Enjoying the Craic

HEJ! Här kommer mitt andra inlägg från Nordirland och Belfast. Det blir ett långt inlägg, men jag antar det blir så nu i början eftersom allt som händer och jag upplever blir en så stor grej, för jag är ju fortfarande ny här.

Dagarna i Belfast går i ett; jag går till skolan (eller inte numera, för hela den här veckan har visat sig vara något av en introduktion till alla freshers (förstaårselever) som tydligen behöver veta hur stor skillnaden är mellan gymnasiet och universitetet), kommer hem och kollar lite på BROEN (Bron), äter något och går till en pub eller det sociala högkvarteret ”Treehouse” 30 sekunder från min dörr och spelar spel med mitt alltmer naturliga gäng. Här kommer ett antal bilder från tiden sedan mitt inledande inlägg:

25a26810-88ca-48ee-bfdb-f8784d79d265Förra helgen vandrade vi (jag och mitt gäng) till utkanten av stan för att finna den så kallade fredsmuren, en mur byggd under ”the troubles” för att undvika sammandrabbningar i områden där protestantiska och katolska områden möts. (Egentligen handlar det, som så ofta, väldigt lite om religion och mer om huruvida Nordirland ska tillhöra Storbritannien eller Republiken Irland). Vi insåg att vi befann oss på den ”irländska sidan” när vi fann denna gigantiska katolska katedral mitt i ett bostadsområde: b4789910-ae1b-487a-b3e2-9d07ee2f01d0Ännu säkrare blev vi när flaggor likt denna vajade från varannan gatlykta och fönster:2fb811ed-247a-477e-978d-7ea403a5eb4fPå andra sidan muren vajade istället flaggor likt denna: 5a7713f0-1aec-4a90-b875-fe3caf91119eMellan områdena bakom muren kan det se ut till exempel såhär: e2834985-d879-4c9f-b38d-1d9fef6959cf(Muren:)77afb80a-c689-425f-85b6-ee1f083f525cJag vill inte skapa någon förvirring: Det GÅR att ta sig RUNT muren, den går alltså inte genom hela staden, men den är lång och grindarna på bilden nedan stängs på nätterna. Trafik kan alltså röra sig relativt enkelt mellan sidorna på dagen. Det var nästan lite obehagligt att vandra längs den långa och flera, flera meter höga muren. Tydligen har flera projekt att riva muren lagts ner, eftersom en rätt stor majoritet av befolkningen kring den fortfarande anser att den behövs. Nordirland är på många sätt fortfarande ett väldigt delat samhälle, vilket är något jag framför allt tycker är sorgligt, men även ser fram emot att läsa mer om i mina två kurser som handlar om just Nordirland och politiken i djupt delade samhällen. dd0d76c7-69f1-4b23-b1c9-4c332a8240cf

Innan jag kom hit funderade jag lite på hur denna uppdelning skulle kunna ta sig uttryck. Kommer studenter från olika sidor överens på universitetet? Blir det fight om jag berättar för en katolik att jag varit konfirmationsledare i en protestantisk församling? Signalerar mitt namn att jag är katolik? <– (TACK mamma för att du satte den tanken i mitt huvud efter att någon granne berättat hur hen blev utslängda från en pub i Belfast av just den anledningen – för TJUGO år sen). Men i ärlighetens namn har jag inte märkt av det alls, eller ja förutom när vi vandrade längs med muren. För några dagar sedan pratade jag även med en nittonårig tjej härifrån om just detta. Den yngre generationen bryr sig i regel inte mycket om de olika ”sidorna”, utan att det blir mer påtagligt i hennes föräldrars generation, eftersom de faktiskt var med under och levde i ”the troubles” när allt var som värst.

Okej vet ni vad? Jag får sluta inlägget här eftersom uppladdningen av bilderna tog FRUKTANSVÄRT mycket längre tid än väntat, och jag har lovat min vän att vi ska gymma imorgon innan typ 11. Klockan är 02:40. Ännu hörs inga festandes 18åringar i mitt korridorskök vilket bådar gott för min sömn, men mer om det i nästa inlägg.

STAY TUNED /Bloggnes

 

 

Annonser

Hypnos-show, patriotism och en robotbarrista – Min första vecka i Cal

Kära läsare,

Välkommen till det första inlägget om mitt utbytesår vid University of California, Berkeley – eller som det ofta kallas här: ”Cal”. Detta eftersom det var det första ”University of California”. Hursomhelst.

Jag tänkte tillägna dagens inlägg till att beskriva min första vecka i Berkeley. Förresten, jag kommer att försöka hålla mina inlägg korta, intressanta och extremt underhållande – så ni orkar komma tillbaka!;)

Lite klipp och bilder från orienteringsveckan

Som utbytesstudent började äventyret den 14e augusti (!) med international orientation under eftermiddagen. Innan dess skaffade jag både bankkonto, kudde och papperskorg (+ lite andra välbehövliga prylar). Under mötet fick vi bland annat höra att vi absolut inte fick fuska eller röka weed (eftersom vi var bytisar så skulle federal lag gälla oss). Det senare lät misstänksamt… Och det var också inte sant vilket jag fick reda på när jag var på konsultatet i San Fransisco för att rösta i valet en vecka senare.

