Välkommen till LUPEF:s Utlandsstudie- och Praktikblogg!

Utvalda

Här kan du läsa om LUPEF:s medlemmars äventyr ute i världen och hemmavid. Hur är det att praktisera på Sveriges ambassad i Paris? Är studentlivet lika bra vid universiteten i Tokyo och Singapore som i Lund? Hur många gånger om dagen springer man in i utrikesministern om man praktiserar på Utrikesdepartementet?

Dessa, och många andra frågor kommer du att få svar på genom att följa våra olika skribenter här på bloggen. Trevlig läsning!

Annonser

This is the end

I fredags (7 juni) skrev jag min sista tenta vilket innebär att mitt utbyte är officiellt över. Så sjukt! Jag är atm godkänd i 3 av 5 kurser (18hp) men väntar fortfarande på besked om de sista 2. Förhoppningsvis är allt godkänt och jag kan fortsätta resa med gott samvete;)

Nästan alla från min korridor i Stellenbosch, bästa gänget!!

Jag har valt att inte flyga hem till Sverige förrens sista juli på grund av att jag vill passa på att resa och se så mycket som möjligt här först! Har hunnit med Knysna, Jeffreys Bay och Port Elizabeth här på Sydafrikas östra kust nu. Ikväll ska vi ta nattbussen till Durban (”den största indiska staden utanför Indien”) och sedan vidare till Johannesburg. Sedan är planen: Botswana — > Zimbabwe (+ eventuellt Zambia) –> tillbaka till Johannesburg. Alla säger att Johannesburg är kasst (hög kriminalitet, stressig storstad etc etc), men vi har ändå valt att spendera runt en vecka där för att hinna se så mycket som möjligt! Sedan kommer min vän Karro tillika Lupefs ordförande hit och då ska vi till Lesotho, Swaziland och Mozambique. Vilken jäkla sommar ändå?!

Soluppgång i fina Jeffreys Bay (Jbay) igår!
Vi reser med buss, främst Intercape. De har fungerat såå bra! Det enda skeva är att de spelar upp ”kristet material” på tv-skärmarna och propagerar om gud osv osv. Men vad gör man inte! Billig och trygg transport ju!
Jag och Tiago efter vår sista tenta! (obs lundakarnevalströja)

Så nu är det dags för mig att checka ut från denna blogg! Det har varit ett REEENT nöje verkligen! Alla som funderar på utbyte/praktik utomlands – gör det! Jag vill även promota Sydafrika som bara den och kan garantera att den som åker hit får en helt annan upplevelse än om man åker till ett land som ”liknar hemma”. Man tvingas reflektera och ifrågasätta många saker och åsikter och det är så jäkla viktigt. Lund Uni har ett grymt internationellt kontor där anställda jobbar direkt med olika universitet i Afrika för att förbättra och fördjupa samarbetet!

Man träffar fantastiska människor som blir ens vänner och som man sen måste säga hejdå till. People always leave – visst?? Detta är Yuen från Taiwan som sjukt nog är bekant med Tsaichei (också från Taiwan) som bodde i min korridor i Lund under 1 år.

Jag älskar Lund och allt vad det innebär men ångrar inte alls att jag åkte iväg. Istället så är det så många nya saker jag kommer uppskatta nu när jag kommer tillbaka. Att kunna promenera runt själv, ha tvättmaskin i källaren (som är GRATIS!), dricka skånerost, inte höra sirener hela natten, att korren har en dammsugare + utrustat kök, kunna hänga med mina bästa vänner och pojvän etc etc!!! Är även så taggad på en helt ledig augustimånad i fina sommarSverige.

Bild från stabila studenthaket Bohemia. Hoppas det varit kul att följa mig! Bara att skriva på FB eller var som om ni har några frågor kring utbyte, Sydafrika eller nåt annat kul! (också obs att jag har samma röda dunjacka på alla bilder, det är faktiskt ”vinter” här nu ju!)

