Uppdatering från Zambia!

Hej Vänner!

Jag har nu befunnit mig i Zambia sedan en tid tillbaka, och det är nu läge att uppdatera er om mitt liv här!

Jag befinner mig i Livingstone, Zambia, vilket är en liten stad som ligger i södra Zambia, precis vid de fantastiska Victoria fallen och 15 minuter från gränsen till Zimbabwe. Min första tid här var en kamp mot värmen, då Livingstone bjöd på strålande sol och 37 stadiga grader dagligen. Zambia har sin regnperiod mellan oktober-april, och i vanliga fall ska temperaturerna börja sjunka från och med mars då sommarmånaderna här (maj-augusti) är deras vinter. I år kom dock ingen regnperiod till Livingstone (hej klimatkris..), och när jag anlände till staden var det extremt höga temperaturer för säsongen och i brist på vatten även början på vad som kan komma att bli en extrem torka. Då de flesta zambier lever på självförsörjningsjordbruk är landet väldigt sårbart för torka, och många som jag talat med gruvar sig för vintern då de inte vet om de kommer kunna försörja sin familj. Denna torka är livshotande för de som lever på självförsörjningsjordbruk, och återkommande torka är även en av anledningarna till att omkring hälften av alla barn under fem år i Zambia är kroniskt undernärda. Min tredje vecka här kom det dock för denna regnperiod två dagar med regn, vilket sänkte temperaturen någon grad men dessvärre inte gjorde någon skillnad alls på den kommande torkan. Mer om självförsörjningsjordbruk och torkan kommer dock i ett framtida inlägg!

I det här inlägget kommer ni få ta del av hur jag bor här i Livingstone och hur den första tiden gått med min MFS. Så, hur bor jag?

Jag har den extrema turen att ha en syster som bor här i Livingstone permanent, vilket även är en av anledningarna till att jag fick idén till min MFS. Min syster hyr ett “radhus” i ett område för locals cirka 10 minuter med bil utanför Livingstones kärna, och det är hos henne jag bor under hela min vistelse. Området heter Highlands och är ett av de dyrare områdena i Livingstone. Hennes hyra ligger på cirka 1500 kronor per månad, vilket de flesta inte ens tjänar per månad här. Trots att det är ett av de dyrare områdena är standarden på husen mycket slitna i jämförelse med vår standard hemma i Sverige. Byggstandarden på detta hus är låg och husets väggar är sneda, det finns stora springor vid fönster och dörrar, sliten inredning med garderobsdörrar som lossnar och ett kök som i Sverige skulle hamnat på soptippen för länge sedan. Emmas hus är dock väldigt fräscht och extremt lyxigt i jämförelse med hur majoriteten av zambierna här i Livingstone bor (mer om detta kommer i ett annat inlägg).

Här bor jag! Alla fönster och dörrar är försedda med galler för att hålla inbrottstjuvar ute. Gården är även skyddad med en mur och grind.
Vägen hem till huset.
Ett litet “matstånd” utanför min systers hus. Här säljer några grannar varor från deras egna gård, såsom ägg och grönsaker. “Matståndet” har öppet när de har varor att sälja.
En del av köket. Köksluckor och lådor som inte riktigt går att stänga, trasiga bänkskivor, osv. Pet-flaskorna och baljan använder vi för att fylla med vatten. Många dagar saknar vi vatten i huset under flera timmar, därför vill vi alltid försöka ha en back-up med vatten för att laga mat, diska eller fylla i toaletten. Lagar vi mat och sedan inte kan diska är köket fyllt med myror och andra kryp på endast några minuter.
Duschen! Baljan används även här som en vattenreserv, som vi fyller på medan vi duschar för att spara vatten. När vattnet är slut använder vi detta vatten för hygien. Denna balja använder vi även när vi tvättar kläder.
Bakgården med grannens eldstad och vår vakthund Spear. Zambier äter en gröt-liknande massa, gjord på majsmjöl, dagligen. Massan som heter Nshima äts istället för ris/potatis/pasta och tillagas utomhus på eld/kol-eldad grill. Denna rätt är förhållandevis väldigt billig att tillaga då det enda som behövs är majsmjöl, vatten och lite salt och äts därav i alla hushåll.
Här är mitt rum! Under mina första två veckor här hade jag extremt svårt att sova då mitt rum endast har en fläkt och temperaturen i rummet kunde vid läggdags ligga runt 30 grader. I övrigt har även de allra flesta hushåll här en vakthund vilka släpps lös under nätterna, och under nätterna är det därför en kör av hundar som skäller. Många hushåll har även höns och tuppar (för självförsörjning) som börjar gala vid cirka 3 på morgonen fram till 6 då solen går upp. De första dagarna trodde jag att jag skulle bli galen av allt ljud toppat med den extrema värmen, och om jag hade tur fick jag cirka tre timmar sömn per natt. Två veckor in började jag vänja mig, och i övrigt har öronproppar varit den stora räddningen för sömnen.

