Det Amerikanska sjukvårdssystemet, ett stickprov

government-healthcare-ftw_o_4627291.jpg

För några veckor sedan fick jag en smärtsam tandköttsinfektion som aviserade att ett besök hos tandläkaren var lämpligt. Men som tur var har jag försäkring – universitetets ”Student Health Insurance Program”, en obligatorisk kostnad på 13500 kronor per termin för alla studenter. Det var dags för mig att få återbäring… 

Det hela började med att först sätta sig in i hur systemet fungerade. Efter en halvtimme hade jag lyckats registrera mig och aktivera mitt konto hos det försäkringsbolag som SHIP gav mig för tandproblem. Det kom upp en karta med tandläkare att välja mellan. Man fick både namn, universitet personen utbildades vid och huruvida denne hade licens. Lite på måfå valde jag ”Total dental health” som jag hade för mig att jag sett nånstans förut och som verkade vara ett etablerat företag.

Måndag klockan 07.50 var jag på plats och fick genast 12 sidor av pappersarbete att fylla i. Alla sorters hälsouppgifter skulle samlas in. Antagligen för att de vill gardera sig mot att bli stämda. Under tiden jag satt där hörde jag andra kunder komma in och jag märkte hur standardfrågan var: ”Vad har du för försäkring?”. Det blev uppenbart lite jobbig stämning för alla parter när en kvinna sa att hon inte var helt säker hur hennes försäkringssituation såg ut. Hon hade först haft en försäkring genom som arbetsgivare men sedan varit arbetslös en period för att alldeles nyligen ha återfått sin anställning. Efter lite datorsökande kom receptionisten med det goda beskedet att hennes försäkring var aktiv i deras system. Den goda stämningen var återställd.

Till skillnad från ett besök hos tandläkaren i Sverige märkte jag hur det var relativt lugnt i kliniken. Inte många var där, och inte hade de särskilt bråttom med att genomföra min rutinkontroll. Först blev jag visad till ett rum där en trevlig dam småpratade med mig och fråga lite om varför jag valde just Total Dental Health, huruvida jag tittat på deras betyg genom appen ”Yelp” (populärt app där kunder betygsätter allt från restauranger till läkare och nöjesfält). Hon berättade att alla deras kunder fick gratis massage eller akupunktur efter första besöket innan hon visade mig alla fina och dyra maskiner de hade i kliniken. Vid det här laget insåg jag att hon är säljaren, inte min tandläkare. Därefter fick jag äntligen börja min kontroll.

Jag nämnde att jag haft problem med tandvärk i bakre käken, vid vänstra visdomstanden. Lyckligtvis hittade de inga hål men trots det rekommenderade tandläkaren att jag skulle fundera på att ta ut visdomstanden – och även den andra – nu när jag ändå är igång liksom. Åtminstone rekommenderades jag att boka in ett möte med deras specialisttandläkare (oral surgeon). Det verkade som att tandborttagning av visdomstand tillhörde en specialistkompetens som utfördes av en tandläkare med inkomst på $300.000 per år, alltså 2.7 miljoner före skatt (jag googlade upp det). Huruvida en tandläkare i San Fransisco är 5 gånger mer produktiv än en från Stockholm låter jag vara osagt…

Svensk tandvård är väldigt effektiv i jämförelse. Mina 6 besök hos den hårt pressade Folktandvården i Skåne och Stockholm har nämligen varit otroligt effektiva i jämförelse med detta stickprov jag fått av USA. Det grundar jag då på att kliniken var förvånansvärd tom på patienter, personalen verkade kunna ta det rätt lugnt i väntan på nästa bokning, samt det faktum att min rutinkontroll var schemalagd att ta 1 timme. Ja, i Sverige måste man boka veckor i förväg om det handlar om något akut och ett besök tar cirka 20-30 minuter i de allra flesta fall (inklusive lagning av hål). Och då har jag inte ens kommit in på den finansiella frågan. När frågan om hur mycket det skulle kosta att dra ut visdomständerna kom upp blev svaret att detta var något för finanspersonalen.

