Välkommen till LUPEF:s Utlandsstudie- och Praktikblogg!

Utvalda

Här kan du läsa om LUPEF:s medlemmars äventyr ute i världen och hemmavid. Hur är det att praktisera på Sveriges ambassad i Paris? Är studentlivet lika bra vid universiteten i Tokyo och Singapore som i Lund? Hur många gånger om dagen springer man in i utrikesministern om man praktiserar på Utrikesdepartementet?

Dessa, och många andra frågor kommer du att få svar på genom att följa våra olika skribenter här på bloggen. Trevlig läsning!

Annonser

The wee differences

HEMSKT mycket hej till er alla, eller hej Louise, som egentligen är den enda jag VET följer min uppdatering på denna blogg (likt jag troget följer hennes<3). Nu, när tre uppgifter är inlämnade och klara och det är ungefär tre veckor kvar av min vistelse här, tänkte jag skriva lite om kulturKROCKAR!

Processed with VSCO with c1 preset

Här är en till bild fån bergsvandringen i Newcastle! Bara för att det är lättare att stanna fokuserad på ett blogginlägg om lite bilder avbryter texten då och då…

Innan jag lämnade Lund för sommaren fick jag gå på lite informationsföreläsningar om utbytet som institutionens internationella kontor höll i. Där talades det om kulturkrockar och humörkurvor upp och ner och hit och dit. Jag ägnade detta avsnitt i presentationen väldigt lite uppmärksamhet, men tänkte ändå ägna det lite tid här. Vad gäller humörkurvor på utbytet, det vill säga hemlängtan/oro över att åka hem igen/nedstämdhet/eufori i olika stadier av utbytet, kan jag inte påstå att jag märkt av detta speciellt mycket. Mitt humör och inställning till saker och ting här, och hemma och i allmänhet för det mesta kan liknas vid denna kurvan nedan:


Det vill säga, helt plan. 100 % neutral. Äej nu ljög jag, men jag har inte haft hemlängtan än så länge, och inte heller känt någon EXTREM EUFORI över att vara här även om det är väldigt kul och mysigt.

Processed with VSCO with c1 preset

Och en till! Kolla vad FINT dock!

KULTURKROCKARNA DÄREMOT! Där har vi något att bita i. Seder och bruk här skiljer sig inte avsevärt mycket från de svenska, men några avvikande punkter har jag ändå kommit fram till:

  • Kläder: Den främsta krocken, eller CHOCKEN, för mig har varit hur fruktansvärt lite kläder medelstudenten i Nordirland har på sig. Temperaturen här skiftar väl mellan 3-12 grader just nu, och för det mesta regnar och blåser det. Ändå går ungdomarna fortfarande med ballerinaskor och en liten hoodie till skolan, och vid utgång är barbent till klänning alt. en t-shirt och kanske ett par jeans, en rimlig outfit. INGEN har NÅGONSIN jacka! Vi snackar alltså om TRE grader på nätterna. Jag anser i grund och botten att man ska få ha på sig precis det man vill, men detta har övergått till någon slags oro över ungdomarnas HÄLSA.
Processed with VSCO with c1 preset

(En i min mening rimligare outfit vid rådande temperaturer)

  • Mattillagning: Detta har jag redan diskuterat lite i mitt inlägg om alla freshers jag bor med, men faktum kvarstår: Matlagning är inte de nordirländska studenternas starka sida. I alla fall inte de 18åriga studenternas. Det blir fryspizza och mikrat ris till middag alla dagar i veckan. Nu säger jag inte att alla av mina korridorskamrater hemma i Sverige är gourmetkockar, men nog kan alla laga typ spagetti och köttfärssås.
  • Matutbud: Detta är la en rätt tråkig punkt, men hur svårt ska det egentligen vara att hitta en rimlig, vanlig gräddfil? Och lite rimlig mackvänlig ost?img_2832

He he he

  • Möten med främlingar: Detta är en riktigt mysig grej med Nordirland; att folk är så himla öppna och trevliga mot folk de inte känner. Jag har haft hur många trevliga konversationer som helst med diverse taxichaufförer, främlingar på pubtoaletter, okända studenter vid vattenkranarna i biblioteket och föräldrar till mina fellow korridorskamrater. Folk har i allmänhet en välvilja och öppet sinne gentemot människor de inte känner, och allt detta är trots att samhället i stort är fruktansvärt delat mellan protestanter/unionister och katoliker/nationalister.

Fler saker kommer jag faktiskt inte på i nuläget. Mitt i Nordirland är inte speciellt olikt mitt liv i Sverige.

Vi hörs igen när min vistelse börjar lida mot sitt slut ännu mer, jag kommer sannerligen behöva en ursäkt att frångå intensivt hetsskrivande på diverse 3000ords-uppsatser i mitten på december.