BYE ❤

Slutet av utbytet

Hej alla fina! Jag överlevde alla tentor som tur var, och ser tillbaka på det nu som en av de mest intensiva pluggperioderna i mitt liv som kommer få alla framtida tentaperioder att verka hur lätta som helst. Med det sagt så stoppade INTE minnet av kylan i Québec mig från att klaga över hur kallt det var igår när jag promenerade i Lundagård i kjol…

Att komma tillbaka…

Ja, jag är alltså tillbaka i Sverige nu efter över fyra månader i Kanada. Jag hade sett framemot att komma tillbaka till Lund, min egna lägenhet och mina helt underbara vänner här, men det betydde inte att det var helt lätt att komma tillbaka. Jag hade skapat mig ett helt annat liv där borta, som abrupt kom till ett slut. Här hemma har saker och ting fortsatt som vanligt utan mig. Efter att inte haft så mycket kontakt med folk här sen i december har jag mycket att catcha upp på! Mitt liv har inte varit här på länge, och nu när jag är tillbaka behöver jag liksom bygga upp det igen. Men jag ÄLSKAR Lund och efter lite mer än en vecka här börjar jag känna att jag har landat. Det är definitivt den bästa årstiden att komma tillbaka – det är grönt och syrenerna blommor överallt. Så fint!

Jag har ändå saknat Lunds gulliga gator.
Och stadsparken är ganska fantastisk också.

Min semester i Mexico!

Innan jag reste hem så åkte jag på semester till Mexicoooo! Jag var där med tre kompisar från mitt studentboende och två kompisar till en av dem. Det var helt fantastiskt! Vilket land! God mat, värme, fantastiskt nattliv och natur. Vi var i Cancùn, Isla Mujeres, Playa del Carmen och Tulum. Vi bodde på två hostels och ett Airbnb. På de 6 dagarna jag var i Mexico hann jag bland annat simma med sköldpaddor, smyga in i en stängd lagun efter stängning, äta guacamole varje dag, se den kända pyramiden Chichén Itzá och öva på min spanska (”dos mojitos, por favor”). Det är ett väldigt färgglatt land, vilket jag älskade. Många människor hade varnat oss om att Mexico är farligt, men vi stötte inte på några problem, kanske eftersom vi håll i ganska turistiga områden.

En av de finaste lunchplatserna någonsin.
Chichén Itzá.
Förbjuden lagun.
Min favoritblomma – solros!

Förutom att det var en väldigt lyckad semester så var det också skönt att ha en slags övergång innan jag åkte tillbaka till Sverige. Jag tror att det hade känts jättetråkigt att åka hem direkt. Det var också kul att komma tillbaka från Kanada med en solbränna 😉

Tillbakablick

Jag är SÅ glad att jag vågade åka iväg på det här äventyret. Jag inte minst blivit GRYM på franska (en måste ha självförtroende när det kommer till språk), utan också fått uppleva ett nytt land, en ny akademisk disciplin (antropologi) och framförallt träffat fantastiska människor. Det har gått så fort, och jag inte haft tråkigt en sekund. Att åka på utbyte är en så spännande, utmanande och härlig upplevelse. Om du funderar på att söka så säger jag bara KÖR!

Au revoir, Québec!

Tack för att ni har följt mig! Trevlig sommar!

/Julia

250 svenskar i Stellenbosch

Förra veckan var väldigt speciell eftersom SASUF pågick!
SASUF = South Africa Sweden University Forum, och är kortfattat ett projekt som pågår 2017-2020 med mål att förstärka samarbeten mellan länderna vad det gäller forskning, utbildning och innovation. Det är riktigt kul att ha LU som hemuniversitet under sådana här händelser, då de tar stor plats och skickade över 20 forskare samt annan personal. Representanter från studentkårer i Stockholm, Uppsala, Göteborg och självklart Lund var även på plats. Jag umgicks med LUS ordförande Christina och chefen för externa relationer, Margareta, hela veckan. Vi fick träffa så många sydafrikanska forskare och studenter! Har även lärt mig otroligt mycket om Sydafrika och Sveriges relationer.

MÅNDAG
Dagen inleddes med att vi besökte University of Western Cape. Ligger bara 30 min bort från Stellenbosch men är helt annorlunda.

Är ett historiskt icke-priviligerat universitet med främst svarta studenter. Vi träffade Bongani från deras studentkår och han berättade om hur det är att plugga där!
Sedan empatituristade jag med dem och åkte till bland annat Bo-Kaap igen
På kvällen var det dags för Skypedejt 2.0 då jag firade 1 år med min kära gömma tillika pojkvän Johan! Inte länge kvar med distans nu!

TISDAG
Då åkte vi in till Kapstaden igen, och första stoppet blev konsulatet så att jag fick rösta i EP-valet!

Fan vad det e kul att rösta!
Vi åkte till University of Cape Town och träffade studentkårsordförande där!

Sedan begav vi oss till ett pre-departure event för sydafrikanska studenter som ska plugga i Sverige till hösten. Träffade Tara som ska plugga master i Lund och Chinomnso som ska plugga i Malmö bland annat!