Ett återkommande tema för college i USA är just detta ”baby”-sittande. Den riktiga orienteringen som började dagen därpå var gemensam för både freshmen (nya universitetsstudenter), transfer students (som gått på mindre, billigare, högskolor i två år innan de ansökt för att byta till Cal) och utbytesstudenter.  ”Golden Bear Orientation” som den kallades innehöll många uppfostrande element. Särskilt något som kallades ”Bear Pact” vilket var en pjäs som handlade om alkoholanvändning, samtycke och hur man ska hantera festande. Den var väldigt bra. Däremot var det inte lika givande att gå igenom den 2-timmar långa, obligatoriska, onlineträningen om relationer, alkohol och droger (inklusive interaktiva quiz på innehållet).

Orienteringen var dyr, 400 dollar typ, och obligatorisk. Dock ingick alla måltider och aktiviteter från 10-21. Bland annat fick vi se staden, universitetet, alla resurser som fanns tillgängliga, ”silent disco”, casino-night,  stand-up show, hypnos-show och andra mer eller mindre intressanta diskussioner. Bilden visar alla GBO-grupper i formation, jag stod i nedre vänstra delen av nollan. Men kan säga att väldigt många klagade på att det var påtvingat och så pass dyrt… Dessutom gick jag in på många event som vår grupp egentligen inte var registrerade på (tex hypnosshowen).

150-formation-750.jpg

Orienteringen avslutades på måndagen med en stor cermoni. I videoklippet jag länkade ser ni både universitetsledningen, grabben som sjöng nationalsången otroligt bra och en a cappella-grupp som lärde hela publiken Berkeleys ”universitetslåt”. Självklart avslutades det hela (självklart) med att Cal Band kom (igen) tillsammans med några cheerleaders (igen) – har med korta klipp från varje gång de framträdde.

I videon har jag också lite andra grejjer som jag tyckte såg intressanta ut.

Under ”Caltopia”, som typ är motsvarigheten till Hälsningsgillet, var militären där – om man gjorde många armhävningar så kunde man få fina priser. Själv fick jag inte bluetooth-högtalaren (85 typ), men jag kom upp i tillräckligt för två vattenflaskor:)

Det finns otroligt många dansgrupper på Cal. En av paraplyorganisationerna, AFX, hade en showcase som jag gick på. Så i videon ser ni en av grupperna som tillhör AFX (de har ett dussintal likadana). Därutöver finns säkert ett dussin övriga dansgrupper med respektive paraplyorganisationer. Men mer om studentlivet i senare inlägg!

Den 21a augusti åkte en del av oss svenskar in till SF för att rösta i valet och det var där jag filmade denna trevliga robot-barristan påväg till konsulatet.

Nu är klockan nästan tolv, och jag ska försöka komma in i en ”gå-och-lägga-mig-tidigt-och-gymma-varje-morgon”-rutin. Mina ambitioner är höga, men med gratis tillgång till gym så…

Preview of what is to come:

Nästa inlägg: ansökningsprocessen (deadline är ju i oktober om du är intresserad). Därefter: utbildningssystemet vid Cal. Sen: studentlivet. Kanske lägger in något inlägg om en ”vanlig vecka” mellan något av inläggen!

 

2 veckor kvar!

Halo!

Mitt namn är Louise och om 2 veckor börjar alltså äventyret för vilket mitt nya bloggande influencerliv kommer grunda sig på – min utbytestermin i Konstanz, Tyskland.

Kort om mig innan vidare läsning: påbörjar nu min 5:e termin på Pol.kand-programmet med inriktning statsvetenskap och har varit aktiv i LUPEF sedan jag var novisch 2016. Efter ett år som sekreterare och styrelsemedlem går mitt engagemang nuförtiden ut på att vara bloggare för utbytes- och praktikbloggen.

Vem eller vad är Konstanz undrar du? Det gjorde jag med tills jag sökte, blev antagen och där efter googlade staden. Tur för mig är Konstanz en lagom stor stad (läs som en tysk motsvarighet till Borås) i södra Tyskland med slående utsikt över Bodensjön, precis på den Schweiz-tyska gränsen (slut på liknelser med Borås).

Att jag skulle till Tyskland var inte alls självklart från början, jag hade drömmar om att återvända till mina backpackerdagars Australien eller Nya Zeeland och satte Konstanz som mitt 5:e hands val. Lika glad blev jag ändå när jag blev antagen till just Universität Konstnaz. Det är viktigt det där tror jag, att man i sin ansökan gör val där man känner att man, oavsett om det blir ens 1:a eller 5:e hands val, fortfarande kan känna sig glad över sin plats. Och att inte deppa ihop alldeles över att det inte blev vad man kanske helst hade velat.

