Om AgnesB

Jag heter Agnes Bolling och kommer under höstterminen 2018 befinna mig i Nordirlands huvudstad Belfast och studera på Queen's University!

The craic was good indeed

BOUT YE! Det blev inget sista inlägg för mig under mina sista veckor i Belfast, tyvärr. Egentligen är det förståeligt, för de veckorna flög klyschigt nog förbi. Nu har jag varit åter i Sverige i nästan två månader, och redan kastats in i kandidatkursen i statsvetenskaps mest hektiska period. Men det är (tyvärr) hög tid för mitt sista inlägg på LUPEFs utbytesblogg någonsin.

I vanlig ordning kastar jag in lite blandade bilder från min sista tid här och där i inlägget, dels så det blir roligare för er att läsa, dels för att jag får någonstans att föreviga många fina minnen.

Processed with VSCO with c1 preset

Sista helgen i november åkte jag och mitt ”gäng” på en roadtrip runt Nordirland och Irland. Ovan ser ni första stoppet. Naturen på ön går knappt ens att beskriva, vart man än åker är vyerna häpnadsväckande vackra.

Det känns både svårt och onödigt att ens försöka summera min sista tid på utbytet. De sista inlämningarna hafsade jag ihop väldigt snabbt, men lyckades ändå få mina högsta betyg någonsin i samtliga kurser. Man kan lätt säga att Queen’s University of Belfast inte hade riktigt samma krav på sina statsvetenskapsstudenter som Lunds universitet (INTE MIG EMOT!). Jag inser dock så här i efterhand att jag ändå lärt mig väldigt mycket, framför allt från min kurs ”Northern Ireland, a case study”. Till och med så mycket att jag till 90 % bestämt mig för att fokusera min kandidatuppsats på just konflikten på Nordirland.

Processed with VSCO with c1 preset

POINT. PROVEN. Dag två på roadtrippen besteg vi YTTERLIGARE ett berg. Det var aningen lägre än det första berget, men fortfarande fruktansvärt jobbigt för någon som likt mig har en näst intill icke-befintlig kondition. Vyerna från toppen med solen på nedgång gjorde dock varenda värkande muskel och rasslande andetag värda tusen gånger om.

Jag och mina två Stockholms/Uppsalakamrater var de sista i gänget att lämna Belfast till jul. En efter en lämnade fransmännen, tyskarna, holländarna, spanjorerna, och finländaren som kommit att bli mina bästa vänner under tre månaders tid. Det var vemodigt, det var det verkligen. Å andra sidan var vi nog alla rätt redo att åka hem, i alla fall ett för tag. Faktum är dessutom att majoriteten av oss antingen är kvar i Belfast även denna termin, eller ska åka ner och hälsa på över St Patrick’s Day, så det var ju egentligen inte farväl när vi stod på Elms Village’s parkering och tårögt vinkade av varandra en efter en.

Processed with VSCO with c1 preset

Som sagt. Att se tillbaka på dessa bilder och minnas att vi faktiskt gick där, nerför ett irländskt berg i solnedgången med siktet inställt på ett B&B i Galway några timmar bort är nästan surrealistisk, och fruktansvärt mycket mer vemodigt än jag trodde det skulle vara.

Det var även mycket mer vemodigt än väntat att säga farväl till de små nordirländska kidzen i min korridor. Trots att vi haft våra meningsskiljaktigheter (dvs hur högt och hur sent man får spela musik i köket och skrika i korridoren) insåg jag alldeles för sent att jag faktiskt skulle sakna flera av de små liven. Två av tjejerna i korridoren gav mig till och med varsitt julkort med en personlig hälsning följt av ett ”GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR”. That touched me man. En av grabbarna i korridoren håller mig fortfarande uppdaterad via snapchat med vad som händer i korridoren (saker har spårat, störningsjouren har kommit flertalet gånger och förbjudit dem att förtära alkohol tillsammans, på DEN nivån alltså), vilket ändå visar på att jag kom dem alla närmre än jag först trott. Nog får jag ta och besöka dem också när jag återvänder en helg i mars.

