Vart tog tiden vägen??

Tiden går fort när man har roligt. Låter ganska klyschigt, men det förklarar verkligen varför mina två första månader här i Kanada har gått så snabbt. Tiden bara flyger iväg! Eller nja, inte alltid. Tiden flög inte riktigt när jag fick en hjärnskakning och blev ordinerad av läkaren att ligga i ett mörkt rum i två veckor och under stränga order hålla mig borta från telefon, dator, böcker och podcasts. Då gick tiden ganska långsamt. Förutom när ambassadens personal och praktikanter från andra ambassader kom och hälsade på, gav mig mat och små presenter. Ja, ni hör ju – egentligen var tiden med hjärnskakning helt OK den med.

Och för tre veckor sedan tog jag en tur till Hawaii. Det var också helt OK.

Ni skulle se min dator på ambassaden; den är täckt av komihåg-lappar, att-göra-listor, brainstorm-kartor, utöver alla mappar och papper som täcker skrivbordet. Svenska ambassaden i Kanada är en medelstor ambassaden. För mig innebär detta att mina arbetsuppgifter skiftar mellan himmel och jord, även om de framförallt faller inom enheten för kommunikation och kultur. Förutom att uppdatera sociala medier fördrivs min tid med rapportskrivning, att skriva underlag inför evenemang, politiska besök eller att rapportera från någon specifik händelse i Kanada som Stockholm (det så kallade Utrikesdepartmentet, men på ambassaden förkortat till Stockholm) efterfrågat, samt anordna evenemang och kampanjer MED MERA.

Jag var nyligen ansvarig för att framställa ett nytt främjandematerial. En av ambassadens alla uppgifter är nämligen att främja svenska intressen och Sverigebilden i det utsända landet. Det var många bildbanker jag då arbetade mig igenom, utöver alla mejlkonversationer med designer och tryckerier. Igår fick vi besök från Närings- och innovationsminister Mikael Damberg, något som likaså upptog en hel del planerande. För en vecka sedan stod jag som delansvarig för förberedande av Nordic Arctic Days; ett samarbete mellan de nordiska ambassaderna i Kanada och Canadian Museum of Nature för att uppmärksamma och utbilda den kanadensiska allmänheten, politiker och forskare i frågor kring Arktis. För mig upptogs dessa fem dagar av fotograferande, artikelskrivande och att visa runt evenemangets hedersgäst; en miljöforskare, ursprungligen från USA men stationerad i Abisko, som föreläste om klimatförändringarna i relation till Arktis. Och detta är bara några av alla bollar som jag som praktikant på Svenska ambassaden i Kanada har att jonglera med. Men eftersom mycket av arbetet är hemligstämplat kan jag tyvärr inte berätta mycket mer än så.

I veckan var jag på min första hockeymatch! Trodde aldrig att hockey kunde vara så roligt. Det kan i och för sig vara för att jag hade fantastiskt sällskap (praktikanter från alla andra ambassader), öl och för att NHL precis hade börjat. Det sägs att om en vill uppleva kanadensisk kultur ska en gå på en hockeymatch, och jag håller helt med.

Nu ska jag ut och njuta av den färgglada och soliga kanadensiska hösten, ha det!

Yrsa

Annonser

When the walls come down

Inte bara är det texten till en av Kings of Leons nya låtar utan även en väldigt bra beskrivning av mina första veckor här i Belfast. Så här kommer en liten reflektion över hur det är att bryta sig in i studentlivet i Belfast.

Belfast kan på flera sätt beskrivas som ett djupt delat samhälle, både metaforiskt men även bokstavligt talat då delar av de protestantiska/unionistiska och katolska/nationalistiska delarna av staden delas av med en mur som under nätterna stängs. Individer med respektive bakgrund väljer aktivt att inte vistas i specifika områden och barn går i skolor som delas in enligt religiös tillhörighet. Allt detta resulterar i en situation där universitetet blir den första platsen många nordirländska studenter från de båda samhällena interagerar med varandra. Studentlivet i Belfast är väldigt centrerat vilket gör att de flesta studenter både bor, pluggar, tränar och umgås mycket nära varandra. Trots detta tycks det inte som att den uppdelning som karaktäriserat Nordirland och Belfast gör sig hörd inom universitetet eller i studentlivet.