Så nu till det jag faktiskt är här för att göra: Hur går det med min MFS?

Som jag skrev i det tidigare inlägget befinner jag mig i Zambia för att genomföra fältstudier i och med min kandidatuppsats. Då min syster bott till och från i Livingstone sedan två år tillbaka har jag fått en god insikt i hur det är att leva här. Zambia är ett av världens mest ojämlika länder, såväl mellan män och kvinnor men också mellan stad och landsbygd. Något som verkligen fångade mitt intresse var därav hur kvinnorna i Livingstone lever. Då graden av ojämlikhet är bland de högsta i världen finns många organisationer i såväl Zambia som Livingstone som arbetar mot ett mer jämlikt samhälle. Jag tog kontakt med en av dessa organisationerna vilken arbetar i bland annat Livingstone. Denna organisationen driver ett projekt som heter “Girl impact” som arbetar för att “empower” såväl flickor som kvinnor. Ojämlikhet mellan kvinnor och män är ett stort problem i Zambia, detta trots att det finns en uppsjö av organisationer som arbetar med frågan såväl i Livingstone som i resten av Zambia. Detta fick mig att fundera kring hur dessa organisationer arbetar, hur och om de gör någon skillnad, men främst hur de kvinnor och flickor som deltar i organisationernas projekt uppfattar, lär och lever utefter programmen de deltar i. Jag bestämde mig därför för att jag ville göra narrativanalys av de kvinnliga deltagarna i organisationens “Girls impact”-projekt, där syftet är att skildra kvinnornas uppfattning om programmet, hur de mottager den information, kunskap och det språk som organisationen tillhandahåller, samt hur och om kvinnorna själva anser att deras liv förändrats – såväl till det bättre som det sämre genom programmet.

Jag har sedan jag kom hit genomfört 6 observationer, plus 6 individuella intervjuer av de kvinnliga deltagarna. Då det finns en del etiska svårigheter med att inkludera barn som studieobjekt har jag valt att endast observera de sessioner som organisationen håller med kvinnor över 18 år, och de är även dessa kvinnor jag intervjuar. Datainsamlingen (intervjuerna och observationerna) har inte gått på räls, vilket jag dock räknat med sedan innan. Mina första två veckor här i Livingstone hade jag fortfarande slutuppgifter + 7-dagars hemtenta kvar på min metodkurs och min valbara kurs, detta då jag åkte hit innan kandidatkursen var påbörjad. Därför var det svårt att hinna med datainsamlingen under denna tiden, och jag fick nöja mig med att genomföra mina observationer. Efter de veckorna var avklarade kunde jag äntligen (!!!!) börja med intervjuerna! Dessa har dock även de varit svåra att genomföra emellanåt, dels då jag behövt hitta dagar som passar de jag ska intervjua samtidigt som jag behövt hitta en tolk som är tillgänglig. Tänk er då att de flesta inte har telefoner och de är därför svårt och tidskrävande att kommunicera samt bestämma träff med kvinnorna. Även påsken ställde till det för mig då firandet här är väldigt stort vilket resulterade i inställda sessioner med organisationen och inga möjligheter till att boka in intervjuer eftersom kvinnorna varit upptagna. Jag blev även sjuk en vecka vilket gjorde att varken intervjuer eller observationer kunde genomföras då. Jag är efter omständigheterna dock nöjd med arbetet än så länge, och mitt mål är att få till minst 4 individuella intervjuer till samt eventuellt någon gruppintervju!
Jag kommer berätta mer om mitt arbete med datainsamlingen i ett annat inlägg, men tills vidare tänkte jag dela med mig av några bilder från de sessionerna jag observerat (alla som är med på bilderna har gett sitt medgivande).