A wee goodbye, /Agnes

 

Fackförbundet ST söker nya studentinformatörer!

Vill du bli vår viktigaste medarbetare i Lund? 

Fackförbundet ST är det största fackförbundet inom statlig sektor med 95 000 medlemmar.

Vi söker dig som är student och som vill jobba med kommunikation, medlemsvärvning och informationsspridning om facklig organisering gentemot studenter med start vt19.

jobba på st

Läs mer och sök tjänsten senast 9:e december! https://st.org/om-st/lediga-jobb

Det Amerikanska sjukvårdssystemet, ett stickprov

government-healthcare-ftw_o_4627291.jpg

För några veckor sedan fick jag en smärtsam tandköttsinfektion som aviserade att ett besök hos tandläkaren var lämpligt. Men som tur var har jag försäkring – universitetets ”Student Health Insurance Program”, en obligatorisk kostnad på 13500 kronor per termin för alla studenter. Det var dags för mig att få återbäring… 

Det hela började med att först sätta sig in i hur systemet fungerade. Efter en halvtimme hade jag lyckats registrera mig och aktivera mitt konto hos det försäkringsbolag som SHIP gav mig för tandproblem. Det kom upp en karta med tandläkare att välja mellan. Man fick både namn, universitet personen utbildades vid och huruvida denne hade licens. Lite på måfå valde jag ”Total dental health” som jag hade för mig att jag sett nånstans förut och som verkade vara ett etablerat företag.

Måndag klockan 07.50 var jag på plats och fick genast 12 sidor av pappersarbete att fylla i. Alla sorters hälsouppgifter skulle samlas in. Antagligen för att de vill gardera sig mot att bli stämda. Under tiden jag satt där hörde jag andra kunder komma in och jag märkte hur standardfrågan var: ”Vad har du för försäkring?”. Det blev uppenbart lite jobbig stämning för alla parter när en kvinna sa att hon inte var helt säker hur hennes försäkringssituation såg ut. Hon hade först haft en försäkring genom som arbetsgivare men sedan varit arbetslös en period för att alldeles nyligen ha återfått sin anställning. Efter lite datorsökande kom receptionisten med det goda beskedet att hennes försäkring var aktiv i deras system. Den goda stämningen var återställd.

Till skillnad från ett besök hos tandläkaren i Sverige märkte jag hur det var relativt lugnt i kliniken. Inte många var där, och inte hade de särskilt bråttom med att genomföra min rutinkontroll. Först blev jag visad till ett rum där en trevlig dam småpratade med mig och fråga lite om varför jag valde just Total Dental Health, huruvida jag tittat på deras betyg genom appen ”Yelp” (populärt app där kunder betygsätter allt från restauranger till läkare och nöjesfält). Hon berättade att alla deras kunder fick gratis massage eller akupunktur efter första besöket innan hon visade mig alla fina och dyra maskiner de hade i kliniken. Vid det här laget insåg jag att hon är säljaren, inte min tandläkare. Därefter fick jag äntligen börja min kontroll.

Jag nämnde att jag haft problem med tandvärk i bakre käken, vid vänstra visdomstanden. Lyckligtvis hittade de inga hål men trots det rekommenderade tandläkaren att jag skulle fundera på att ta ut visdomstanden – och även den andra – nu när jag ändå är igång liksom. Åtminstone rekommenderades jag att boka in ett möte med deras specialisttandläkare (oral surgeon). Det verkade som att tandborttagning av visdomstand tillhörde en specialistkompetens som utfördes av en tandläkare med inkomst på $300.000 per år, alltså 2.7 miljoner före skatt (jag googlade upp det). Huruvida en tandläkare i San Fransisco är 5 gånger mer produktiv än en från Stockholm låter jag vara osagt…

Svensk tandvård är väldigt effektiv i jämförelse. Mina 6 besök hos den hårt pressade Folktandvården i Skåne och Stockholm har nämligen varit otroligt effektiva i jämförelse med detta stickprov jag fått av USA. Det grundar jag då på att kliniken var förvånansvärd tom på patienter, personalen verkade kunna ta det rätt lugnt i väntan på nästa bokning, samt det faktum att min rutinkontroll var schemalagd att ta 1 timme. Ja, i Sverige måste man boka veckor i förväg om det handlar om något akut och ett besök tar cirka 20-30 minuter i de allra flesta fall (inklusive lagning av hål). Och då har jag inte ens kommit in på den finansiella frågan. När frågan om hur mycket det skulle kosta att dra ut visdomständerna kom upp blev svaret att detta var något för finanspersonalen.