Hamnen i Konstanz. Bilden lånad från http://www.pixar.se

Jag ser bara fram emot mitt utbyte. Lite nervöst är det ju förstås, men Alles in Ordnung som man säger. För den som funderar på att åka på utbyte nästa år har jag bara ett råd – börja i tid! Att pyssla ihop en vettig ansökan för utbytesstudier är ingenting man gör på 5 minuter. Att hitta universitet man vill åka till, göra study plans, skriva ett personligt brev (vad vill jag, vad är mina mål – herregud, jag vet ju knappt vad jag ska äta till lunch imorgon) tar tid. Som sagt, det är så så viktigt att göra val som man verkligen känner blir bra. Oavsett hur man sedan rangordnar dessa.

Här i bloggen kommer du kära läsare (mamma) att få följa med mig i vardagen som utbytesstudent i Tyskland. Den första förvirringen när jag anländer, när jag förhoppningsvis skaffar mig nya vänner och hur livet som student är i ett annat land. Hoppas att du vill hänga med mig på den här resan!

/ Louise

Konsten att praktisera praktik i praktiken

Kära läsare!

Som vissa av er kanske redan läst på LUPEF:s Facebook-sida så ska jag, Leo Arnér, denna termin spendera mina dagar som praktikant på Forum för levande historia vilket är en statlig myndighet som har i uppdrag att främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Vill ni veta mer om myndigheten och exakt vad jag kommer jobba med får ni ha överseende med att jag gör det bekvämt för mig själv och hänvisar er till myndighetens hemsida https://www.levandehistoria.se/ eller det mer utförliga inlägg jag skrev här:

https://www.facebook.com/plugins/post.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2FLUPEFlund%2Fposts%2F2031273403603244&width=500

Vardagsliv

Sådär 15 år efter att Blondinbella bestämde sig för att göra sitt liv öppet för allmän beskådan, är det nu äntligen min tur att lära mig konsten att blogga . Om det går vägen är min ambition – utöver att liksom Blondinbella bli triljardär – att under terminens gång regelbundet uppdatera denna blogg med massor av de roliga saker jag får vara med om i anslutning till min praktik. Ni kan till exempel se fram emot att så småningom läsa om hur det var att jobba på den legendariska bokmässan i Göteborg, gå på frukostseminarium med Alice Bah Kuhnke eller kanske allra mest intressant; få reda på det hack som ger er en grym lunch i Gamla stan för endast 40 kr!!! (dock fortfarande tveksam till om jag ska röja denna välbevarade hemlighet)

Leo kontor

Viktig på kontoret

Tips & trix

Utöver att skriva om mitt vardagsliv lovar jag även att asap få ihop ett inlägg där jag ger mina bästa tips till er förvirrade själar som ännu har att se fram emot den plågsammaste av alla processer: praktikansökningen! Förhoppningsvis kan jag ge er en bättre inblick i hur det praktiska går till, men framförallt inspirera er till att tänka utanför den så omtalade boxen för att lyckas hitta den praktikplats just du brinner för. Överös mig mer än gärna med frågor om allt mellan himmel och jord, antingen i kommentarsfältet eller genom att kontakta mig direkt på leoarner@hotmail.com, så ska jag se till att försöka ge det bästa svar jag kan!

På återseende!

FLH fasad 1 retusch

Mäktig myndighet kräver mäktig byggnad

BelfAgnes

Hello allesammans, what’s the crack?

”What’s the crack” är tydligen en vanlig nordirländsk hälsningsfras som översätts till ”Hur är läget?”, något universitet borde informerat om innan en representant från the Students Union i sitt inledningstal för internationella studenter hoppades vi skulle ”Enjoy the crack”.

(OBS: EDIT i efterhand: Det stavas tydligen CRAIC, men med tanke på att det uttalas ”crack” är ovanstående fortfarande lite kul)

Anyhow, mitt namn är Agnes Bolling och jag spenderar nu min femte termin på Politices Kandidatprogram på Queen’s University of Belfast på Nordirland. Idag var min femte dag här och min tid hittills har varit quite the experience! Till en början kändes allt fruktansvärt ensamt och ledsamt, men bara några timmar in i min första dag träffade jag flera nyanlända studenter som jag hängt med sedan dess.

Skolan kommer tydligen inte börja förrän den 24/9, det vill säga 15 dagar efter att jag anlände, vilket innebär att jag kommer ha fruktansvärt lång tid på mig att komma i ordning med alla nya bekantskaper, lära mig hitta i staden och försöka fatta hur jag ska låsa min korridorsdörr från INSIDAN med min blipp. Det känns bra!

Jag tänker att mitt första inlägg får sluta här, så kommer jag inom en snar framtid dela med mig mer av mitt nya liv på andra sidan Nordsjön samt lite tips och tankar till alla er som funderar på att också söka ett utbyte!

CHEERIO YALL!

41711337_1937935296500517_1795031725382828032_nP.S 1: Det var soligt fem minuter innan bilden ovan togs, därav solglasögon. I övrigt regnar det minst tre timmar per dygn här. För det mesta är det dock det omvända; att det regnar alla timmar utom tre per dygn.

P.S 2: Sorry för riktigt usel bildkvalité, wordpress är ännu inte riktigt mitt bästa verktyg. I promise I’ll get better.