Organisationen träffar kvinnorna på måndagar och onsdagar vid denna byggnad vilken tidigare varit en skola, men som nu inte längre används. Då byggnaden inte längre används är huset i princip förfallet invändigt, så träffarna hålls alltid utomhus på byggnadens framsida. Denna dagen pratades det ekonomi, närmare bestämt sparande och budget. Något kvinnorna vill spara till är barnens skolavgift vilken ligger på cirka 155-400 kronor/termin (beroende på årskull), och det var därför detta som var målet för kvinnornas sparande. För de flesta är detta otroligt mycket pengar, och många av de har inte råd att betala avgiften. Några av kvinnorna har dock vissa terminer råd att betala avgiften för ett eller två barn (de flesta av kvinnorna som deltar i detta projekt har cirka 4-5 barn). Kvinnorna fick göra budgetar för hur de skulle kunna spara till en skolavgift, och de allra flesta trodde sig kunna lägga undan cirka 5-10 Kwacha (cirka 3-8 kronor) per vecka, och det skulle med andra ord ta de allra flesta minst 5 månader att spara till en skolavgift för ett barn (ju dyrare skolavgift desto längre tid).
En annan dag med observationer! Denna dag, som många andra, var det klädtillverkning på schemat. Organisationen försöker skapa tillfällen för kvinnorna att tjäna sina egna pengar för att ha råd med exempelvis skolavgift, mat, osv. Kvinnorna som är med i projektet är alla arbetslösa, och i Zambia är det mannen som bestämmer över hushållets ekonomi då det är han som i de flesta fall tjänar pengarna. Lönen som mannen tjänar får kvinnorna inte ta del av, mer än till att köpa mat till hushållet, och de flesta av kvinnorna har ingen aning om vad deras man har i lön. Organisationen har därför lärt kvinnorna att sy, och en gång i veckan får de tillfälle att hämta upp tyger, dragkedjor, knappar och nålar under en av sessionerna. Allt som sys lämnas sedan in till organisationen igen som säljer det vidare till turister, varav kvinnorna sedan får halva summan av det varan sålts för. Det de producerar och som sedan säljs kan generera cirka 30-70 kronor i lön per månad.
Sy-dags! Tygerna måttas och klipps itu för att passa det kvinnorna vill tillverka.
Denna session talades det om träning och hälsa. Majoriteten av kvinnorna har kramper och smärtor (speciellt i rygg) efter bland annat de slitsamma vardagssysslorna de utövar i hemmet dagligen och de långa sträckorna de behöver vandra för mat och vatten. Kvinnorna fick denna dag bland annat prova på yoga för att lära sig övningar de kan ta med sig till hemmet för att bli starkare och på så sätt förebygga smärtor.
Något annat som sliter på kvinnornas kroppar rejält är att de bär sina små barn i tyg på ryggen under dagarna. De bär på barnen oavsett om de utövar en syssla som är krävande. Här utövar en av kvinnorna yoga med sin 2-åriga dotter på ryggen.
Här är jag tillsammans med fyra av kvinnorna som deltar i projektet, samt två döttrar till en av kvinnorna. Lång kjol eller byxor är ett måste när man vistas utomhus, då det anses vara respektlöst att visa för mycket hud.

Detta var allt från mig denna gång! Tveka inte att höra av er om ni har några frågor eller något speciellt ni vill att jag ska berätta om. Hoppas ni alla njuter av underbara Valborgs-dagar hemma i Swe!!

Ma råkes!

Tentaplugg är bättre på café!

Just nu på université Laval är det ”periode d’examens” (alltså tentaperiod om någon inte lyckades gissa). I flera veckor nu har haft HUR mycket som helst att göra med mina kurser. Jag börjar dock se ljuset i tunneln. I skrivande stund tar jag en paus från ett forskningsprojekt i grupp, som är det sista skolarbetet innan terminen är över.

I dessa tider finns det vissa uttryck som är viktiga att kunna, och som alla en springer på upprepar med en tom blick och kaffe i handen….