Det visade sig att det inte finns ett fast pris för ett givet ingrepp. Sättet dessa större företag sätter priser är att de anpassar mitt pris. I formuläret jag fyllde i fanns det plats för att fylla i ens personnummer – ”social security number” – vilket företag kan använda för att kolla upp kunders kreditvärdighet. Utöver detta har de min ålder, var jag bor, vilken försäkring jag har, vad min primära sysselsättning är och så vidare. Företagets ”centrala kontor” väger därefter in alla dessa variabler för att beräkna hur mycket jag kan kommer kunna betala för detta ingrepp. Med bättre försäkring och högre inkomst får man ett högre pris helt enkelt. Antagligen ett mycket effektivt sätt att maximera vinsterna skulle jag tro. Eftersom jag hade föreläsning vid 9 så hade jag inte tid att vänta och bad dem ringa mig eller skicka ett mail med vad det skulle kosta.

Priset? $840 för att dra ut tand 17 plus tand 32, cirka 7500 kronor. Referenspriset satt av det Svenska tandvårds -och läkemedelföremånsverket ligger på cirka 3200 kronor (och då antar jag att ”separation eller friläggning krävs”). ”Men min 14-lax -försäkring kanske täcker det mesta?” tänkte jag. Två veckor senare får jag besked via brev att försäkringen täcker ungefär 60% av kostnaden, ergo totalsumma på cirka 4500 kronor. Om jag skulle inte förvånad om det blir skatt på det (amerikanerna brukar sällan inkludera skatt i priserna de visar)… I Sverige för mig som 22-åring? Noll kronor, i alla fall fram till 2020. Därefter finns fortfarande tandvårdbidrag om 1200 kronor (man får 600 kronor per år, detta kan sparas till året därpå) samt ett högkostnadsskydd som innebär att 50% av alla kostnader över 3000 kronor ersätts av staten.

Så vad är summan av hela denna kardemumman? Först och främst att vi som är födda i Sverige har alla dragit topp-lotter i livets lotteri. Sjukdomar kan drabba vem som helst men i Sverige är vi inte beroende av arbetsgivarens sjukförsäkring för att känna oss trygga (även om anställningsskydd i USA är närmast obefintligt, men det är dock en annan fråga). Den fundamentala skillnaden är att det Svenska sjukvårdssystemet bygger på att maximera vård, det Amerikanska på att maximera vinst genom vård för den som kan betala för det. 

Annonser

Hur du kommer in på UC-utbytet och varför jag sökte

Kära läsare,
Jag blev inte en av 14 studenter från Lund som fick möjligheten att åka till UC Berkeley som utbytesstudenter av ren slump. Det var något jag hade i bakhuvudet inför varje vecka av hårt pluggande inför en svår tenta. Varje gång det tog emot att läsa kurslitteraturen. Varje gång det kändes svårt att stiga upp på morgonen.
Nu har jag dramatiserat detta lite men det faktum att Lund hade utbyte med University of California var en av anledningarna till att jag valde att plugga pol.-kand i Lund före Uppsala.

Varför ville jag åka på utbyte till UC Berkeley?

Kortfattat så handlar det om att jag ville utmana mig själv och uppleva det jag föreställde mig var en intellektuell och stimulerande miljö med massa smarta och engagerade studenter. Att kunna prata med världsledande ekonomer och samhällsvetare eller att varje dag stöta på någon med brinnande passion för något världsproblem. Jag tyckte det fanns något lockande i det. Även om praktikplatser ger mycket insikter och erfarenhet och säkert roliga stunder också så var utbyte självklart för mig – jag älskar universitetslivet och hade inget emot att plugga lite mer.

En sak jag vill säga redan nu är att UC Berkeley (”Cal” som det oftast förkortas) antagligen inte är som ni föreställer er.

Det är inte packat av våldsamma vänsteraktivister som skriker så att säga. Inte heller är det mer PK än i Lund. Den mest uppenbara skillnaden är väl att folk har lite annorlunda livsstil här och den genomsnittliga ambitionsnivån är väldigt, väldigt mycket högre än vid något universitet i Sverige. Den bästa liknelsen skulle väl vara att universitetet är som I-sektionen – och detta baserar jag till 100% om mina fördomar om hiur det är att plugga industriell ekonomi vid LTH.


Så till kvällens huvudtema: hur ansökningsprocessen gick till.