Här pratar en alumni om sina erfarenheter om hur det är att komma som Sydafrikan till Sverige. Lyfte vårt ack så bra motto ”det finns inga dåliga kläder…” STARKT!

ONSDAG
Då möttes alla vi svenska studenter upp och planerade inför den egna studenkonferensen vi skulle genomföra dagen efter!

Jag, Hugo, Joel och Sara och en relaxed bild!
Det var även val i Sydafrika på onsdagen!! ANC har ju varit dominerande sedan 1994 och fick majoritet även detta val, dock lägsta procenten någonsin. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig och ser ut nästa val! Och ja bilden är ploj på näst största partiet som heter DA – Democratic Alliance.
När vi var klara med planeringen firade vi med lite öl-tasting på Craft Bar i Stellies!

TORSDAG
Då inleddes konferensen officiellt på morgonen och sedan körde vi vår separata studentkonferens!

Seriösa miner men det var superspännande verkligen! Vi diskuterade den officiella SASUF-deklarationen och skrev ihop egna tillägg som sedan skrevs med!
Studenter från Stellenbosch, UWC, Lund, Stockholm, Uppsala, Göteborg!
Mer firande! Här firar vi lyckad konferens med bubbel och middag. Kul sidenote att svenska ambassadören Cecilia Julin åt på samma restaurang !! Så cool chey

FREDAG
Avslutningsceremoni av konferens och sedan gick vi på en fest som var till för att öka medvetenheten om psykisk ohälsa.

Har inga bra bilder från fredagen så här kommer en från söndagens hike med Ana och Tiago istället. Veckan får 10/10!!

Övrig life-update: terminen är över och nu återstår ”bara” tentorna. Tentaperiod 1 (Försök 1) börjar på måndag och pågår till 7e juni! Jag räknar med att klara allt på första försöket (peppar pepppparrrr) för redan 8e juni är resa inplanerad. Skriver mer om det i nästa inlägg!

Uppdatering från Zambia!

Hej Vänner!

Jag har nu befunnit mig i Zambia sedan en tid tillbaka, och det är nu läge att uppdatera er om mitt liv här!

Jag befinner mig i Livingstone, Zambia, vilket är en liten stad som ligger i södra Zambia, precis vid de fantastiska Victoria fallen och 15 minuter från gränsen till Zimbabwe. Min första tid här var en kamp mot värmen, då Livingstone bjöd på strålande sol och 37 stadiga grader dagligen. Zambia har sin regnperiod mellan oktober-april, och i vanliga fall ska temperaturerna börja sjunka från och med mars då sommarmånaderna här (maj-augusti) är deras vinter. I år kom dock ingen regnperiod till Livingstone (hej klimatkris..), och när jag anlände till staden var det extremt höga temperaturer för säsongen och i brist på vatten även början på vad som kan komma att bli en extrem torka. Då de flesta zambier lever på självförsörjningsjordbruk är landet väldigt sårbart för torka, och många som jag talat med gruvar sig för vintern då de inte vet om de kommer kunna försörja sin familj. Denna torka är livshotande för de som lever på självförsörjningsjordbruk, och återkommande torka är även en av anledningarna till att omkring hälften av alla barn under fem år i Zambia är kroniskt undernärda. Min tredje vecka här kom det dock för denna regnperiod två dagar med regn, vilket sänkte temperaturen någon grad men dessvärre inte gjorde någon skillnad alls på den kommande torkan. Mer om självförsörjningsjordbruk och torkan kommer dock i ett framtida inlägg!

I det här inlägget kommer ni få ta del av hur jag bor här i Livingstone och hur den första tiden gått med min MFS. Så, hur bor jag?

Jag har den extrema turen att ha en syster som bor här i Livingstone permanent, vilket även är en av anledningarna till att jag fick idén till min MFS. Min syster hyr ett “radhus” i ett område för locals cirka 10 minuter med bil utanför Livingstones kärna, och det är hos henne jag bor under hela min vistelse. Området heter Highlands och är ett av de dyrare områdena i Livingstone. Hennes hyra ligger på cirka 1500 kronor per månad, vilket de flesta inte ens tjänar per månad här. Trots att det är ett av de dyrare områdena är standarden på husen mycket slitna i jämförelse med vår standard hemma i Sverige. Byggstandarden på detta hus är låg och husets väggar är sneda, det finns stora springor vid fönster och dörrar, sliten inredning med garderobsdörrar som lossnar och ett kök som i Sverige skulle hamnat på soptippen för länge sedan. Emmas hus är dock väldigt fräscht och extremt lyxigt i jämförelse med hur majoriteten av zambierna här i Livingstone bor (mer om detta kommer i ett annat inlägg).