IMG_4605 (2).JPG

Samtidigt finns det överallt spår av osynliga mur som delar av Nordirland från resten av ön men även från Storbritannien i stort. Kör man från Belfast ner till Republiken Irland finner man snart att vägskyltarna plötsligt inte bara skrivs på engelska utan även irländska. Åker man istället över havet behöver man byta pengar trots att båda ställen har pund som valuta. Men det är just dessa små skillnader som gör Nordirland ett så himla häftigt ställa att studera på!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det främsta hindret för mig har kanske varit att komma underfund med de nordirländska slanguttrycken. Efter några försök blir dock uttryck som ”what’s the cairc?”, ”eejit”, ”sound” och ”your man”, som till en början var mer än förvirrande, allt mer en del av ens vardagliga vokabulär. Just det att släppa på min egen gard och säga ja till det som finns på andra sidan har varit något jag försökt göra så mycket som möjligt här. Allt från att dela med sig av min och ta del av andra studenters kultur med mat och humor till att cykla på fel sida av vägen (och ja, jag blev nästan överkörd tre gånger) till att läsa flera delkurser på samma gång har varit extremt lärorikt och gett upphov till fantastiska minnen. Och kanske är det just att släppa på garden och låta muren falla som öppnar upp för de mest spännande och oväntade upplevelserna som gör denna tiden så himla fantastisk!

/Your man, Emma

 

Att bo i Washington, D.C

Jag hade cirka noll förväntningar på DC som stad. Det sa mig ingenting. Jag hade absolut ingenting att relatera till när jag tänkte på att jag faktiskt skulle bo i DC. Inte bara jobba utan leva. Monumentet, Vita Huset och The Capitol i all ära men det förstår ju vem som helst att det inte är där man går och tar en AW, brunchar eller shoppar. Kanske strosar, men det är väl det.

Jag har ändå kommit att älska den här staden, mer eller mindre. Vi må ha en orimlig mängd råttor på vår gata (och i resten av stan). Kanske är klubblivet inte det bästa, och det är inte bara vår bedömning utan ganska känt för att inte ha ett vilt nattliv. Men överlag tycker otroligt mycket om den.

Det har en udda atmosfär. Precis så som man kan tänka sig. Människor är här och vänder. Det är ambassadfolk, interns i mängder (alltså orimligt många), folk som vill klättra, diplomater, lobbyister (vi hade ett gäng norska lobbyister från en mindre omtyckt marknad på fest i vårt hus härom helgen) och annat karriärsfolk. De kommer hit, sätter sin prägel, samlar visitkort, springer på event med gratis mat och öppen bar, och sedan tackar de för sig och flyttar någon annanstans. Överlag.

Georgetown är utan tvekan den finaste stadsdelen jag sett. Stockholm kan slänga sig i väggen.

Det är så rent. Alltså orimligt rent. Överallt. De måste sysselsätta en otrolig mängd trädgårdsmästare och gatustädare, för det är blomster och fläckfritt överallt. Jag slås faktiskt fortfarande varje dag över hur väldigt fint det är i DC, nästan överallt. Det är inte New York, mycket lugnare och lummigare, speciellt i Georgetown. Men ändå en storstad. Det varierar dock ganska mycket mellan stadsdelarna, såklart.

Happy Hours. Wow. Mellan fem och sju är det halva priset på 80% av alla barer och restauranger. På ett ställe vi hängt på är det gratis tacos (de slänger upp en hel gris med huvud och allt på ett bord) och $2 för Corona fram till åtta. Det är också de tiderna DC peakar. Då är happy hours och event i full gång, sedan går alla hem och lägger sig klockan nio. Tio om det är riktigt bra drag.