Den första delen av ansökningen var nog mest krävande. University of California-utbytet är inte likadant som alla andra utbyten, utan för UC finns det en separat ansökningsprocess. Detta beror på att det inte är fakulteterna som har ett samarbete med en fakultet vid ett värduniversitet, utan det är LU som centralt har ett samarbete med hela University of California (med alla sina 10 campus). Därför konkurrerar du med studenter från hela Lunds universitet för att komma få en av de cirka 100 platserna. Det sägs att detta är ett av de mest eftertraktansvärda utbytena. Med det sagt så tycker jag dock att du alltid ska söka – man behöver inte ha alla A för att få UCLA eller UC Berkeley. Och om det är ett smakprov av livet i Kalifornien du vill ha (tex UC Davis, US Santa Barbara, UC Irvine) så oroa dig inte över dina betyg utan sök – du konkurrerar bara med de som söker till samma campus som du!!

Ansökningen kräver dock en del förberedelse…

  • 1 Statement of Purpose
  • 1 UC Campus Priority Sheet (where your three selected UC campuses are listed in order of priority)
  • 3 UC Study Plans (one for each of your three selected UC campuses)
  • 1 CV/resumé
  • 1 LADOK transcript
Mitt första råd är att du som är intresserad av att komma in på UC utbytet. Efter du läst inlägget, skriv ner tre anledningar, ett stycke per anledning, till varför du vill åka. Ditt ”Statement of Purpose” är väldigt viktigt och genom att skriva en draft tre veckor före deadline har du tid att låta den ligga, skriva om den och sen skicka den på feedback rundor. Jag själv skickade min text till tre-fyra personer som alla gav råd och hjälpte mig förbättra engelskan.
Tips nummer två. När det kommer till de tre studieplanerna så kan jag säga att de inte spelar någon roll annat än för att du ska visa att du gjort research. Jag kan tänka mig att det också är till för att du ska tvingas fundera lite djupare på vilka campus som har kurser som verkar intressanta för dig. Referera tillbaka till dina kursval i din statement of purpose!
Efter att ansökan skickades in tog det lång tid innan något mer hände. Jag minns än idag exakt var jag var när jag fick reda på att jag kommit in på utbytet till University of California. Det var en måndag i slutet av november som jag satt på tåget påväg från Cambridge till London efter en långhelg av både debatturnering och besök hos min faster och mina kusiner. Det extremt långa mejlet bad mig acceptera min nominering till UC-utbytet snarast och den innehöll instruktioner för nästa del av ansökningen. Den del som skulle avgöra vilket campus jag skulle hamna i…

Placering vid ett UC campus

Denna del av ansökan innehöll följande:
  • IELTS: International English Language Testing System. Ett obligatoriskt prov som kostar lite över 1000 kr att skriva. Ett särskilt provtillfälle ordnas för UC bytisar!
  • Vidimerat gymnasiebetyg på engelska. Alltså en officiell, undskriven och/eller stämplad kopia av dina gymnasiebetyg. Jag ringde mitt gymnasium och de fixade underskrift och allt!
  • Academic statment. En mycket kort text på 1500 tecken som förklarar varför du vill komma in på exakt de/det campus du vill komma in på
  • UC online application. Personlig information och kursval på dina tre campus.
  • Universitetsbetyg, stämplade och på engelska.