Ordförråd på franska för tentaperioden:

  • J’en peux plus – Jag klarar inte mer
  • J’en ai marre – Jag har fått nog
  • Je suis au bout /Je suis à boute! (fransmän/kanadensare) – Jag är fullkomligt utmattad
  • Je suis dans la merde – Jag sitter i skiten
  • Cris, j’ai hâte que ça finisse – Helvete, vad jag längtar tills det är över!
Mysigt café nr 1 (veganskt)
Mysigt café nr 2 (gott Bubble Tea)
Mysigt café nr 3 (fantastiska munkar!)
Kyrka ombyggd till bibliotek
Mitt favoritgodis här!

Gullig gata nr 1
Gullig gata nr 2

Cool bro
Nordiskt spa är en stor grej här…
Chateau Frontenac
Jag var på IKEA för ett tag sen och åt en amerikansk/kanadensisk version av kanelbulle. Väldigt god!
Jag har gjort chokladbollar några gånger och bjudit folk på. Jag har fått väldigt entusiastiska reaktioner. Börjar tro att jag har tagit den här desserten för givet hela mitt liv…

Min pluggmotivation vid det här laget är i botten, men som tur är så är det snart över och jag är kommer bli fri! Det ska bli otroligt skönt – jag tror jag har pluggar mer här än jag någonsin gjort.

Innan jag åker hem till Sverige ska jag på semester! Mer om det i nästa inlägg!

Ha det bra!

/Julia

Landet annorlunda – 16 punkter

Här följer en liten uppräkning av saker som är lite annorlunda här i Berkeley, allt från bussar till paternalitiska föreläsare. Några sakerna är definitivt inte USA generellt, utan mer Berkeley, men det mesta gäller nog större delar av ‘the land of the free’.

Ofta ingen täckning inomhus, och ofta dålig utomhus

Som Passenger sjunger i sin låt: ”you only miss the sun when it starts to snow” så börjar man sakna den svenska infrastrukturen när man gång på gång tappar täckning. Jag vet inte vad man har gjort i Sverige, men det är ju väldigt sällan man tappar ALL täckning i Sverige men i Mofitt library kan du ibland inte ringa eller ta emot ens ett sms.

Svårt att ta sig till ställen utan bil

Finns ju inte mycket att tillägga på denna punkt. Att ta sig från tunnelbanestationen Embarcadero till Golden Gate Park och the ‘Palace of Fine arts’ är ju exempelvis extremt besvärligt om man ska använda kollektivtrafik. Tar väl en 40-50 minuter kollektivt men en 10 minuter med Uber. Generellt är stadsplaneringen utformad under antagandet att en har bil. Inte alls lika vanligt med köpcentrum och så.

Bussarna stannar vartannat kvarter och normen är att tacka busschaffören

Amerikaner gillar verkligen inte att gå vilket antagligen förklarar fenomenet med dessa eviga busstopp. För att ta ett exempel. Avståndet till närmaste gallerian i Emeryville (för att besöka IKEA) är 1.6 km – bussen har 19 hållplatser på denna korta sträcka.

Väldigt många hemlösa

Det här var något jag läst någonstans innan jag kom. Att beskriva de hemlösa är svårt men det finns de mental sjuka, drogmissbrukare men också hårt arbetande som kanske bara blivit av med sitt jobb eller sin bostad och hamnat på gatan. Om man går hem på kvällarna ser man ofta ett par sova i Sather lane. Annars är det många tält och liknande tältstrukturer i och runt ”People’s park”.

Relativt hög risk att bli rånad

Det är svårt att värdera hur farligt det faktiskt är här i Berkeley men ett par gånger per vecka får vi mail direkt i mobilen där lokala polisen rapporterar om de senaste brotten i området eller ber om hjälp från allmänheten.  Här är ett litet utdrag från det mejl jag fick den 10e april. Men det här är absolut inte ovanligt. I senaste mejlet rapporterades 2-3 rån per dag – men i många av dessa fall lyckades polisen arrestera eller hitta sakerna som blev bestulna. Misstänker att de föredrar att rapportera framgångarna mer…police_berkeley.png

Amerikaner lagar sällan mat själva

Min uppfattning är att många äter ute typ 7 gånger i veckan, antagligen mer. Lite oklart hur de kan ha råd med det. Antagligen är det någon form av vana i kombination med att de aldrig riktigt fått in vanan att laga mat själva.