Processed with VSCO with c1 preset

Under roadtrippen besökte vi även ”Giant’s Causeway”. Stenformationer vid kusten norr om Belfast som kommit till via lava och vulkaner eller något sådant (alternativ förklaring: Något om en jätte som kastade stenar i vattnet för att komma till en annan jätte i Skottland på andra sidan vattnet. Ni väljer själva vilken ni vill tro på)

Egentligen ämnar jag inte bli mer långrandig än såhär. Det var skönt att komma hem till Stockholm igen över jul, och kanske ännu skönare att sen få komma tillbaka till tryggheten i Lund där man vet hur allt fungerar och alla ens vänner finns. Jag skulle aldrig för en sekund ångra att jag tog möjligheten att åka på utbyte, men en termin var en rätt perfekt längd för min vistelse i Belfast. Man uppskattar ju ingenting så mycket som när man får tid att sakna det också #klyschornaregnar2019

Processed with VSCO with c1 preset

GALWAY! Fantastiskt fin stad. Inte superSKOJ, men fantastiskt mysig och perfekt att hänga i under en dag. Härligt att få relatera lite till Ed Sheerans ”Galway Girl” också.

Processed with VSCO with c1 preset

En annan FANTASTISK plats man hittar söder om Galway är ”Cliffs of Moher”. Här spelade man in scenen i Harry Potter och Halvblodsprisen när Harry och Dumbledore ska (spoiler alert) hitta horokruxen i grottan med massa döda demoner i. Detta är en av de vackraste platser jag besökt.

Eftersom jag har mängder av bilder kvar att lägga upp, men inte mycket mer att skriva avslutar jag med lite generella tips till dig som snart ska på utbyte själv. Enjoy:

  • Ta inte skolan på FÖR stort allvar: Alltså, skolan är absolut en central och viktig del av utbytet, och jag studerade minsann både flitigt och intensivt i perioder under utbytet, men det är inte SÅ viktigt. Skolarbetet löser sig i slutändan, och min erfarenhet säger att kraven utomlands som sagt GENERELLT SETT inte är lika höga som i Sverige (det beror så klart på vart du åker, men flera vänner har vittnat om liknande erfarenheter från andra platser). Det är viktigare att träffa nya människor och uppleva KULTUREN ni vet.
Processed with VSCO with c1 preset

I början av december (?) gick vi på RUGBYMATCH! Lite oklart vilket mästerskap det gällde, det var nämligen laget Ulster (dvs den historiska irländska provinsen som idag är Nordirland) som mötte Uruguay (dvs landet). Det var dock lika spännande för det! JÄKLAR vilken sport ändå!

  • ROOOOADTRIIIP: Mina finaste minnen från mitt utbyte kommer utan tvekan från de två utflykterna jag och mina vänner gjorde. Dels den första då vi åkte till Newcastle för att bestiga Nordirlands högsta berg och vandra i förtrollade skogar där GOT spelats in, dels den större roadtrippen vi gjorde runt ön då vi fick se bland de vackraste landskapen, pittoreskaste byarna och mysigaste städerna jag skådat (+ ännu fler platser där GOT spelats in). Så, om du har möjlighet, upptäck så mycket av din utbytesorts omgivning som möjligt.
Processed with VSCO with c1 preset

Mina svenska Belfast-bästisar Lisa och Jesper utanför stadens kanske mest kända pub ”The Crowns” majestätiska exterior.

  • Våga vara selektiv: Något som verkligen blev tydligt för mig under utbytet var hur ofta man hamnade i situationer och kanske framför allt med människor som man inte riktigt trivdes med. Förstå mig rätt med detta tips, att vara öppen för nya människor och upplevelser under utbytet är av STÖRSTA vikt, verkligen, men man kan heller inte ödsla tid på aktiviteter och människor som inte ger en något. Hitta de människor/dagliga aktiviteter/pubar/pluggställen/rutiner som just DU trivs med.
Processed with VSCO with a6 preset

SÅ HÄR såg för övrigt mitt korridorsrum ut (skrivbordsdelen i alla fall). Rummet på Queen’s Accommodation var betydligt mindre än det jag har här hemma på goa MHK, men också betydligt större än till exempel min kompis i Nottinghams korridorsrum. (Självklart rullar musikhjälpen från Lund på datorn. Tror jag kollade mer på musikhjälpen 2018 än någonsin tidigare, mycket för att jag saknade Lund så mycket framåt slutet)

Processed with VSCO with a6 preset

Och så här såg väggen ovanför min säng ut! Komplett med en Pokémonchokladkalender i december! Jag måste ändå säga att jag lyckades göra mitt från början väldigt kala och sterila rum väldig mysigt (tack vare mitt beslut att ta med massa foton hemifrån samt otaliga dyra och egentligen onödiga turer till IKEA, med tanke på att den mesta inredningen fick skänkas till diverse korridorskamrater vid avfärd) 

  • NJUT: Rätt vad det är ska du åka hem igen, och ditt utbyte blir bara mer eller mindre ett minne blott </3 (Men minnena får du ha kvar. Och vännerna. Och en känsla av ”hemma” någonstans som inte per definition är ditt hem längre.)