Här bor jag! Alla fönster och dörrar är försedda med galler för att hålla inbrottstjuvar ute. Gården är även skyddad med en mur och grind.
Vägen hem till huset.
Ett litet “matstånd” utanför min systers hus. Här säljer några grannar varor från deras egna gård, såsom ägg och grönsaker. “Matståndet” har öppet när de har varor att sälja.
En del av köket. Köksluckor och lådor som inte riktigt går att stänga, trasiga bänkskivor, osv. Pet-flaskorna och baljan använder vi för att fylla med vatten. Många dagar saknar vi vatten i huset under flera timmar, därför vill vi alltid försöka ha en back-up med vatten för att laga mat, diska eller fylla i toaletten. Lagar vi mat och sedan inte kan diska är köket fyllt med myror och andra kryp på endast några minuter.
Duschen! Baljan används även här som en vattenreserv, som vi fyller på medan vi duschar för att spara vatten. När vattnet är slut använder vi detta vatten för hygien. Denna balja använder vi även när vi tvättar kläder.
Bakgården med grannens eldstad och vår vakthund Spear. Zambier äter en gröt-liknande massa, gjord på majsmjöl, dagligen. Massan som heter Nshima äts istället för ris/potatis/pasta och tillagas utomhus på eld/kol-eldad grill. Denna rätt är förhållandevis väldigt billig att tillaga då det enda som behövs är majsmjöl, vatten och lite salt och äts därav i alla hushåll.
Här är mitt rum! Under mina första två veckor här hade jag extremt svårt att sova då mitt rum endast har en fläkt och temperaturen i rummet kunde vid läggdags ligga runt 30 grader. I övrigt har även de allra flesta hushåll här en vakthund vilka släpps lös under nätterna, och under nätterna är det därför en kör av hundar som skäller. Många hushåll har även höns och tuppar (för självförsörjning) som börjar gala vid cirka 3 på morgonen fram till 6 då solen går upp. De första dagarna trodde jag att jag skulle bli galen av allt ljud toppat med den extrema värmen, och om jag hade tur fick jag cirka tre timmar sömn per natt. Två veckor in började jag vänja mig, och i övrigt har öronproppar varit den stora räddningen för sömnen.

Så nu till det jag faktiskt är här för att göra: Hur går det med min MFS?

Som jag skrev i det tidigare inlägget befinner jag mig i Zambia för att genomföra fältstudier i och med min kandidatuppsats. Då min syster bott till och från i Livingstone sedan två år tillbaka har jag fått en god insikt i hur det är att leva här. Zambia är ett av världens mest ojämlika länder, såväl mellan män och kvinnor men också mellan stad och landsbygd. Något som verkligen fångade mitt intresse var därav hur kvinnorna i Livingstone lever. Då graden av ojämlikhet är bland de högsta i världen finns många organisationer i såväl Zambia som Livingstone som arbetar mot ett mer jämlikt samhälle. Jag tog kontakt med en av dessa organisationerna vilken arbetar i bland annat Livingstone. Denna organisationen driver ett projekt som heter “Girl impact” som arbetar för att “empower” såväl flickor som kvinnor. Ojämlikhet mellan kvinnor och män är ett stort problem i Zambia, detta trots att det finns en uppsjö av organisationer som arbetar med frågan såväl i Livingstone som i resten av Zambia. Detta fick mig att fundera kring hur dessa organisationer arbetar, hur och om de gör någon skillnad, men främst hur de kvinnor och flickor som deltar i organisationernas projekt uppfattar, lär och lever utefter programmen de deltar i. Jag bestämde mig därför för att jag ville göra narrativanalys av de kvinnliga deltagarna i organisationens “Girls impact”-projekt, där syftet är att skildra kvinnornas uppfattning om programmet, hur de mottager den information, kunskap och det språk som organisationen tillhandahåller, samt hur och om kvinnorna själva anser att deras liv förändrats – såväl till det bättre som det sämre genom programmet.