På tal om mat… tillsatt socker överallt

Till och med här i Berkeley, en av de städer som infört skatt på dryck med tillsatt socker är det svårt att hitta produkter som inte har massa socker. Och dessutom är det ofta svårt att utvärdera hur mycket socker det faktiskt är eftersom producenter inte rapporterar näringsinnehåll per 100g, utan de rapporterar näringsinnehåll per ”portion”. En enhet varierar självklart eftersom producenten kan själva definiera vad de menar med en portion… mycket besvärligt.

Otroligt många asiater här, mest kineser

UC systemet har officielt förbjudit all form av kvotering och de har uttalad policy av att vara ”rasblind”. Detta i kombination med det faktum att Kalifornien har mycket fler Kineser och UC Berkeley har mycket lägre avgift än motsvarande elit-institutioner (cirka $17.000 istället för cirka $55.000) leder till att det är disproportionerligt många asiater.

Det är inte studenterna som är våldsamma

UC Berkeley uppmärksammades när Milo Yiannopoulos skulle hålla här för två år sedan. Våldsamheter uppstod men det var tillresta extremister från både höger och vänster som stod för våldsamheterna. Inte studenter. Samma sak gäller en incident där en konservativ provokatör hade fått ett slag i ansiktet på campus för någon månad sedan. Varken den slagne eller person som slog var studenter eller på något sätt kopplade till skolan.

Löjligt dyrt boende

Jag betalar $800 i månaden, exklusive el, gas och internet för ett rum i en trea med tre andra. Detta är otroligt bra pris. Vanligtvis ska man förvänta sig att betala omkring $1200 för en singel. Att bo ”on-campus”, studentboenden, är ännu dyrare. En säng i en dubbel på någon av studentboendena kostar $17,420 (=166 000 kr) för 10 månaders boende. Alltså ungefär 16.000 kr per månad. Detta inkluderar dock mat, av låg kvalité…

Kursval görs i flera steg och är flexibelt

Man väljer kurser enligt ”first-come-first-serve”. Alltså den som väljer kursen först får platsen. När det är fullt så är det bara ställa sig i reservlistan. Under de tre första veckorna på terminen kan man välja att inte ta vissa kurser och lägga till andra! Mycket bra system som ger en flexibilitet och möjlighet att känna av om en viss kurs är intressant nog.

Ofta någon form av närvarokontroll under föreläsningar

På svenska universitet har jag aldrig varit med om rutinmässig närvokontroll. Detta sker dock här. Antingen genom ”clickers” eller att man skriver sina initialer på ett papper som skickas runt.

Ibland förbud mot att använda laptop för anteckningar

Det är förvånadsvärt paternalistiskt här faktiskt. Ungefär 1/3 av de kurser jag tagit under detta år har haft förbud mot laptops och elektroniska verktyg under föreläsning. Personligen tycker jag det är bra. Dom flesta gör allt annat än tar anteckningar på sina laptops och det är väldigt lätt att bli distraherad av alla dessa skärmar.

Midterms, problem sets och quizzes

Midterms är alltså prov man tar i klassrummet och brukar stå för ungefär 25% av slutbetyget i en viss kurs. Ganska bra sätt att lära sig vad kraven i kursen är och hur man ligger till. Därutöver är det vanligt med problem sets. Mer än i Sverige i alla fall. Quizzes är (ofta) betygssatta mini-flervals-prov där man har en liten maskin som kallas ”iClicker” där man kan välja mellan A-E.

Möjlighet att assistera professorers forskning

De har ett system de kallar ”Undergraduate Research Apprenticeship Program” (URAP). Varje termin släpps en lista på forskningsprojekt där professorer söker assistenter. Man kan då söka till att bli forskningsassistent! Mycket bra system som jag tycker man bör introducera vid Svenska forskningsuniversitet också.