NU återstår väl egentligen bara för mig att säga TACK FÖR MIG med lite Norn Iron slang: The craic was good, I’ve given ye the yarn, It’s been DEAD ON, I certainly haven’t been faffin’ about, BOYS A DEAR it’s been a blast!

Processed with VSCO with c1 preset

BELFAGNES OVER AND OUT 🙂 

 

Annonser

The wee differences

HEMSKT mycket hej till er alla, eller hej Louise, som egentligen är den enda jag VET följer min uppdatering på denna blogg (likt jag troget följer hennes<3). Nu, när tre uppgifter är inlämnade och klara och det är ungefär tre veckor kvar av min vistelse här, tänkte jag skriva lite om kulturKROCKAR!

Processed with VSCO with c1 preset

Här är en till bild fån bergsvandringen i Newcastle! Bara för att det är lättare att stanna fokuserad på ett blogginlägg om lite bilder avbryter texten då och då…

Innan jag lämnade Lund för sommaren fick jag gå på lite informationsföreläsningar om utbytet som institutionens internationella kontor höll i. Där talades det om kulturkrockar och humörkurvor upp och ner och hit och dit. Jag ägnade detta avsnitt i presentationen väldigt lite uppmärksamhet, men tänkte ändå ägna det lite tid här. Vad gäller humörkurvor på utbytet, det vill säga hemlängtan/oro över att åka hem igen/nedstämdhet/eufori i olika stadier av utbytet, kan jag inte påstå att jag märkt av detta speciellt mycket. Mitt humör och inställning till saker och ting här, och hemma och i allmänhet för det mesta kan liknas vid denna kurvan nedan:


Det vill säga, helt plan. 100 % neutral. Äej nu ljög jag, men jag har inte haft hemlängtan än så länge, och inte heller känt någon EXTREM EUFORI över att vara här även om det är väldigt kul och mysigt.

Processed with VSCO with c1 preset

Och en till! Kolla vad FINT dock!

KULTURKROCKARNA DÄREMOT! Där har vi något att bita i. Seder och bruk här skiljer sig inte avsevärt mycket från de svenska, men några avvikande punkter har jag ändå kommit fram till:

  • Kläder: Den främsta krocken, eller CHOCKEN, för mig har varit hur fruktansvärt lite kläder medelstudenten i Nordirland har på sig. Temperaturen här skiftar väl mellan 3-12 grader just nu, och för det mesta regnar och blåser det. Ändå går ungdomarna fortfarande med ballerinaskor och en liten hoodie till skolan, och vid utgång är barbent till klänning alt. en t-shirt och kanske ett par jeans, en rimlig outfit. INGEN har NÅGONSIN jacka! Vi snackar alltså om TRE grader på nätterna. Jag anser i grund och botten att man ska få ha på sig precis det man vill, men detta har övergått till någon slags oro över ungdomarnas HÄLSA.
Processed with VSCO with c1 preset

(En i min mening rimligare outfit vid rådande temperaturer)

  • Mattillagning: Detta har jag redan diskuterat lite i mitt inlägg om alla freshers jag bor med, men faktum kvarstår: Matlagning är inte de nordirländska studenternas starka sida. I alla fall inte de 18åriga studenternas. Det blir fryspizza och mikrat ris till middag alla dagar i veckan. Nu säger jag inte att alla av mina korridorskamrater hemma i Sverige är gourmetkockar, men nog kan alla laga typ spagetti och köttfärssås.
  • Matutbud: Detta är la en rätt tråkig punkt, men hur svårt ska det egentligen vara att hitta en rimlig, vanlig gräddfil? Och lite rimlig mackvänlig ost?img_2832

He he he

  • Möten med främlingar: Detta är en riktigt mysig grej med Nordirland; att folk är så himla öppna och trevliga mot folk de inte känner. Jag har haft hur många trevliga konversationer som helst med diverse taxichaufförer, främlingar på pubtoaletter, okända studenter vid vattenkranarna i biblioteket och föräldrar till mina fellow korridorskamrater. Folk har i allmänhet en välvilja och öppet sinne gentemot människor de inte känner, och allt detta är trots att samhället i stort är fruktansvärt delat mellan protestanter/unionister och katoliker/nationalister.