Jag har sedan jag kom hit genomfört 6 observationer, plus 6 individuella intervjuer av de kvinnliga deltagarna. Då det finns en del etiska svårigheter med att inkludera barn som studieobjekt har jag valt att endast observera de sessioner som organisationen håller med kvinnor över 18 år, och de är även dessa kvinnor jag intervjuar. Datainsamlingen (intervjuerna och observationerna) har inte gått på räls, vilket jag dock räknat med sedan innan. Mina första två veckor här i Livingstone hade jag fortfarande slutuppgifter + 7-dagars hemtenta kvar på min metodkurs och min valbara kurs, detta då jag åkte hit innan kandidatkursen var påbörjad. Därför var det svårt att hinna med datainsamlingen under denna tiden, och jag fick nöja mig med att genomföra mina observationer. Efter de veckorna var avklarade kunde jag äntligen (!!!!) börja med intervjuerna! Dessa har dock även de varit svåra att genomföra emellanåt, dels då jag behövt hitta dagar som passar de jag ska intervjua samtidigt som jag behövt hitta en tolk som är tillgänglig. Tänk er då att de flesta inte har telefoner och de är därför svårt och tidskrävande att kommunicera samt bestämma träff med kvinnorna. Även påsken ställde till det för mig då firandet här är väldigt stort vilket resulterade i inställda sessioner med organisationen och inga möjligheter till att boka in intervjuer eftersom kvinnorna varit upptagna. Jag blev även sjuk en vecka vilket gjorde att varken intervjuer eller observationer kunde genomföras då. Jag är efter omständigheterna dock nöjd med arbetet än så länge, och mitt mål är att få till minst 4 individuella intervjuer till samt eventuellt någon gruppintervju!
Jag kommer berätta mer om mitt arbete med datainsamlingen i ett annat inlägg, men tills vidare tänkte jag dela med mig av några bilder från de sessionerna jag observerat (alla som är med på bilderna har gett sitt medgivande).

Organisationen träffar kvinnorna på måndagar och onsdagar vid denna byggnad vilken tidigare varit en skola, men som nu inte längre används. Då byggnaden inte längre används är huset i princip förfallet invändigt, så träffarna hålls alltid utomhus på byggnadens framsida. Denna dagen pratades det ekonomi, närmare bestämt sparande och budget. Något kvinnorna vill spara till är barnens skolavgift vilken ligger på cirka 155-400 kronor/termin (beroende på årskull), och det var därför detta som var målet för kvinnornas sparande. För de flesta är detta otroligt mycket pengar, och många av de har inte råd att betala avgiften. Några av kvinnorna har dock vissa terminer råd att betala avgiften för ett eller två barn (de flesta av kvinnorna som deltar i detta projekt har cirka 4-5 barn). Kvinnorna fick göra budgetar för hur de skulle kunna spara till en skolavgift, och de allra flesta trodde sig kunna lägga undan cirka 5-10 Kwacha (cirka 3-8 kronor) per vecka, och det skulle med andra ord ta de allra flesta minst 5 månader att spara till en skolavgift för ett barn (ju dyrare skolavgift desto längre tid).
En annan dag med observationer! Denna dag, som många andra, var det klädtillverkning på schemat. Organisationen försöker skapa tillfällen för kvinnorna att tjäna sina egna pengar för att ha råd med exempelvis skolavgift, mat, osv. Kvinnorna som är med i projektet är alla arbetslösa, och i Zambia är det mannen som bestämmer över hushållets ekonomi då det är han som i de flesta fall tjänar pengarna. Lönen som mannen tjänar får kvinnorna inte ta del av, mer än till att köpa mat till hushållet, och de flesta av kvinnorna har ingen aning om vad deras man har i lön. Organisationen har därför lärt kvinnorna att sy, och en gång i veckan får de tillfälle att hämta upp tyger, dragkedjor, knappar och nålar under en av sessionerna. Allt som sys lämnas sedan in till organisationen igen som säljer det vidare till turister, varav kvinnorna sedan får halva summan av det varan sålts för. Det de producerar och som sedan säljs kan generera cirka 30-70 kronor i lön per månad.
Sy-dags! Tygerna måttas och klipps itu för att passa det kvinnorna vill tillverka.
Denna session talades det om träning och hälsa. Majoriteten av kvinnorna har kramper och smärtor (speciellt i rygg) efter bland annat de slitsamma vardagssysslorna de utövar i hemmet dagligen och de långa sträckorna de behöver vandra för mat och vatten. Kvinnorna fick denna dag bland annat prova på yoga för att lära sig övningar de kan ta med sig till hemmet för att bli starkare och på så sätt förebygga smärtor.
Något annat som sliter på kvinnornas kroppar rejält är att de bär sina små barn i tyg på ryggen under dagarna. De bär på barnen oavsett om de utövar en syssla som är krävande. Här utövar en av kvinnorna yoga med sin 2-åriga dotter på ryggen.
Här är jag tillsammans med fyra av kvinnorna som deltar i projektet, samt två döttrar till en av kvinnorna. Lång kjol eller byxor är ett måste när man vistas utomhus, då det anses vara respektlöst att visa för mycket hud.