Super American. Allt. Waffles and deep fried chicken till frukost. SUV:ar överallt fast det är sjukt osmidigt i en stad där trafiken är kaos. Amerikanska flaggan, excentriska Halloweenträdgårdar från mitten av oktober och alla säger ”how you doin'” när man kommer och ”have a good one” när man går.

Barer finns det i massor. Och halvklubbar. Lite som ovanvåningen på Herkan mest överallt. Vi är oftast på Provision 14 nära U Street, gatan i princip hela DC hänger om helgerna. På gott och ont. Gratis inträde överallt och inga listor. Man kan utan problem ha kul varje helg om man vill dricka öl, sjunga till senaste househitsen och kunna välja lite som man vill.

Så vad gör man om man är här i säg två dagar? Man går såklart runt kring området The Mall och ser alla typiska byggnader man ska se. Monumentet, Vita Huset, Lincoln Memorial, alla krigsmonument och så vidare. Väldigt promenadvänligt. Finns även runt 20 gratis museum i DC, tack vare någon som hette någonting som gör att de kallas är Smithsonians (Smith kanske?). Sedan tar man sig upp på någon av takbarerna och tar en drink, till exempel P.O.V nära Vita Huset. Därefter skulle jag antingen äta på Le Diplomat (som jag inte lyckats äta på än, men som alla rekommenderar) om man vill äta fint eller på Ben’s Chili Bowl för att det är ett måste. Men finns mängder med bra och coola restauranger. På kvällen är man är alltid välkommen på förfest med svenska delegationen på O Street i Georgetown (vårt hus alltså). Där hänger det svenska interns från olika organisationer och även en del norska. Ibland danska. På kvällen åker vi säkert till Provision 14 eller någon annan halvklubb. Möjligtvis en konsert (i september var jag på Astrid S, vilket var fett). Dagen efter skulle jag trosa runt i Georgetown för att sedan gå ner till Waterfront och äta brunch på Farmers Fishers Baker. Passa på att gå in i House of Sweden som ligger precis bredvid, såklart. Det är verkligen en fin promenadväg längs Waterfront. Är man lite taggad är ju någon bottomless mimosa brunch något det finns massvis av, om man orkar. Kostar typ 35 dollar. Bota bakfyllan och så. Kanske ta en Uber till militärkyrkogården i Arlington om man vill se mer attraktioner. Något såndant. Det är faktiskt mest så våra helger ser ut.

Får du chansen, åk förbi DC. Och så vidare.

Processen (inte Kafka, utan praktik)

I mitt första inlägg skrev jag ett luddigt stycke om hur det gick till när jag fick min praktikplats, som jag nu tänkte utveckla lite. Det blir en blandning mellan mina egna erfarenheter och mer generella tips. Eftersom jag älskar listor (det näst bästa jag vet efter formulär) så blir det listformat:

  • Ett bra CV och Personligt brev
    Detta tänker jag inte utveckla så mycket – det har ni koll på. Men det är verkligen superviktigt att CV/PB är bra, tydliga och stilrena. Dessutom, inte för långt! Ingen orkar inte läsa hela essäer om vilka ni är och vad ni gjort, utan håll det kort och relevant. Skicka era CV & PB till alla praktikplatser ni är någorlunda sugna på. Givetvis anpassar ni varje CV/PB efter varje praktikplats. Ni bör nämna praktikplatsen ni söker i själva dokumentet ni skickar in, så praktikplatsen verkligen kan få bekräftat varför ni vill vara just där.
  • Intervju
    Steg två i processen brukar vara en intervju. Eftersom vi alla pluggar i Lund och de flesta praktikplatserna inte är i 046-området kan detta ske på olika sätt. Jag hade b.la. en skypeintervju med Folke Bernadotteakademin och körde telefonintervju med min nuvarande praktikplats, Frivärld. Jag var dock även uppe i Stockholm en dag på två andra intervjuer, så man kan få vara beredd på att lägga lite tid och pengar på det också. Det mesta gällande intervju har säkert redan sagts också, men det är ganska basic. Var förberedd. Läs in dig på vad arbetsplatsen gör, hur många som jobbar där, vilka de riktar sig till osv. Läs även in dig på vad de söker i en praktikant, och pusha på under intervjun varför just du skulle passa in. Att ställa motfrågor ger ett bra intryck, så försök fundera ut några frågor att ställa. Och sist men inte minst så under intervjun, försök att vara avslappnad och undvika plattityder. Arbetsplatsen intervjuar fler än dig, så på något sätt måste du sticka ut.
  • Ta till alla knep du har
    Det är svårt att sticka ut i detta sammanhanget. Precis som (i princip) alla andra har du läst fyra-fem terminer på ett kandidatprogram, och utöver kurskamrater och folk med liknande bakgrund från andra universitet tävlar du även mot masterstudenter. Därför är det viktigt att göra allt för att sticka ut, om du hittar en praktikplats du verkligen vill vara på. Som sagt var jag på några intervjuer ganska tidigt, som kändes ok. Men det var först efter min intervju med Frivärld som jag verkligen kände att ”här vill jag vara!”. Så efter min telefonintervju skickade jag in ett rekommendationsbrev från en lärare, och även min uppsats jag höll på att skriva då, eftersom den var på samma ämne som det Frivärld ägnar sig åt. I samband med detta frågade chefen om jag ville komma upp och titta på lokalerna och hälsa på medarbetarna i Stockholm, och det var under det besöket jag fick praktikerbjudandet.
  • Få inte panik
    Hela praktikansökningsperioden är vidrig. Kurskamrater, som man älskar (obs! vissa, inte alla) och vill väl, blir på något sätt konkurrenter, och ångesten gör sig extremt påmind när folk börjar kallas på intervjuer och man inser att man är bortsållad från ännu en potentiell praktikplats. Men det är också en utdragen process. Ambassaderna och UD brukar vara de som har rekryteringen klar först, ibland lång tid innan andra organisationer övh öppnat praktikansökan. Så hoppet är inte ute bara för att dina kurskamrater fått praktik, och börjar planera en termin på en ambassad i ett varmt land och du fortfarande står utan. Jag skulle tro (killgissar till 100% nu) att besked kommer börja dyka upp nu i början av oktober, men att många praktikplatser inte kommer ha gjort klart med ny praktikant förrän slutet av november. Så håll ut!!! Jag vet ingen från min klass (FKV15 love ya’ll) som sökte praktik och inte fick, utan det löste sig för alla till slut.

Så, där har ni 593 ord självklarheter. Men förhoppningsvis kanske det hjälpte någon lite lite. På Frivärld öppnar vi praktikansökan nästa måndag, den 14 oktober. Tycker ni det jag beskrivit i bloggen låter spännande rekommenderar jag er varmt att söka. Vill ni ha bra tips på grejer att skriva i Personligt brev/säga på ev. intervju så hör bara av er.

 

IMG_3323

Den KORTA hjärtattacken jag fick när notisen ”Carl Bildt retweetade dig” dök upp i morse. Jag hann tänka att nu kommer mitt mediala genomslag, men sen insåg jag att det var min praktikplats twitterkonto som han RTat. Nåja, en annan gång kanske.

En luddig beskrivning av vad ambassaden i USA gör.

Innan jag kom hit visste jag egentligen ganska lite om en ambassad. Eller ingenting. Jag visste till exempel att de hjälpte till med pass och visum. Att de ibland träffar fängslade svenskar efter att ha läst självbiografin El Choco. Att de på något vis representerar Sverige i olika frågor. Och en del annat som jag mest fått från hemsidor och genom att följa bland annat ambassaden i USA på Instagram (tips såklart, @SwedeninUSA).

Sanning är att de gör precis de sakerna. Och otroligt mycket mer. Och det kan såklart beskrivas i detalj. Men jag kan väl kort beskriva det som att de ska främja Sveriges intressen i landet det ligger, hjälpa svenskar och underhålla de diplomatiska förbindelserna med landet. Det känns ju som en lagom luddig beskrivning med minimal risk för fel. Det där ordnar upp sig (läs: vågar mig ännu inte på att beskriva det).