Det visade sig att det inte finns ett fast pris för ett givet ingrepp. Sättet dessa större företag sätter priser är att de anpassar mitt pris. I formuläret jag fyllde i fanns det plats för att fylla i ens personnummer – ”social security number” – vilket företag kan använda för att kolla upp kunders kreditvärdighet. Utöver detta har de min ålder, var jag bor, vilken försäkring jag har, vad min primära sysselsättning är och så vidare. Företagets ”centrala kontor” väger därefter in alla dessa variabler för att beräkna hur mycket jag kan kommer kunna betala för detta ingrepp. Med bättre försäkring och högre inkomst får man ett högre pris helt enkelt. Antagligen ett mycket effektivt sätt att maximera vinsterna skulle jag tro. Eftersom jag hade föreläsning vid 9 så hade jag inte tid att vänta och bad dem ringa mig eller skicka ett mail med vad det skulle kosta.

Priset? $840 för att dra ut tand 17 plus tand 32, cirka 7500 kronor. Referenspriset satt av det Svenska tandvårds -och läkemedelföremånsverket ligger på cirka 3200 kronor (och då antar jag att ”separation eller friläggning krävs”). ”Men min 14-lax -försäkring kanske täcker det mesta?” tänkte jag. Två veckor senare får jag besked via brev att försäkringen täcker ungefär 60% av kostnaden, ergo totalsumma på cirka 4500 kronor. Om jag skulle inte förvånad om det blir skatt på det (amerikanerna brukar sällan inkludera skatt i priserna de visar)… I Sverige för mig som 22-åring? Noll kronor, i alla fall fram till 2020. Därefter finns fortfarande tandvårdbidrag om 1200 kronor (man får 600 kronor per år, detta kan sparas till året därpå) samt ett högkostnadsskydd som innebär att 50% av alla kostnader över 3000 kronor ersätts av staten.

Så vad är summan av hela denna kardemumman? Först och främst att vi som är födda i Sverige har alla dragit topp-lotter i livets lotteri. Sjukdomar kan drabba vem som helst men i Sverige är vi inte beroende av arbetsgivarens sjukförsäkring för att känna oss trygga (även om anställningsskydd i USA är närmast obefintligt, men det är dock en annan fråga). Den fundamentala skillnaden är att det Svenska sjukvårdssystemet bygger på att maximera vård, det Amerikanska på att maximera vinst genom vård för den som kan betala för det. 

Är du framtidens fackhjälte?

Sök jobbet som studentinformatör för Akademikerförbundet SSR!

Akademikerförbundet SSR söker just nu studentinformatörer inför VT-19 och ser gärna ett gäng sociala LUPEF-medlemmar bland sina kandidater.

Detta är en utmärkt möjlighet för dig som vill värna om studenters akademiska anseende på arbetsmarknaden och på samma gång dryga ut studentkassan inför vårens nöjen.
Ansök direkt på: karriar.akademssr.se
Stort lycka till!

45775892_2114140375316546_8637610683195719680_o

Long time no see

Story time:

När jag var 19 backpackande jag och en vän, som så många andra, runt i Australien och på Nya Zeeland. We had the time of our lives och på Nya Zeeland träffade vi en tysk kille, Yannick. Vi blev vänner och reste ihop ett par veckor hösten 2015.

Yannick var inte bara tysk i största allmänhet – han kom faktiskt från Konstanz. Staden ingen någonsin hört talas om. Inte visste jag då, att just precis dit skulle mitt utbyte leda mig tre år senare.

Men, när jag nu blev antagen till universitetet här så var det ändå en liten klocka som ringde – hallå, jag ska liksom till Yannicks hemstad. Är inte världen liten ändå?

11249768_10207328538286005_599164676735485855_n.jpg

Yannick, Linnéa och Louise. Nya Zeeland, 2015

Så, jag gör det enda rätta – sätter mig ner för att leta upp honom bland mina Facebookvänner för att tala om att ”Hallå! Här kommer jag!” och …. han är borta. Människan har efter dessa år av elektronisk vänskap raderat sitt Facebook-konto. Hur är det ens möjligt?! Vi skulle ju återförenas igen efter alla dessa år. Ledsen och nedslagen ger jag upp. Tänker att jag väl får leta på plats, men upptäcker snabbt att det är som att leta efter en nål i en höstack. Ger upp. Igen. Tänker, det är Guds/universums/livets mening att jag inte ska få återse min tyska vän.

Men så…  Förra veckan i universitetets matsal. Bland alla dessa människor (matsalen är enorm) ser jag en person som ser bekant ut. Mer än bekant till och med – DÄR ÄR HAN! Den försvunna tysken. Som ju inte har en aning om att jag är här. Stegar fram och frågar lite försynt; ”Hej hej, ursäkta mig, men heter du Yannick?” Och ja, det gör han. Och inte bara det, han känner igen mig också! Vi blev båda lika chockade av att springa på varandra, bara sådär. Gud/universum/livet hade sammanfört oss. Jag som läst statistik kan meddela att sannolikheten för det är väldigt nära 0.