Detta var allt från mig denna gång! Tveka inte att höra av er om ni har några frågor eller något speciellt ni vill att jag ska berätta om. Hoppas ni alla njuter av underbara Valborgs-dagar hemma i Swe!!

Ma råkes!

Tentaplugg är bättre på café!

Just nu på université Laval är det ”periode d’examens” (alltså tentaperiod om någon inte lyckades gissa). I flera veckor nu har haft HUR mycket som helst att göra med mina kurser. Jag börjar dock se ljuset i tunneln. I skrivande stund tar jag en paus från ett forskningsprojekt i grupp, som är det sista skolarbetet innan terminen är över.

I dessa tider finns det vissa uttryck som är viktiga att kunna, och som alla en springer på upprepar med en tom blick och kaffe i handen….

Ordförråd på franska för tentaperioden:

  • J’en peux plus – Jag klarar inte mer
  • J’en ai marre – Jag har fått nog
  • Je suis au bout /Je suis à boute! (fransmän/kanadensare) – Jag är fullkomligt utmattad
  • Je suis dans la merde – Jag sitter i skiten
  • Cris, j’ai hâte que ça finisse – Helvete, vad jag längtar tills det är över!
Mysigt café nr 1 (veganskt)
Mysigt café nr 2 (gott Bubble Tea)
Mysigt café nr 3 (fantastiska munkar!)
Kyrka ombyggd till bibliotek
Mitt favoritgodis här!

Gullig gata nr 1
Gullig gata nr 2

Cool bro
Nordiskt spa är en stor grej här…
Chateau Frontenac
Jag var på IKEA för ett tag sen och åt en amerikansk/kanadensisk version av kanelbulle. Väldigt god!
Jag har gjort chokladbollar några gånger och bjudit folk på. Jag har fått väldigt entusiastiska reaktioner. Börjar tro att jag har tagit den här desserten för givet hela mitt liv…

Min pluggmotivation vid det här laget är i botten, men som tur är så är det snart över och jag är kommer bli fri! Det ska bli otroligt skönt – jag tror jag har pluggar mer här än jag någonsin gjort.

Innan jag åker hem till Sverige ska jag på semester! Mer om det i nästa inlägg!

Ha det bra!

/Julia

Landet annorlunda – 16 punkter

Här följer en liten uppräkning av saker som är lite annorlunda här i Berkeley, allt från bussar till paternalitiska föreläsare. Några sakerna är definitivt inte USA generellt, utan mer Berkeley, men det mesta gäller nog större delar av ‘the land of the free’.

Ofta ingen täckning inomhus, och ofta dålig utomhus

Som Passenger sjunger i sin låt: ”you only miss the sun when it starts to snow” så börjar man sakna den svenska infrastrukturen när man gång på gång tappar täckning. Jag vet inte vad man har gjort i Sverige, men det är ju väldigt sällan man tappar ALL täckning i Sverige men i Mofitt library kan du ibland inte ringa eller ta emot ens ett sms.

Svårt att ta sig till ställen utan bil

Finns ju inte mycket att tillägga på denna punkt. Att ta sig från tunnelbanestationen Embarcadero till Golden Gate Park och the ‘Palace of Fine arts’ är ju exempelvis extremt besvärligt om man ska använda kollektivtrafik. Tar väl en 40-50 minuter kollektivt men en 10 minuter med Uber. Generellt är stadsplaneringen utformad under antagandet att en har bil. Inte alls lika vanligt med köpcentrum och så.

Bussarna stannar vartannat kvarter och normen är att tacka busschaffören

Amerikaner gillar verkligen inte att gå vilket antagligen förklarar fenomenet med dessa eviga busstopp. För att ta ett exempel. Avståndet till närmaste gallerian i Emeryville (för att besöka IKEA) är 1.6 km – bussen har 19 hållplatser på denna korta sträcka.

Väldigt många hemlösa

Det här var något jag läst någonstans innan jag kom. Att beskriva de hemlösa är svårt men det finns de mental sjuka, drogmissbrukare men också hårt arbetande som kanske bara blivit av med sitt jobb eller sin bostad och hamnat på gatan. Om man går hem på kvällarna ser man ofta ett par sova i Sather lane. Annars är det många tält och liknande tältstrukturer i och runt ”People’s park”.