Otroligt ambitiös atmosfär

För att illustrera: det är aldrig tomt i biblioteken eller studieplatserna. Inte ens en fredag klockan 23, eller lördag klockan 7 eller söndag klockan 03. Stället jag ofta brukar sitta i heter MLK och där är det generellt sett svårt att hitta någonstans att sitta hela dagen. Inte förrän omkring 19-20 lättar det upp och man kan hitta någonstans att sitta, på en vardag alltså. Det mest populära biblioteket, Mofitt, är alltid proppfullt. Det är väldigt fräscht och är öppet 24/7 måndag till torsdag. Under veckan före sluttentorna för terminen tar folk med sig resväskor med kudde, pyjamas och mat till Mofitt. Och nu pratar vi inte enstaka galningar…

 

 

Annorlunda studieupplägg

Jag läser 5 kurser, alla är på 6hp vardera. 3 av dessa kurser är så kallade ”mainstream courses” vilket innebär att de erbjuds till alla studenter, både internationella och nationella.
Dessa kurser är:
– Introduktion till Statsvetenskap med fokus på sydafrikansk politik
– Politisk teori
– Introduktion till systematisk filosofi

De två introduktionskurserna är med första-årsstudenter, och politisk teori är med de som läser sitt tredje år som jag. Introkurserna är inte helt otippat generellt på en lägre nivå, men i och med att jag aldrig pluggat filosofi eller sydafrikansk politik är det ändå en utmaning i sig.

Pigga upp plugginlägg med bild från BIKINI BEACH!!! bästa stället cirka 40 min från Stellies

Upplägget ser generellt ut såhär:
– 2-3 föreläsningar a la 50 min vardera i veckan
– 1 tutorial (ungefär som ett seminarium), också på 50 min.

Skillnader med Lund:
– Korta föreläsningar
– Alla kurser samtidigt = Exam weeks i maj/juni med 5 tentor under 2 veckor. dröm
– Sättet man examineras. Jag har haft otroligt många små test med flervalsfrågor osv, mycket mindre uppsatser + inga hemtentor.
– Nivån på studierna. Ibland känns det som jag är tillbaka på högstadiet:)
– Betygsättningen. Det är många procent hit och dit, som ni kan se tydligt på bilden:

Här ser ni exempel från introkursen i Statsvetenskap. Något jag tyckte var superkonstigt var att ”Early Assessment Test” gjordes online, och var tvunget att göras om till man fick 100%. Du gör alltså 25 frågor (flervals), får se vad du hade fel på, och gör om testet tills man har alla rätt. För mig är detta inte kunskap utan mer en minnesövning. Jag har kasst minne dock så kan ju va bra för mig:)

En annan sjuk grej är att 40% av betyget för en uppsats jag ska lämna in nästa vecka grundas på referensteknik, typsnitt och annat rent tekniskt om hur uppsatsen ser ut. I Lund har min upplevelse varit att det finns ett antagande runt att folk kan skriva akademiskt och att fokus istället läggs på VAD du faktiskt skriver. Vi ska även ha innehållsförteckning, minirubriker osv osv (uppsatsen är 5 sidor). Men vad man inte får glömma är att alla har olika erfarenheter och kunskaper från innan, och om de inte skrivit akademiskt på gymnasiet kan man förstå att det är en utmaning såklart!

Likheter med Lund:
– I min tredje-årskurs är det mycket krav på självstudier och att man läser osv på egen hand
– det var väl det:)
– inte så mycket personlig kontakt med föreläsarna

Det var internationell matkväll för nån vecka sen, där massor folk från olika länder hade lagat sin egna mat. Lund Uni var även på besök då det var en plugga utomlands mässa, och jag stod med dom och promotade bästa Lund!!

De andra 2 kurserna jag läser kallas GEP-kurser och ges bara till utbytesstudenter:
– HIV in South Africa
– Equity and transformation in the Global Classroom

De har båda bara en föreläsning/vecka, men den är på 3h istället. Sällan används hela tiden dock!Dessa kurser upplever jag är ganska oseriösa men man lär sig ändå lite. Arbetsmässigt har vi endast skrivit en uppsats per kurs (dock på 11 sidor styck?) och gjort lite presentationer där läraren suttit med sin mobil och aaabsolut inte lyssnat. Datorn dog liksom under en presentation och läraren – märkte – ingenting. Men man rekommenderas att läsa GEP-kurser just pga denna chillness.

Nästa inlägg ska bli lite roligare med vad jag har haft för mig fram tills nu! Ha det fint<3

Minor Field Studies

Hej Lupef-vänner!

Mitt namn är Sara Ivarsson och jag läser för närvarande min femte termin på Pol. kand. med inriktning statsvetenskap. För två och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att fly de norrländska vinterlandskapen uppe i Östersund för att flytta ner till Lund och påbörja mina studier. Min första tid i Lund kan beskrivas som ganska ångestfylld. Jag bodde inneboende hos en tant som gav mig kalla kårar, kände totalt noll personer i och var allmänt vilsen i den nya och okända studentvärlden. Dessutom förstod jag inte skånska.