Washington DC är lite annorlunda och den största ambassaden efter den i Kenya (reserverar mig för fel). Här är det väldigt mycket utställningar och event jämfört med många andra ambassader, ofta kopplat till enheten jag arbetar på, och de hålls i själva House of Sweden, alltså inte inne på ambassaden. Ibland är vi även med och anordnar event på andra platser. Ibland är vi med i större organiserade happenings som Nordic Film Week och Kids Euro Festival, och då hålls event lite överallt. Hur som helst, vi har allt möjligt här i huset. Konstutställningar, varav en just nu är ”Stories of Migration – Sweden Beyond the Headlines”, som man kan komma och se gratis på helgerna. ”Room for Children” med högläsning varje lördag. Härom veckan samarbetade vi med ett koncept som heter Daybreaker då vi bjöd in till yoga och dansklubb (true story) mellan klockan 6 och 9. På morgonen, ja. Min andra veckan var det ett svenskt folkmusikband som hade konsert (Jaerv, otroligt bra och trevliga). De senaste dagarna har det hållits så seminarium med både svenska myndigheter, amerikanska myndigheter, andra *viktiga personer* och allmänheten. Dessa saker, tillsammans med mycket annat, kallas för offentlig diplomati. Viktigt coolt ord. Lägg det på minnet.

Det är en del, ibland jättemycket, besök från ministrar och riksdagsledamöter och liknande. Många möten och event med såväl institutioner som myndigheter och organisationer. Spring på hearings och seminarium och mässor. Rapportskrivning hem till Sverige. Kommunikation såklart, vilket jag arbetar med, för att främja Sveriges varumärke. Och så vidare.

Så finns såklart delen där ambassaden finns till för svenskar – den konsulära biten. Där ger man ut visum, hjälper svenskar med pass, har kontakt med svenskar när de hamnat i olika situationer för att vara luddig. Och så vidare.

Det var allt och ingenting. Lite nämnt, inget glömt.

Sedan är det skillnad på en ambassad och konsulat. De har olika status. I USA finns en ambassad (alltid bara en) i Washington DC, ett generalkonsulat i New York (som också tar emot praktikanter!) och ett honorörskonsulat i San Fransisco. Sedan har de konsuler runt om i landet också. Men det behöver vi inte gå in på, för det vet jag uppriktigt sagt inte tillräckligt mycket om. De har helt enkelt olika befogenheter, där ambassaden har högst status. Vill du veta med? Google is your friend.

PS. Vill man se vad vi gör utanför ambassaden är man jättevälkommen att skicka en request på Instagram, @osterlof. Vi gör ganska mycket kul. Som att spela quiz och dricka öl varje onsdag med norrmännen. Går på event med fri bar. Testar DC:s nattliv och restauranger. Ruinerar oss. Åker till Philadelphia. Och om tre veckor åker vi 15 svenskar och norrmän i universitetsålder till en stuga vid nationalskogen Shenandoah. Det kan bli spännande. 

Bilder har jag hört är kul, så här är några från både ambassaden och livet utanför.

IMG_2535 2.JPG

På universitetsfootballsmatch (är det ett ord) mellan Georgetown och Hoyas. Som ingenting annat jag sett. Utanför var det ölstånd, beer pong och dans(?!).

IMG_2470.JPG.jpeg

Invigningen av Nordic Film Week som hölls med svenska, norska, isländska, danska och finska ambassaden. Där framme står andremännen (ambassadörens andra hand typ), som ju faktiskt bara är män för tillfället. Här visades någon finsk svartvit film. Vi var sköna och visade 100-åringen i söndags. Det var fullt hus, på riktigt.

IMG_2454.JPG 2.jpeg

En av mina häftigare eftermiddagar. Detta är på Googles kontor. Hon på scen är Monica Enqvist, min handledare och enhetschef, och modererar här ett samtal om digital diplomati. Han är vice utrikesminister till Joe Biden, ni vet Obamas bästa kompis. Skakade hand med honom och en av tjejerna på Google gav mig en privat tur upp på taket, förmodligen för att jag var den enda under 30 där men förhoppningsvis för att hon vill ge mig ett jobb.