Fler saker kommer jag faktiskt inte på i nuläget. Mitt i Nordirland är inte speciellt olikt mitt liv i Sverige.

Vi hörs igen när min vistelse börjar lida mot sitt slut ännu mer, jag kommer sannerligen behöva en ursäkt att frångå intensivt hetsskrivande på diverse 3000ords-uppsatser i mitten på december.

A wee goodbye, /Agnes

 

What defines the international political economy?

Titeln till detta inlägg refererar till den första frågan på mitt ”Take Home-Exam” som jag fick ut igår. Inlämningsuppgifterna och uppsatsskrivandet är således officiellt igång, och jag inser hur fruktansvärt dåligt jag planerat min tid hittills, samt min framtid. Här läser man ALLA sina kurser samtidigt, detta innebär att jag läser ”Challenges to contemporary party politics”, ”The political global economy” OCH ”Northern Ireland: A case study” SAMTIDIGT. Alla tre kurser har MINST tre inlämningar på sammanlagt (per kurs) 5000 ord, med start denna vecka. Min fråga till er lyder: Hur ska man hinna hänga med och klara av sina studier samtidigt som man ska upptäcka kulturen, naturen och människorna i nationen man befinner sig i? Let me tell you the answer: Det går fan inte 🙂 🙂 🙂

Processed with VSCO with c1 preset

Det är tur att universitetet är förjäkla fint, det gör att man vill spendera LITE mer tid där.


I övrigt flyger tiden förbi. Detta är något jag och mina kamrater reflekterar över minst en gång per dag numera. Halva tiden på Nordirland har snart passerat för majoriteten av oss, och dagar för potentiella utflykter och besök från nära och kära blir allt färre (mestadels på grund av ovan nämnda inlämningsuppgifter).

Sedan sist jag skrev har vi (jag skriver ”vi” då jag nästan uteslutande gör ALLT här med samma gäng) i alla fall hunnit med en del:

  • En utflykt till Newcastle (nej, inte Geordie Shore-Newcastle, utan staden på Nordirland där regionens högsta bergstopp ligger) med skogspromenader och bergsvandring,
Processed with VSCO with c1 preset

Skogsvandring i Newcastle. En scen från Game of Thrones hade spelats in i dessa skogar, den där the Starks hittar den döda dyerwolfen, DET NI!

Processed with VSCO with c1 preset

Vädret var tyvärr inte det bästa, snarare det sämsta jag. någonsin. erfarit. MEN vi var glada ändå (OBS! GDPRgodkänd bild av samtliga fotoobjekt!!!)

Processed with VSCO with c1 preset

När stormen lagt sig promenerade vi på Newcastle beach, två badade (it wasn’t me). 

Processed with VSCO with c1 preset

PÅ TOPPEN av Nordirlands högsta berg! Antagligen bland det jobbigaste jag gjort, både fysiskt och psykiskt (och berget är inte ens 900 meter högt hehe).

Processed with VSCO with c1 preset

…Dessa vyer gjorde dock att det var väl värt besväret. 

  • Ett besök i Dublin hos min korridorskamrat från Lund (hon hann dessutom hälsa på mig också nu i helgen),
Processed with VSCO with c1 preset

DUBLIN var fint. Men ta mig tusan inte bättre än Belfast, som jag verkligen kommit att tycka om.

Processed with VSCO with c1 preset

Här är min korridorskamrat från Lund! Tydligen är puben bakom känd på något sätt. 

Processed with VSCO with c1 preset

En dag åkte vi till fiskestaden Howth söder on Dublin med tåg. Där var det blåsigt men också fint!

  • Och INTE MINST har jag sett ett tal av HILLARY CLINTON! Ja, SÅNT kan man få erfara på Queen’s University of Belfast!

Alla bilder jag tog under talet blev så FRUKTANSVÄRT dåliga, så en liten video kanske kan vara trevligt, tänkte jag. Just här pratar hon om (läs: snackar hon skit om) Brexit. Hon blev tilldelad en ”Honorary Degree” av universitetet. Vad det innebär mer exakt vet jag inte riktigt, men både hon och Bill (Clinton alltså) spelade stora roller under slutskedet av fredsprocessen på Nordirland på 90talet. Det var riktigt häftigt att få henne live och höra henne tala. Kort var hon!