Tips nummer 1. Öva engelska genom att hänga med personer som pratar engelska, det hjälper särskilt i muntliga delen av IELTS. Det absolut mest tidseffektiva sättet är nog att gå med i Lund Debate Society (LDS) – eftersom det över dig i att på rak arm reflektera över abstrakta idéer på engelska och resonera kring dem. Min bakgrund i LDS hjälpte mig väldigt mycket i den muntliga delen då man sitter som i en intervju ungefär och ska prata om en massa saker.
Tips nummer 2. Fundera riktigt mycket på vad det är som är din drivkraft. Varför vill du så gärna åka till campus X? Med tre stycken förklarade jag att min drivkraft handlade om att utveckla vårt ekonomiska system mot hållbarhet och välstånd. Utan tillväxt skulle vi få en massa problem med arbetslöshet och antagligen en och annan finanskris. Men med tillväxt, som den ser ut idag, släpper vi bara ut en massa avgaser genom alla de prylar vi köper från Kina. Det värsta av allt är att dessa prylar verkar inte ha några effeker på vår självupplevda lycka – Sveriges BNP har fördubblats sedan 70-talet, men det har verkligen inte vår lycka. Ett stort dilemma som jag välkomnar fler av er att fundera på.
Tips nummer 3. Fokusera på vad du verkligen vill, samarbeta så mycket du bara kan med dom du blir placerad i grupp med och skicka din text på feedback – sen är det bara att slappna av! Om man väl har blivit nominerad så kommer man få en plats, punkt. Dessutom så tror jag att nomineringen (som Lund gör) utförs så att man med största sannolikhet får en plats på det campus man önskade i första rundan. Värt att nämna är att man i denna runda konkurrerar med bytisar från hela världen om platserna på de olika campusen. Därför uppmuntrar jag att alla Lundastudenter samarbetar så mycket som möjligt


Antagningsbeskedet till UC Berkeley

Efter att engelskaprov var skrivet och alla dokument var inlämnade tog det 5 månader innan något hände. Det var först första veckan i maj jag fick beskedet att jag fått en plats vid UC Berkeley.
När mitt utbytesår blev ett faktum fick jag en massa saker att förbereda helt plötsligt…
  • Boende. Att bo ”on-campus”, dvs i universitets hus eller vid ”International house” var antigen för freshmen och löjligt dyrt (15000 kr/mån, inkl. mat) eller bara löjligt dyrt.
  • Vaccin. UC kräver en massa vaccin. Och du måste bevisa med dokument att du tagit typ alla eller är immun (mot vattkoppor). Annars är det bara att ta sprutorna. Tips! Om det är ett par dyra vaccin som du inte har och du planerar att betala för universitetets sjukförsäkring så bör du kolla upp om de tillgodoser vaccinen gratis. Jag upptäckte senare att min sjukförsäkring som jag tvingats köpa täckte gratis vaccin (så jag hade kunnat sparat typ 1000 kr på det)
  • Försäkring. Olika krav gällde för olika campus. Men för UC Berkeley fick jag höra att alla tidigare generationer misslyckats med att få UCB att erkänna Kammarkollegiets utbytesförsäkring… Jag la själv inte mycket tid på detta men skicka lite mejl trots allt. $3000 per termin för det
  • Finansiell dokmentation, a.k.a. visa att du är tät. Bevisa att du kommer ha/har $15.000 tillgängligt. För detta krävs det att man skickar in blankett till CSN med antagningsbesked för att sedan få tillbaka ett brev där det står hur mycket en kan få i studielån+bidrag. Detta räcker dock bara för ca $11.000. Därför behöver man ytterligare bevis på finanisering.  Man kan antingen ha någon som kan stå som sponsor (någon i familjen, du känner), eller så har man ett fett bankuttdrag, vilket man måste gå till banken för att be om.
  • VISA. Allt det jag beskrivit ovanför krävs för universitetet ska skicka dig ditt ”DS-2019” som krävs för att du ska kunna ansöka om VISA. Pust… Boka tid tidigt ifall du vet att du är borta under sommaren! Kan dock säga att ”intervjun” i princip tog 20 sekunder (efter två timmars väntan). Sammanfattning: ”Var ska du plugga? Vad ska du plugga? Här är ditt visum, ha det trevlig.
IMG_1732.JPG

Utsikten över campusområdet från ”the Campanille” (tornet ni ser på inläggets ”utvalda bild”)

Nu förstår ni kanske varför jag gjorde ett separat och kanske tråkigt inlägg som bara handlar om ansökningen… Hursomhelst. Vem du än är och vad du än vill fråga eller ha hjälp med så svarar jag jättegärna på ditt mejl. Släng iväg ett meddelande till simon.sallstrom@berkeley.edu eller på Facebook.

Eloge om du faktiskt läste igenom hela inlägget! 🙂

Nästa inlägg kommer nog handla om hur det är att plugga vid Cal – ”The number one public university in the world” (mantrat som inprintas från dag ett)

Hypnos-show, patriotism och en robotbarrista – Min första vecka i Cal

Kära läsare,

Välkommen till det första inlägget om mitt utbytesår vid University of California, Berkeley – eller som det ofta kallas här: ”Cal”. Detta eftersom det var det första ”University of California”. Hursomhelst.

