. Jag försöker laga mat på udda tider, eftersom det är jättemycket folk och ljud i det gemensamma köket som används av flera hundra personer (det är dock inte lika hemskt som det låter). De flesta kvällarna äter i jag i studentboendets matsalsdel med mina kompisar, och på helgerna har vi ofta förfester där innan vi drar till studentpuben eller ut på stan! På torsdagseftermiddagar går jag en latino danskurs, vilket är hur kul som helst. Nästa vecka ska vi uppträda! Mitt universitet här uppfyller den amerikanske klyschan genom att ha ett stort fokus på sport. På campus finns PEPS, ett av landets största sportkomplex med hur många olika aktiviteter, kurser och lag som helst. Som student är allt rabatterat och vi får simma gratis.

PEPS
Université Laval – Québec – Kanada

Hur är det att bo i Québec då? Ärligt talat känner jag inte helt och hållet att jag bor i stan. Jag känner att jag bor i en universitetsbubbla. Jag tar bussen till centrum nån gång i veckan annars rör jag mig för det mesta på campusområdet i vardagen. Jag både pluggar och bor här, tillsammans med de flesta av de kompisar jag har lärt känna. Det är väldigt smidigt, jag behöver lägga varken tid eller pengar på transport! Mataffären är precis utanför campus, och det finns en bio precis bredvid också. Jag är jättenöjd att jag bor här – det är nära till allt och jag känner mig aldrig ensam och har aldrig tråkigt. Vill jag vara själv hänger jag på mitt rum eller i en tyst studiesal, vill jag vara med folk har jag mina kompisar inom några få minuters räckhåll.

Fest i matsalen
En LITEN den av det enorma köket
Kompisar
Fler kompisar
En korridor i studentboendet (observera den enorma mängden snö)
Min fantastiska utsikt från 10:e våningen varje gång solen går ner

På universitet finns ett stort antal föreningar. Många av dem är för folk från ett särskilt land, till exempel Frankrike eller Senegal. Det finns också diverse intresseföreningar. I början spanade jag in några, till exempel en feministiskt förening och en miljöförening, men med plugget och mitt sociala liv där jag bor har jag inte engagerat mig i någon. Jag har tillräckligt att göra ändå! I de underjordiska tunnlarna är väggarna täcka av målningar som representerar de olika föreningarna.

Les tunnels!

En stor skillnad från att vara student i Lund här är att det inte alls är lika fint här. Québec är fint, men campus är inte särskilt vackert. Byggnaderna är fula betongblock, och saknar all den charm som vi lundabor är vana vid.

Studierna på Université Laval är intensiva. Jag läser fyra kurser parallellt, och många läser 5 stycken samtidigt. Jag har en lektion för varje kurs per vecka förutom i en där allt är internetbaserat. Inför varje lektion är det precis som jag är van vid från Lund ett antal texter att läsa. För varje kurser är det kontinuerliga examinationer. Hittills har jag haft Quiz, frågor att besvara, prov och diverse uppgifter. Utöver dessa kontinuerliga examinationer har jag också ett ”terminsprojekt” i de flesta kurserna. Jag har till exempel ett forskningsprojekt, en gruppresentation och en individuell rapport. Slutproven är dessutom på gång snart. Det är ett under att jag hinner göra någonting annat än att plugga!

En staty nästan begravd i flera meter snö

En stor skillnad från Lund är att mina lektioner här håller på i 3 timmar med bara 10 minuter paus. Läraren pratar i hela en och en halv timme (!!) innan pausen. De första veckorna tyckte jag att det var hemskt jobbigt och svårt att koncentrera mig så länge (särskilt eftersom att det var på kanadensisk franska). Från Lund är jag van vid paus efter 50 minuter, så det var en ganska stor omställning.  Som tur är tycker jag att de flesta av kurserna är väldigt intressanta! Jag har två kurser som handlar om ursprungsbefolkningar (les autochtones), en med feministiskt prägel med fokus på Kanada, och den andra mer internationell.

Det är nu i slutet av mars och snön håller långsamt på att smälta. Snöstormarna inträffar allt mer sällan och det går att se trottoarerna som har varit gömda sen jag kom hit. Det är oerhört skönt att det börjar bli varmare. De första månaderna var det plågsamt kallt, så nu känns det mer lockande att hitta på saker i stan när en inte längre behöver ha 3 lager byxor på sig.

Det var allt för denna gången. Ha det fint!

/Julia

LOOOV och snart Insta-takeover!

Nu har jag varit ledig i lite över en vecka och det har varit heeelt underbart. Min pojkvän Johan anlände redan första dagen på lovet och sedan dess har vi hunnit med en del som jag tänkte dela med mig av nedan.

Solnedgångar i Kapstaden!!!
Bott i Fish Hoek som är en liten kuststad!! Detta är alltså från vårt drömmiga airbnb
Detta är från Elsie’s Peak, nån timmes hike från vårt boende
NÖJD! ett stort tips är att köra kustvägen mot Betty’s bay, vägen är som den kända Chapman’s peak drive fast gratis och exakt lika magiskt!! Detta är precis från vägkanten. MEn obs lite stress med kass bil + vänstertrafik, har dock gått bra!
Stick to the safe pose;) I betty’s bay finns EN av TVÅ pingvinkolonier i hela Afrika: Stony Point! Den lite mer kända ligger också i Sydafrika men i Simon’s Town (Boulder’s beach) men jag tyckte om denna mycket mer! Billigt inträde, inte mycket folk men MASSORrr pingviner!
Nu bor vi på vingården Remhoogte, tillsammans med 7 (!!) hundar, två zebror och massor springboks. LYCKAN<3

I helgen anländer två kompisar och det är dags för ytterligare äventyr! Vi ska till Johannesburg, Pretoria och Krugers nationalpark (zzzafari-time!!) bland annat. SÅ PEPP!

I samband med detta ska jag ta över Lupef:s instagram 1-5 april och kommer uppdatera dagligen med vad vi hittar på.
Vi SES där hoppas jag!

Tankesmedjan Frivärld utlyser praktikplats HT19!

Tankesmedjan Frivärld bedriver opinionsbildning inom utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Vårt mål är att stimulera och påverka diskussionen kring vilka idéer och perspektiv som ska styra svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Frivärld är partipolitiskt obundet och vilar på en frihetlig värdegrund. Frivärlds verksamhet är strukturerad kring fyra programområden: säkerhetspolitik, demokrati och internationell rättsordning, näringsliv och globalisering samt framtid Europa. Verksamheten består främst av att ge ut rapporter och böcker samt att arrangera seminarier, utbildningar, nätverksträffar och studieresor.

Som praktikant hos Frivärld får du delta i arrangerandet av aktiviteter, bidra till kommunikationsarbetet samt skriva opinionsbildande artiklar och texter. Den sökande bör i första hand ha ett intresse för utrikesfrågor, omfattande exempelvis säkerhetspolitik, försvarspolitik, handelsfrågor, Europapolitik eller demokratifrågor. Därtill bör den sökande ha ett intresse för opinionsbildning.

Den sökande ska vara studerande eller nyligen ha studerat på högskola eller universitet. Exempel på relevanta studier är statskunskap, journalistik, nationalekonomi, freds- och konfliktkunskap, statistik, utvecklingsstudier, historia eller juridik.

Sista ansökningsdag är söndag 7 april 2019.

https://frivarld.se/nyheter/frivarld-soker-praktikant-for-hostterminen-2019/