I övrigt kan jag inte annat än hålla med ang. Louises inlägg om skandinavers förmåga att dras till varandra. Sedan min FÖRSTA dag här har mina fyra närmaste kompisar bestått av tre svenskar (varav två från Lunds universitet) och en finsk. Visst hänger vår lilla grupp ofta och gärna med en större grupp bestående av fransmän (hur många fransmän som helst, de hänger också mest med varandra), tyskar, spanjorer och holländare (nederländare?..), men till vardags är det ändå alltid de nordiska vännerna jag hör av mig till. Dessutom är en favoritsyssla bland oss svenskar, holländare och tyskar att hitta gemensamma ord på våra språk eftersom de ju är ”såå lika egentligen”.

Processed with VSCO with c1 preset

På toppen av berget i all vår (inskränkthet?) prakt!

Louise skrev ”För aldrig är man ju så svensk, eller skandinavisk, som när man är utomlands” och där satte hon verkligen huvudet på spiken! Här nere tröttnar jag aldrig på att beskriva Sveriges politiska system i min partikurs, diskutera den svenska exporten av skog i min globala ekonomikurs och dra paralleller mellan Nordirlands kulturella klyftor och Sveriges integrationsproblem i min kurs om Nordirland. (Mins kursare lär däremot vara fyllda till bredden av svensk trivia, jag måste sluta om jag ska få några nordirländska kompisar)

Igår stod jag först och företrädde Lunds universitet (eller ja, tekniskt sett Sverige som utbytesland, men det var bara vi studenter från Lund som närvarade) på ”Go Global Week” och letade febrilt efter bildspel på youtube med ”fin svensk natur”. På kvällen gick vi, jag och mitt skandinaviska gäng, på ett skandinaviskt pubcrawl med ytterligare två svenskar, en norsk och en dansk. Ni hör ju, tryggheten tar ju aldrig SLUT!

Processed with VSCO with c1 preset

”Erasmus in Sweden”. Jag tror kanske vi lyckades övertala en sådär två nordirländska studenter (och en spansk!) att överväga Sverige när de ska på utbyte. 

Äej, imorgon ska jag åtminstone försöka bli ett med de små nordirländska ungdomarna i min korridor. (Efter att jag simmat och gått på shoppingrunda med mitt skandinaviska gäng… hehe)

NU BLEV DET ETT LÅNGT INLÄGG VA? Det kan ni tacka min take-home examination för. Den vill jag inte skriva.

KEEP UP THE GOOD WORK, you do you guys. CHEERS

En vilsen students halvdana guide till utbytesansökan

Våra fantastiska chefer här på bloggen, Clara och Cecilia, påminde oss här om dagen att ansökningstiden för utbyten snart går ut och än har ingen av oss skrivit om hur vi faktiskt gick till väga när vi sökte. Detta kommer jag nu skriva lite om, inte superingående (eftersom jag har en så kallad sheeeitload att läsa i skolan), samtidigt som jag varvar med fantastiskt härliga bilder från staden jag studerar i. Vem vet, kanske leder det till att någon av er väljer just Belfast som destination när ni väl söker utbyte?

90491d5c-17cf-422f-97ec-fdeec8effae5

En lite målad trappnedgång i stadens hjärta. Sånt kan man se här!

1) Om ni inte vet något ALLS om hur man går till väga ens i ett förstadie till att söka utbyte (inte superkonstigt ifall det är så, även jag fann institutionens information om utbyten aningen (läs: hehe) bristfällig), kolla in länken här: https://www.sam.lu.se/utbildning/studera-utomlands/sok-utbytesstudier (observera att denna sida vänder sig till studenter från samhällsvetenskapliga fakulteten).

a4b43113-115c-42df-9a96-31849798d21e

En av de kanske mest kända pubgatorna i Belfast! Jag vet inte vad den heter, men den är fin och på den ligger ”Duke of York”. Där var jag igår, och den var trevlig.

2) Först och främst måste man bestämma sig för vart man vill åka. Det har förhoppningsvis ni som nu ska söka redan gjort, men den här guiden vänder sig även till er som kommer söka under andra ansökningen, och kommande terminer med för den delen! Jag själv blev nominerad till utbyte först under andra ansökningen, mycket på grund av att min första ansökan uteslutande fokuserade på superattraktiva kanadensiska universitet (och mina förberedelser var i ärlighetens namn fetdåliga).