Relativt hög risk att bli rånad

Det är svårt att värdera hur farligt det faktiskt är här i Berkeley men ett par gånger per vecka får vi mail direkt i mobilen där lokala polisen rapporterar om de senaste brotten i området eller ber om hjälp från allmänheten.  Här är ett litet utdrag från det mejl jag fick den 10e april. Men det här är absolut inte ovanligt. I senaste mejlet rapporterades 2-3 rån per dag – men i många av dessa fall lyckades polisen arrestera eller hitta sakerna som blev bestulna. Misstänker att de föredrar att rapportera framgångarna mer…police_berkeley.png

Amerikaner lagar sällan mat själva

Min uppfattning är att många äter ute typ 7 gånger i veckan, antagligen mer. Lite oklart hur de kan ha råd med det. Antagligen är det någon form av vana i kombination med att de aldrig riktigt fått in vanan att laga mat själva.

På tal om mat… tillsatt socker överallt

Till och med här i Berkeley, en av de städer som infört skatt på dryck med tillsatt socker är det svårt att hitta produkter som inte har massa socker. Och dessutom är det ofta svårt att utvärdera hur mycket socker det faktiskt är eftersom producenter inte rapporterar näringsinnehåll per 100g, utan de rapporterar näringsinnehåll per ”portion”. En enhet varierar självklart eftersom producenten kan själva definiera vad de menar med en portion… mycket besvärligt.

Otroligt många asiater här, mest kineser

UC systemet har officielt förbjudit all form av kvotering och de har uttalad policy av att vara ”rasblind”. Detta i kombination med det faktum att Kalifornien har mycket fler Kineser och UC Berkeley har mycket lägre avgift än motsvarande elit-institutioner (cirka $17.000 istället för cirka $55.000) leder till att det är disproportionerligt många asiater.

Det är inte studenterna som är våldsamma

UC Berkeley uppmärksammades när Milo Yiannopoulos skulle hålla här för två år sedan. Våldsamheter uppstod men det var tillresta extremister från både höger och vänster som stod för våldsamheterna. Inte studenter. Samma sak gäller en incident där en konservativ provokatör hade fått ett slag i ansiktet på campus för någon månad sedan. Varken den slagne eller person som slog var studenter eller på något sätt kopplade till skolan.

Löjligt dyrt boende

Jag betalar $800 i månaden, exklusive el, gas och internet för ett rum i en trea med tre andra. Detta är otroligt bra pris. Vanligtvis ska man förvänta sig att betala omkring $1200 för en singel. Att bo ”on-campus”, studentboenden, är ännu dyrare. En säng i en dubbel på någon av studentboendena kostar $17,420 (=166 000 kr) för 10 månaders boende. Alltså ungefär 16.000 kr per månad. Detta inkluderar dock mat, av låg kvalité…

Kursval görs i flera steg och är flexibelt

Man väljer kurser enligt ”first-come-first-serve”. Alltså den som väljer kursen först får platsen. När det är fullt så är det bara ställa sig i reservlistan. Under de tre första veckorna på terminen kan man välja att inte ta vissa kurser och lägga till andra! Mycket bra system som ger en flexibilitet och möjlighet att känna av om en viss kurs är intressant nog.

Ofta någon form av närvarokontroll under föreläsningar

På svenska universitet har jag aldrig varit med om rutinmässig närvokontroll. Detta sker dock här. Antingen genom ”clickers” eller att man skriver sina initialer på ett papper som skickas runt.

Ibland förbud mot att använda laptop för anteckningar

Det är förvånadsvärt paternalistiskt här faktiskt. Ungefär 1/3 av de kurser jag tagit under detta år har haft förbud mot laptops och elektroniska verktyg under föreläsning. Personligen tycker jag det är bra. Dom flesta gör allt annat än tar anteckningar på sina laptops och det är väldigt lätt att bli distraherad av alla dessa skärmar.

Midterms, problem sets och quizzes

Midterms är alltså prov man tar i klassrummet och brukar stå för ungefär 25% av slutbetyget i en viss kurs. Ganska bra sätt att lära sig vad kraven i kursen är och hur man ligger till. Därutöver är det vanligt med problem sets. Mer än i Sverige i alla fall. Quizzes är (ofta) betygssatta mini-flervals-prov där man har en liten maskin som kallas ”iClicker” där man kan välja mellan A-E.

Möjlighet att assistera professorers forskning

De har ett system de kallar ”Undergraduate Research Apprenticeship Program” (URAP). Varje termin släpps en lista på forskningsprojekt där professorer söker assistenter. Man kan då söka till att bli forskningsassistent! Mycket bra system som jag tycker man bör introducera vid Svenska forskningsuniversitet också.