Mitt ljus i vardagen blev Lupefs novischperiod där jag dels fick ha en massa kul, men där jag också träffade vänner för livet ❤ Jag har sedan dess både fått chansen att vara fadder till ett helt fantastiskt gäng människor och även faddergeneral med min älskade kompanjon och Lupefs fd. vice ordförande Charlotta Mohlén. Lupef ligger mig minst sagt varmt om hjärtat och jag är så tacksam för alla människor jag träffat och allt roligt jag fått uppleva!

Så varför ska jag skriva för Lupefs praktik och utbytes-blogg?? Jag ska faktiskt varken på praktik eller utbyte denna termin, utan jag ska iväg till Zambia för att genomföra fältstudier inför min kandidat-uppsats. Jag blev nämligen i februari, efter mycket jobb med ansökan, beviljad ett MFS-stipendium för att kunna genomföra detta. Jag tänkte i det här inlägget berätta lite om vad MFS är, hur man ansöker och lite allmänna råd vad man kan tänka på när man ansöker. Ni kommer givetvis även få följa med mig på min resa och jag kommer dela med mig av mitt arbete under tidens gång.

Vad är MFS?

MFS står för Minor Field Studies och är ett stipendium på 27 000:- som delas ut av SIDA. Stipendiet innebär att du som student får chansen att i samband med din uppsats genomföra en fältstudie i ett utvecklingsland.

Vem kan söka MFS?

Alla studenter vid Lunds Universitet kan ansöka om stipendiet. Stipendiet är till för dig som ska läsa en kandidat, magister eller master och vill genomföra fältstudier i ett utvecklingsland. Du får inte vara medborgare i det land du genomför din fältstudie. För att söka MFS krävs att du först och främst har en kontaktperson som ska kunna bistå med hjälp att genomföra studien i ditt värdland. Det är viktigt att denne kontaktperson är relevant för din studie, då denne är central för genomförandet av många delar av din studie. Juryn lägger även stor vikt vid detta. Jag har personligen två kontaktpersoner (kravet är dock bara en): min syster som bor och driver en organisation i Zambia, samt en kvinna som är projektledare för organisationen vars projekt jag kommer ta del av för min studie. Du behöver hittat en pålitlig kontaktperson innan du påbörjar din ansökan, då detta även är en av delarna som ska motiveras och skickas in för att ansöka om stipendiet.

Kan jag söka trots oavklarade kurser?

Ja! Tidigare fanns ett krav på att du som student skulle avklarat visst många poäng, men detta är idag borttaget. Jag hade själv en omtenta i Makroekonomi släpande när jag ansökte, vilken jag för övrigt fortfarande inte avklarat (I löööve u NEK….). För att ansöka krävs dock att du skickar in dina resultat- och registreringsintyg, vilket även kommer vara grund för bedömningen. DVS – försök att ha klarat alla kurser när du söker!

Hur går man tillväga för att ansöka?

För att ansöka om ett MFS-stipendium behöver man först och främst ha en tydlig idé på vad man vill göra. När du väl har en idé på vad du vill göra, och i vilket land du ämnar genomföra din fältstudie så är det dags att påbörja ansökan! För att söka MFS krävs en projektbeskrivning på 5 sidor där fokus läggs på frågorna: Vad, Var, Hur och Vem? Projektbeskrivningen ska alltså innehålla Vad du planerar att göra, Var detta ska genomföras, Hur det ska genomföras (med vilka metoder/teorier) och Vem/Vilken som kan hjälpa och stötta dig genom arbetet i värdlandet (kontaktperson). Som en statsvetenskaplig student läggs stor vikt vid att ditt arbete är väl genomarbetat gällande metod- och teorival. Det är även mycket viktigt att koppla till tidigare forskning, samt att du kan motivera vad din uppsats kan bidra till. Projektbeskrivningen ska även innehålla ytterligare punkter vilka du kan finna här.