Jag tycker det är viktigt att man inledningsvis också bestämmer sig för om man vill till ett specifikt universitet, eller om det är utbytet i sig självt som lockar mest. Jag landade i att vilket universitet jag hamnade på i slutändan inte var det viktigaste, det var chansen att ens få åka på utbytet som spelade mest roll. Glöm därför inte bort de lite mindre universiteten! Om du verkligen verkligen verkligen vill åka på utbyte, kommer du få göra det. Släng in ett fjärde och femte och sjätte alternativ med mindre universitet så kommer du garanterat iväg. – Och glöm för guds skull inte bort den andra antagningen med lediga platser! Det var ju så jag hamnade på mitt hittills väldigt fina utbyte!

286b0c15-bef8-4e3e-a44e-5306a85f4d6c

En fin fasad jag såg nere på stan under den så kallade Kulturnatten för några veckor sedan.

3) Det man bör lägga mest på när man väl bestämt sig för vart man vill åka är sitt ”Statement of Purpose”. Ditt CV och dina betyg kan du inte göra speciellt mycket åt, men detta lilla dokument, det väger tungt. Mitt kanske största tips angående detta är att beskriva hyfsat ingående varför du vill till just till förstahandsval. Mitt första Statement of Purpose lade mest fokus på mig som person och mina övriga engagemang på universitetet (glöm inte bort det heller!), medan mitt andra fokuserade mer på Queen’s University som universitet, och vad jag skulle kunna bidra med samt varför jag skulle passa in just där.

44d68b35-fba1-4058-8645-5a71197624d9

Gillar verkligen den här bilden! Den tog jag också på Kulturnatten/(dagen) och den fångar verkligen nordirländskt väder: Ösregn while strålande sol. Väljer du att åka hit på ditt utbyte garanterar jag hur många dubble rainbows som helst.

4) Du kommer även behöva fylla i ett dokument med potentiella kurser du kan läsa på universitetet i fråga. Detta var något jag tyckte var riktigt svårt och krångligt, då alla universitets hemsidor inte är optimalt uppbyggda för en som letar efter kurser. På Queen’s heter kurser till exempel ”modules”, och man räknar högskolepoäng på ett annat sätt. Sätt dig därför in i detta i tid. Du vill inte sitta och desperat kasta in kurser du egentligen inte vill läsa sista timmen för ansökan. Jag läser nu alla kurser jag skrev in i mitt ansökningsdokument (detta är dock inget som alltid kan garanteras), och är därför glad över att jag tog mig tid att gå igenom de olika kursalternativen.

ed44ee4d-dbcf-4cfa-9472-b47f79740175

Natur ska ni få se också! Under min andra vecka här tog jag och några fellow erasmuskompisar oss upp på ett berg i utkanten av staden, precis ovanför Belfast Castle.

b1e15ec5-45d2-441d-b587-7eff631bc0e3

… (Eller de andra gjorde det, jag behövde vända tillbaka efter typ 1/3 av vägen på grund av en fruktansvärd förkylning. Och extremt dålig kondition)

5) När du sedan väl blivit nominerad till utbytet kan en känsla av förvirring infinna sig. Det är helt i sin ordning, men tro mig när jag säger att all information kommer i sinom tid. Jag var nog en riktig påfrestning för det internationella kontoret med mina otaliga mejl och frågor (vilka de var bra och snabba med att svara på), och allt löste sig i slutändan.  Det kan även ta tid för värduniversitetet att höra av sig, men så länge det internationella kontoret inte har panik behöver inte du ha det heller. You will get there så att säga.

579d2036-860f-49fc-a359-6a801621ff32

Det här kanske ni känner igen från Lund! Känns tryggt att de har paraplyer i taket av små gränder här också. (De är väl iofs borttagna i Lund nu men ni som var där 2016 ni vet)

02ede227-2348-46fa-86f3-f11c63ee4cfb

Jag SKA lägga ner med så mycket bilder på gränden och staden, men känns som jag måste höra lite med gänget om jag får lägga upp bilder på dem här. GDPR och sånt ni vet, jag vill inte hamna i rätten :/ (Men fint är det!)

Kära läsare, jag vet inte vad mer jag kan tipsa om. Har ni frågor får ni väl helt enkelt kommentera? Eller skriva ett meddelande på någon av mina SOCIALA KANALER som det heter. Ska försöka läsa alla kommentarer jag får, men blir det över 1000 kanske jag inte hinner svara på allt :/  (NU fick man hybris och kände sig som en äkta influencer här!) Näej men ärligt, sök ett utbyte hörni. Det är helt klart värt det trots högljudda freshers, kopiösa mängder läsanvisningar och ösregn stup i kvarten.