Praktikplatsbanken

Hallå!

Min praktikplats på Sida förmedlades via Föreningen för Utvecklingsfrågor (FUF) vilket är en ideell förening som ämnar att skapa debatt och informera om utvecklingsfrågor i ett globalt perspektiv. FUF har ett praktikantprogram som innebär att de förmedlar ca 38 praktikplatser per termin till myndigheter, företag och organisationer som arbetar med globala utvecklingsfrågor. Här hittar du praktikplatserna för VT18.

För mig var perioden av praktiksökande förvirrande och asymmetrisk. FUF och Utrikesdepartementet vet jag har de tidigaste ”sista ansökningsdag” i våras men andra organisationer kunde ha ”sista ansökningsdag” så sent som i slutet av april och i början av maj. Det här är ganska frustrerande, att rekryteringsprocesserna kan ha avsevärt olika deadlines och de kan dessutom ta väldigt olika lång tid. För mig fick detta konsekvenser då jag fick en praktikplats relativt tidigt som jag givetvis tackade ja till – inte visste jag att andra skulle vara intresserade (självkänslan var låg under denna period… haha). Jag avböjde de 89 (skoja, typ 3) intervjuer som jag blev kallad till då jag redan fått min praktikplats. DOCK så var jag fortfarande kvar i FUF:s praktikplatsbank (förklarar den längre fram) vilket ledde till att jag blev kallad på intervju till min nuvarande (dröm-)praktikplats! Dagen efter intervjun så kontaktade Sida mig och erbjöd mig praktikplatsen, trots att jag ville tacka ja direkt så blev beslutet lite mer komplicerat i och med att jag redan hade tackat ja till en annan… Jag tackade ja till Sida och författade ett längre mail till den praktikplatsen jag avsade mig dagen efter. Anledningen att jag kunde tacka nej var på grund av att jag ännu inte hade skrivit på praktikavtalet som ska tecknas mellan båda parter. Med detta sagt så vill jag bara påminna er om att sätta er själva i första rummet under denna process – att tacka nej efter att ha tackat ja är inte schysst men om det innebär att jag får en ”bättre” praktikplats och därmed erfarenheter etc så är det värt det.

Tänkte förklara FUF:s praktikantprogram lite kort nedan.

  • Du skickar in en generell ansökan innehållandes PB, CV och betyg. Du får även kryssa i en hel del frågor, detta görs för att skapa ”din profil” i deras rekryteringsprocess.
  • Från och med att du har skickat in din ansökan så kan du bli ”matchad” med de praktikplatser som ligger ute på praktikplatsbanken.
  • Att bli matchad innebär att FUF anser att din profil matchar en av annonsernas ”önskelista”  och skickar således vidare dig till tex Sida, FCG eller Forum Syd – vilken nu som är ägare av den annonsen du blivit matchad med.
  • Nu är det upp till annonsören att gallra, den har fått x antal ansökningar av FUF och ska nu kalla in till intervjuer.
  • Observera att det kan ta ganska många veckor för FUF att genomföra alla matchningar plus att när ansökningarna väl kommer till org./myndigheterna/företagen så är vissa snabbare, och vissa långsammare.

/Moa

 

Vad gör man på en ambassad?

Hej! Nu har jag varit på ambassaden i lite mer än en månad och på nåt sätt har jag väl lyckats hitta en vardag och en rutin. Då jag vet att det börjar närma sig deadlines för praktikansökningar tänkte jag den här gången berätta lite mer om vad jag får göra på min praktikplats och tänkte ta idag som exempel.

Jag är som tidigare nämnt på press, information och kommunikationsavdelningen på svenska ambassaden i Paris (PIK som den så fint förkortas). På min avdelning är vi fem stycken: 1 pressråd utsänd av Sverige, 3 lokalanställda och 1 praktikant. Jag arbetar ungefär klockan 9-5 måndag till fredag och är på ambassaden för det mesta. Idag bar det däremot av till UNESCO direkt på morgonen, då jag och mina andra praktikantkompisar skulle på studiebesök där. Sveriges UNESCO delegation tog emot oss och berättade hur de arbetar, vilka frågor de arbetar med osv. Superintressant. Efter besöket tog vi oss tillbaka till ambassaden.