För att ansöka ska din projektplan bedömas av en MFS-handledare på institutionen, som även finns tillgänglig för att hjälpa dig med utformningen av din ansökan. För att kunna ansöka krävs att handledaren godkänner din uppsats, där du då får ett intyg om fältstudiens lämplighet. Vem denna MFS-handledare är varierar beroende på institution, så enklast är att kontakta studievägledare för att komma i kontakt med just din!

Vad finns det för tips om just jag vill ansöka?

Mitt främsta tips är att BÖRJA I TID! Jag fick det här tipset när jag först kom på tanken att ansöka om MFS, men kan inte riktigt påstå att jag följde det (hehe)… I augusti förra året hade jag bestämt mig för att ansöka och i samband med skolstart hade jag en färdig idé och började därmed med arbetet för min ansökan. Projektplanen tog mig totalt cirka två månader att få helt färdigställd, och det var emellanåt riktigt tufft att få tiden att räcka till både MFS-ansökan, skolan och livet i allmänt. Jag skickade in min ansökan i oktober, varpå jag fick avslag med motiveringen att jag behövde ändra i min teori samt använda mig av nyare teorier (de jag använt var från år 2000). Jag blev såklart besviken då jag lagt ner så otroligt mycket tid (!!!) på min ansökan, och bestämde mig därför för att skriva om min ansökan. Under tre intensiva veckor, i kombination med min B-uppsats, skrev jag om min ansökan och skickade in på nytt i januari. Efter tre veckor fick jag svar, och denna gången var jag godkänd!! Min ansökningsprocess tog alltså totalt cirka ett halvår, så det är viktigt att ha i åtanke att detta kan ta tid. Ansök därav i god tid före din uppsatskurs.

Mitt främsta tips är dock: Ge inte upp!! Får du avslag? – Försök igen!!

Vad behöver jag tänka på OM jag skulle bli godkänd?

Det är mycket viktigt att ha i åtanke vad som krävs av dig om du blir godkänd. Det första du behöver tänka på är att detta är något som kommer ta upp extremt (!!!) mycket av din tid. Ansökningen i sig kräver mycket förberedelse och arbete, vilket för min del innebar att jag ibland hade svårt att få ihop vardagen. Det är svårt att studera på heltid och samtidigt börja strukturera en genomarbetad plan för din kandidat- eller masteruppsats! OM du efter allt slit skulle bli godkänd så krävs det, inte helt oväntat, ännu mer jobb!! Jag har sedan jag blev godkänd i mitten på februari bokat resa, vaccinerat mig, skickat in ett antal dokument med krav på underskrift från såväl mig som kontaktpersonen i värdlandet, gått förberedelsekurs på SIDAs kursgård i härnösand (mån-fre inklusive resa), förberett med lämplig handledare, kontakta lärare på mina nuvarande kurser för att strukturera upp det jag missar (uppsatsseminarium OSV!!), OSV.… Tänk även på att det till vissa länder tar tid att fixa med visum, vilket är helt väsentligt för att du ens ska få inträde i landet! Ha även i åtanke att du tidigast kommer kunna resa till ditt värdland två månader efter ansökningsperioden, detta då ansökan dels behandlas i en månad och när du sedan fått svar ska de allra flesta dokument (inför avresa, ex försäkring, biljetter osv) vara inskickade en månad före avresa. Utöver detta ska du även hinna genomföra MFS-förberedelsekursen i Härnösand. Slutligen är det värt att nämna att ett av kraven för ett MFS-stipendium är att arbetet genomförs under minst åtta veckors tid, vilket du behöver ha med i din tidsram.

Så, Varför ska jag ansöka?

Största anledningen till varför jag valde att söka är för att det dels är en otrolig erfarenhet, men också då detta är meriterande för dig som är intresserad av att arbeta internationellt med utvecklingsfrågor. Jag har ett stort intresse för mitt valda ämne och hoppas kunna få lära mig massor under studiens gång. Det har minst sagt varit mycket slit för att få ihop allt, men jag vet redan nu att det kommer vara värt varenda minut!! Våga ta chansen, SÖK!!

Detta var allt från mig denna gången. Jag hoppas ni fått större klarhet i vad MFS är och hur man går tillväga för att ansöka! Tveka inte att höra av er till mig om ni har några frågor eller allmänt bara behöver stöttning i er ansökan, jag hjälper mer än gärna till. I nästa inlägg kommer ni få en uppdatering från min första period här i Zambia!! Tills dess, ta hand om er!