8a6f34e1-a44c-4550-903b-87cef893bd12

HÄR ÄR I ALLA FALL JAG! Framför just en dubble rainbow, och ”the big fish” som konstverket bakom mig heter.

EIT MAN, Be well!

Gammal, gaggig och just GREAT

Jaha hörni! Nu har jag varit i Belfast i snart en månad. Nu har skolan börjat också, denna vecka var andra veckan med föreläsningar och hittills kan jag bara säga så mycket som JÄRNSPIKAR vad mycket det är att läsa. Det känns som att det enda jag gör är att sitta i biblioteket och läsa sida efter sida efter sida om politiska system, nordirländsk historia och global ekonomi.

Jag kan ju för all del börja detta inlägg där det förra slutade; vid cliffhangern om 18åringarna i min korridor (eller ”flat” som alla här säger, men vi bor ju för TUSAN inte i en lägenhet så det begreppet tänker jag bestämt inte använda). Det är nämligen så att jag bor i en korridor med tio andra studenter som alla råkar vara ”freshers” från Nordirland eller U.K. Ljudisoleringen är SÅDÄR (läs: riktigt dålig) och mina kära ”flatmates” beter sig som om de aldrig festat förut i sina liv (och inte heller städat/diskat/lagat mat tidigare i sina liv), vilket det kanske iofs kan ligga något i. Man är i regel så himla mycket yngre när man börjar studera här än i Sverige, och jag känner mig fruktansvärt gammal och gaggig i förhållande till resten i korridoren. Om ni tycker era korridorskamrater i Lund kan vara lite slarviga, låt mig illustrera hur en vanlig onsdagseftermiddag ser ut i mitt kök här:

Processed with VSCO with c1 preset

Lite mat från nattens bravader som bara får stå lite hemtrevligt 🙂 

Processed with VSCO with c1 preset

Lite disk sådär casually ställt över hela diskbänken – den kan man ju ta en annan dag!!!

OBS, märk ironin i mina bildtexter.

Jag ska dock vara helt ärlig och säga att det inte är SÅ illa,  jag får visserligen bara sova ungefär fyra nätter i veckan, men de små liven är mycket trevliga och när de inte festar kollar jag ibland på Harry potter med dem i köket, och pratar om hur det är att växa upp på Nordirland. Då är det mysigt!

I nästa inlägg kommer jag prata lite om ansökningsprocessen för utbytet! DET vill man ju inte missa!

STAY GOLDEN PONYBOY osv, må ni få mindre nederbörd än mig.

Enjoying the Craic

HEJ! Här kommer mitt andra inlägg från Nordirland och Belfast. Det blir ett långt inlägg, men jag antar det blir så nu i början eftersom allt som händer och jag upplever blir en så stor grej, för jag är ju fortfarande ny här.

Dagarna i Belfast går i ett; jag går till skolan (eller inte numera, för hela den här veckan har visat sig vara något av en introduktion till alla freshers (förstaårselever) som tydligen behöver veta hur stor skillnaden är mellan gymnasiet och universitetet), kommer hem och kollar lite på BROEN (Bron), äter något och går till en pub eller det sociala högkvarteret ”Treehouse” 30 sekunder från min dörr och spelar spel med mitt alltmer naturliga gäng. Här kommer ett antal bilder från tiden sedan mitt inledande inlägg:

25a26810-88ca-48ee-bfdb-f8784d79d265Förra helgen vandrade vi (jag och mitt gäng) till utkanten av stan för att finna den så kallade fredsmuren, en mur byggd under ”the troubles” för att undvika sammandrabbningar i områden där protestantiska och katolska områden möts. (Egentligen handlar det, som så ofta, väldigt lite om religion och mer om huruvida Nordirland ska tillhöra Storbritannien eller Republiken Irland). Vi insåg att vi befann oss på den ”irländska sidan” när vi fann denna gigantiska katolska katedral mitt i ett bostadsområde: b4789910-ae1b-487a-b3e2-9d07ee2f01d0Ännu säkrare blev vi när flaggor likt denna vajade från varannan gatlykta och fönster:2fb811ed-247a-477e-978d-7ea403a5eb4fPå andra sidan muren vajade istället flaggor likt denna: 5a7713f0-1aec-4a90-b875-fe3caf91119eMellan områdena bakom muren kan det se ut till exempel såhär: e2834985-d879-4c9f-b38d-1d9fef6959cf(Muren:)77afb80a-c689-425f-85b6-ee1f083f525cJag vill inte skapa någon förvirring: Det GÅR att ta sig RUNT muren, den går alltså inte genom hela staden, men den är lång och grindarna på bilden nedan stängs på nätterna. Trafik kan alltså röra sig relativt enkelt mellan sidorna på dagen. Det var nästan lite obehagligt att vandra längs den långa och flera, flera meter höga muren. Tydligen har flera projekt att riva muren lagts ner, eftersom en rätt stor majoritet av befolkningen kring den fortfarande anser att den behövs. Nordirland är på många sätt fortfarande ett väldigt delat samhälle, vilket är något jag framför allt tycker är sorgligt, men även ser fram emot att läsa mer om i mina två kurser som handlar om just Nordirland och politiken i djupt delade samhällen. dd0d76c7-69f1-4b23-b1c9-4c332a8240cf

Innan jag kom hit funderade jag lite på hur denna uppdelning skulle kunna ta sig uttryck. Kommer studenter från olika sidor överens på universitetet? Blir det fight om jag berättar för en katolik att jag varit konfirmationsledare i en protestantisk församling? Signalerar mitt namn att jag är katolik? <– (TACK mamma för att du satte den tanken i mitt huvud efter att någon granne berättat hur hen blev utslängda från en pub i Belfast av just den anledningen – för TJUGO år sen). Men i ärlighetens namn har jag inte märkt av det alls, eller ja förutom när vi vandrade längs med muren. För några dagar sedan pratade jag även med en nittonårig tjej härifrån om just detta. Den yngre generationen bryr sig i regel inte mycket om de olika ”sidorna”, utan att det blir mer påtagligt i hennes föräldrars generation, eftersom de faktiskt var med under och levde i ”the troubles” när allt var som värst.

Okej vet ni vad? Jag får sluta inlägget här eftersom uppladdningen av bilderna tog FRUKTANSVÄRT mycket längre tid än väntat, och jag har lovat min vän att vi ska gymma imorgon innan typ 11. Klockan är 02:40. Ännu hörs inga festandes 18åringar i mitt korridorskök vilket bådar gott för min sömn, men mer om det i nästa inlägg.

STAY TUNED /Bloggnes

 

 

BelfAgnes

Hello allesammans, what’s the crack?

”What’s the crack” är tydligen en vanlig nordirländsk hälsningsfras som översätts till ”Hur är läget?”, något universitet borde informerat om innan en representant från the Students Union i sitt inledningstal för internationella studenter hoppades vi skulle ”Enjoy the crack”.

(OBS: EDIT i efterhand: Det stavas tydligen CRAIC, men med tanke på att det uttalas ”crack” är ovanstående fortfarande lite kul)

Anyhow, mitt namn är Agnes Bolling och jag spenderar nu min femte termin på Politices Kandidatprogram på Queen’s University of Belfast på Nordirland. Idag var min femte dag här och min tid hittills har varit quite the experience! Till en början kändes allt fruktansvärt ensamt och ledsamt, men bara några timmar in i min första dag träffade jag flera nyanlända studenter som jag hängt med sedan dess.

Skolan kommer tydligen inte börja förrän den 24/9, det vill säga 15 dagar efter att jag anlände, vilket innebär att jag kommer ha fruktansvärt lång tid på mig att komma i ordning med alla nya bekantskaper, lära mig hitta i staden och försöka fatta hur jag ska låsa min korridorsdörr från INSIDAN med min blipp. Det känns bra!

Jag tänker att mitt första inlägg får sluta här, så kommer jag inom en snar framtid dela med mig mer av mitt nya liv på andra sidan Nordsjön samt lite tips och tankar till alla er som funderar på att också söka ett utbyte!

CHEERIO YALL!

41711337_1937935296500517_1795031725382828032_nP.S 1: Det var soligt fem minuter innan bilden ovan togs, därav solglasögon. I övrigt regnar det minst tre timmar per dygn här. För det mesta är det dock det omvända; att det regnar alla timmar utom tre per dygn.

P.S 2: Sorry för riktigt usel bildkvalité, wordpress är ännu inte riktigt mitt bästa verktyg. I promise I’ll get better.