Otroligt ambitiös atmosfär

För att illustrera: det är aldrig tomt i biblioteken eller studieplatserna. Inte ens en fredag klockan 23, eller lördag klockan 7 eller söndag klockan 03. Stället jag ofta brukar sitta i heter MLK och där är det generellt sett svårt att hitta någonstans att sitta hela dagen. Inte förrän omkring 19-20 lättar det upp och man kan hitta någonstans att sitta, på en vardag alltså. Det mest populära biblioteket, Mofitt, är alltid proppfullt. Det är väldigt fräscht och är öppet 24/7 måndag till torsdag. Under veckan före sluttentorna för terminen tar folk med sig resväskor med kudde, pyjamas och mat till Mofitt. Och nu pratar vi inte enstaka galningar…

 

 

Annorlunda studieupplägg

Jag läser 5 kurser, alla är på 6hp vardera. 3 av dessa kurser är så kallade ”mainstream courses” vilket innebär att de erbjuds till alla studenter, både internationella och nationella.
Dessa kurser är:
– Introduktion till Statsvetenskap med fokus på sydafrikansk politik
– Politisk teori
– Introduktion till systematisk filosofi

De två introduktionskurserna är med första-årsstudenter, och politisk teori är med de som läser sitt tredje år som jag. Introkurserna är inte helt otippat generellt på en lägre nivå, men i och med att jag aldrig pluggat filosofi eller sydafrikansk politik är det ändå en utmaning i sig.

Pigga upp plugginlägg med bild från BIKINI BEACH!!! bästa stället cirka 40 min från Stellies

Upplägget ser generellt ut såhär:
– 2-3 föreläsningar a la 50 min vardera i veckan
– 1 tutorial (ungefär som ett seminarium), också på 50 min.

Skillnader med Lund:
– Korta föreläsningar
– Alla kurser samtidigt = Exam weeks i maj/juni med 5 tentor under 2 veckor. dröm
– Sättet man examineras. Jag har haft otroligt många små test med flervalsfrågor osv, mycket mindre uppsatser + inga hemtentor.
– Nivån på studierna. Ibland känns det som jag är tillbaka på högstadiet:)
– Betygsättningen. Det är många procent hit och dit, som ni kan se tydligt på bilden:

Här ser ni exempel från introkursen i Statsvetenskap. Något jag tyckte var superkonstigt var att ”Early Assessment Test” gjordes online, och var tvunget att göras om till man fick 100%. Du gör alltså 25 frågor (flervals), får se vad du hade fel på, och gör om testet tills man har alla rätt. För mig är detta inte kunskap utan mer en minnesövning. Jag har kasst minne dock så kan ju va bra för mig:)

En annan sjuk grej är att 40% av betyget för en uppsats jag ska lämna in nästa vecka grundas på referensteknik, typsnitt och annat rent tekniskt om hur uppsatsen ser ut. I Lund har min upplevelse varit att det finns ett antagande runt att folk kan skriva akademiskt och att fokus istället läggs på VAD du faktiskt skriver. Vi ska även ha innehållsförteckning, minirubriker osv osv (uppsatsen är 5 sidor). Men vad man inte får glömma är att alla har olika erfarenheter och kunskaper från innan, och om de inte skrivit akademiskt på gymnasiet kan man förstå att det är en utmaning såklart!

Likheter med Lund:
– I min tredje-årskurs är det mycket krav på självstudier och att man läser osv på egen hand
– det var väl det:)
– inte så mycket personlig kontakt med föreläsarna

Det var internationell matkväll för nån vecka sen, där massor folk från olika länder hade lagat sin egna mat. Lund Uni var även på besök då det var en plugga utomlands mässa, och jag stod med dom och promotade bästa Lund!!

De andra 2 kurserna jag läser kallas GEP-kurser och ges bara till utbytesstudenter:
– HIV in South Africa
– Equity and transformation in the Global Classroom

De har båda bara en föreläsning/vecka, men den är på 3h istället. Sällan används hela tiden dock!Dessa kurser upplever jag är ganska oseriösa men man lär sig ändå lite. Arbetsmässigt har vi endast skrivit en uppsats per kurs (dock på 11 sidor styck?) och gjort lite presentationer där läraren suttit med sin mobil och aaabsolut inte lyssnat. Datorn dog liksom under en presentation och läraren – märkte – ingenting. Men man rekommenderas att läsa GEP-kurser just pga denna chillness.

Nästa inlägg ska bli lite roligare med vad jag har haft för mig fram tills nu! Ha det fint<3