Nu under hösten arbetar ambassaden med ett stort sverigefrämjarprojekt, en främjarhöst som vi kallar det. Jag har haft turen att hamna mitt i denna satsning som rör både politiska, ekonomiska och kulturella frågor med alla ett fokus på främjande. Närmst har vi en stor havsmiljökonferens i monaco nästa vecka där fokus ligger på att diskutera miljöfrågor utifrån Östersjön och Medelhavet. När jag kom tillbaka till ambassaden från UNESCO imorse fick jag ta tag i Monacoprojektet direkt, och stämma av de sista inbjudningarna till konferensen. Även skicka påminnelser till de som inte har svarat på den senaste informationen, och se över att alla som skall komma är noterade. När en bekräftelse var skickad till min kollega att inbjudningarna var ”up to date” var det dags att kolla ambassadens mejl. Vi har en infomejl för allmänheten som jag ansvarar för att kolla av två gånger om dagen. Dit ramlar det in både inbjudningar till event, frågor om Sverige i form av utbildning, migration, väder och vind. Allt möjligt. Mycket av mejlen skall vidare till ansvarig handläggare, så min uppgift är att sortera och skicka vidare så att informationen hamnar rätt. En del mejl svarar jag på, om det är saker jag kan ta hand om som allmänna frågor eller om det är saker vi inte arbetar med, då hjälper jag personen i fråga vidare. Därpå stämde jag av våra sociala medier. Svarade på lite meddelanden som kommit in till vår Facebook, och kollade av twitter och instagram. Jag la även upp några nya event på vår hemsida, alltså saker som har kommit in som vi vill dela med oss av. Nu var det ett event om Anders Zorn och ett om en konsert i svenska kyrkan. Arbetsspråk på ambassaden är franska och svenska, så man dubbelarbetar allting. Alltså skriver jag om ett event till vår svenska hemsida, på svenska, så ska jag även skriva det till vår franska hemsida, på franska.

Lunch har vi klockan 13-14, idag satt jag och en annan praktikant på ambassadens terass och försökte hinna njuta lite av solen medan vi åt våra matlådor.

Under eftermiddagen plockade jag iordning två paket med broschyrer och information om Sverige, då två franska skolor hade bett oss skicka det till dem. Många skolor / klasser har EU dagar eller liknande, och frågar då om ambassaden har något material att dela med sig av. Jag fick även ringa till konsulatet i Lille, då vi samarbetar med dem i ett annat projekt under främjarhösten jag berättade om. Konsulatet i Lille skall visa fotoutställningen Swedish Dads som har varit runt världen över, så vi stämde av en del med kommunikationen kring det.Varje vecka skriver jag en rapport på vad som skrivs om Sverige i fransk media, så sista timmen på dagen ägnade jag helt åt att läsa franska tidningar och scanna igenom nätet för att se vad som har hänt i världen/ i vilken kontext Sverige nämns. Klockan 17 var det dags att möta upp de andra praktikanterna för ett glas vin så vi tog en promenad till Seine och en bra uteservering.

Detta  är verkligen en ”typisk dag” samtidigt som det inte finns några sådana. Sen jag kom hit har jag varit på massa möten, mingel, seminarium, representationsgrejer och inte minst fashion week förra veckan. Arbetet är väldigt varierat och för att trivas tror jag det är viktigt att man gillar att dagarna ser olika ut och att man aldrig riktigt vet vad man kommer att få arbeta med när man dyker upp på morgonen.

Jag kan verkligen rekommendera alla som sitter och filar på sina ansökningar till olika praktikplatser just nu att skicka in dem. Även om det är rätt tradigt med tusen olika CVn och personliga brev så är det ju super om det i slutändan ger en praktikplats man är intresserad av.

Skulle någon ha frågor om ansökningsprocessen eller hur det är att vara på en ambassad, skriv gärna!

/Hedda