Jag tänkte tillägna dagens inlägg till att beskriva min första vecka i Berkeley. Förresten, jag kommer att försöka hålla mina inlägg korta, intressanta och extremt underhållande – så ni orkar komma tillbaka!;)

Lite klipp och bilder från orienteringsveckan

Som utbytesstudent började äventyret den 14e augusti (!) med international orientation under eftermiddagen. Innan dess skaffade jag både bankkonto, kudde och papperskorg (+ lite andra välbehövliga prylar). Under mötet fick vi bland annat höra att vi absolut inte fick fuska eller röka weed (eftersom vi var bytisar så skulle federal lag gälla oss). Det senare lät misstänksamt… Och det var också inte sant vilket jag fick reda på när jag var på konsultatet i San Fransisco för att rösta i valet en vecka senare.

Ett återkommande tema för college i USA är just detta ”baby”-sittande. Den riktiga orienteringen som började dagen därpå var gemensam för både freshmen (nya universitetsstudenter), transfer students (som gått på mindre, billigare, högskolor i två år innan de ansökt för att byta till Cal) och utbytesstudenter.  ”Golden Bear Orientation” som den kallades innehöll många uppfostrande element. Särskilt något som kallades ”Bear Pact” vilket var en pjäs som handlade om alkoholanvändning, samtycke och hur man ska hantera festande. Den var väldigt bra. Däremot var det inte lika givande att gå igenom den 2-timmar långa, obligatoriska, onlineträningen om relationer, alkohol och droger (inklusive interaktiva quiz på innehållet).

Orienteringen var dyr, 400 dollar typ, och obligatorisk. Dock ingick alla måltider och aktiviteter från 10-21. Bland annat fick vi se staden, universitetet, alla resurser som fanns tillgängliga, ”silent disco”, casino-night,  stand-up show, hypnos-show och andra mer eller mindre intressanta diskussioner. Bilden visar alla GBO-grupper i formation, jag stod i nedre vänstra delen av nollan. Men kan säga att väldigt många klagade på att det var påtvingat och så pass dyrt… Dessutom gick jag in på många event som vår grupp egentligen inte var registrerade på (tex hypnosshowen).

150-formation-750.jpg

Orienteringen avslutades på måndagen med en stor cermoni. I videoklippet jag länkade ser ni både universitetsledningen, grabben som sjöng nationalsången otroligt bra och en a cappella-grupp som lärde hela publiken Berkeleys ”universitetslåt”. Självklart avslutades det hela (självklart) med att Cal Band kom (igen) tillsammans med några cheerleaders (igen) – har med korta klipp från varje gång de framträdde.

I videon har jag också lite andra grejjer som jag tyckte såg intressanta ut.

Under ”Caltopia”, som typ är motsvarigheten till Hälsningsgillet, var militären där – om man gjorde många armhävningar så kunde man få fina priser. Själv fick jag inte bluetooth-högtalaren (85 typ), men jag kom upp i tillräckligt för två vattenflaskor:)

Det finns otroligt många dansgrupper på Cal. En av paraplyorganisationerna, AFX, hade en showcase som jag gick på. Så i videon ser ni en av grupperna som tillhör AFX (de har ett dussintal likadana). Därutöver finns säkert ett dussin övriga dansgrupper med respektive paraplyorganisationer. Men mer om studentlivet i senare inlägg!

Den 21a augusti åkte en del av oss svenskar in till SF för att rösta i valet och det var där jag filmade denna trevliga robot-barristan påväg till konsulatet.

Nu är klockan nästan tolv, och jag ska försöka komma in i en ”gå-och-lägga-mig-tidigt-och-gymma-varje-morgon”-rutin. Mina ambitioner är höga, men med gratis tillgång till gym så…

Preview of what is to come:

Nästa inlägg: ansökningsprocessen (deadline är ju i oktober om du är intresserad). Därefter: utbildningssystemet vid Cal. Sen: studentlivet. Kanske lägger in något inlägg om en ”vanlig vecka” mellan något av inläggen!