Idag möttes vi för en kaffe, och min oro för att det skulle bli lite tillgjort var helt obefogad. Så roligt vi hade! Plockade upp där vi lämnade i december 2015 när vi sågs sist. Århundradets slump.

Det tyska ordspråket ”Man trifft sich zweimal im Leben” (ung. ‘man träffar alltid en person en andra gång i livet’) kunde inte vara mer passande.

IMG_1301.JPG

IMG_1302.JPG

Louise och Yannick. Konstanz, 2018. Long time no see. 

Jon Hopkins

Greetings!

 

Are you interested in a career in International Relations? Are you looking to gain knowledge, skills, increase your network, and experience in international and regional policy areas and study with world-class experts renowned for their scholarship and practical experience? If your answer is yes, you should continue reading this message.

I’m writing from SAIS Europe in Bologna, Italy, Johns Hopkins’s European foothold. We are looking for bright and motivated students interested in international relations to join our class of 2019-2020. On this page, you can look at the programs we offer.

 

Each year, we welcome around 200 students from 40 countries who come from diverse educational, professional, and cultural backgrounds. Students study in an intimate and vibrant environment where they can foster their intellectual appetite. Our classes are small and have debate and discussion at their center.  Our professors are some of the leading scholars in their fields as well as leading practitioners who bring a wealth of experience to the classroom.

 

Imagine debating the future of the European Union with the Director-General for European Enlargement from 2006-2011; or discussing climate change policy with one of the lead authors of the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC); or learning about development with a panel member of the Accountability Mechanisms of the African and Asian Development Banks. This and a whole lot more is what you can expect at SAIS Europe.

 

We provide substantial financial support and encourage applications from candidates from all academic backgrounds. While our admissions process is merit-based and selective, we consider for admission anyone with a university degree and competency in English.

 

Below are some useful links:

 

·         SAIS Europe brochure

·         Student profiles

·         Faculty directory

·         Employment Outcomes

 

Over the coming weeks, we will host a number of events both in person and online. We will be travelling to Madrid, London, and Paris. For a full list of our events, click here. In addition, we will host an Open Day in Bologna on Monday, December 10th.

 

I would be grateful if you could spread the word on SAIS Europe and the events below to your members / students.

 

Events in Europe

6 November: APSIA Fair Madrid
7 November: APSIA Fair Paris
8 November: APSIA Fair London
17 November 2018:  Information Session at the Austrian Ambassador’s Residence in London, part of the Bolognesi a Londra Alumni Event

10 December 2018:  Open Day for prospective students (Bologna, Italy). RSVP here.


Upcoming Virtual Information Sessions:

17 October 2018: SAIS Europe Virtual Session

13 November 2018: SAIS Europe Virtual Session

4 December 2018: SAIS Europe Virtual Session


Important Dates to Remember:

1 November 2018:  Early admission deadline

7 January 2019:  Regular admission deadline

15 February 2019: Financial Aid Deadline


I hope to have the pleasure of meeting you at one of our events. (If you are interested in attending any of the events above, don’t forget to register.)

 

If you have any questions about SAIS Europe or our admissions process, please feel free to contact us at sais.eu.admissions@jhu.edu

What defines the international political economy?

Titeln till detta inlägg refererar till den första frågan på mitt ”Take Home-Exam” som jag fick ut igår. Inlämningsuppgifterna och uppsatsskrivandet är således officiellt igång, och jag inser hur fruktansvärt dåligt jag planerat min tid hittills, samt min framtid. Här läser man ALLA sina kurser samtidigt, detta innebär att jag läser ”Challenges to contemporary party politics”, ”The political global economy” OCH ”Northern Ireland: A case study” SAMTIDIGT. Alla tre kurser har MINST tre inlämningar på sammanlagt (per kurs) 5000 ord, med start denna vecka. Min fråga till er lyder: Hur ska man hinna hänga med och klara av sina studier samtidigt som man ska upptäcka kulturen, naturen och människorna i nationen man befinner sig i? Let me tell you the answer: Det går fan inte 🙂 🙂 🙂

Processed with VSCO with c1 preset

Det är tur att universitetet är förjäkla fint, det gör att man vill spendera LITE mer tid där.


I övrigt flyger tiden förbi. Detta är något jag och mina kamrater reflekterar över minst en gång per dag numera. Halva tiden på Nordirland har snart passerat för majoriteten av oss, och dagar för potentiella utflykter och besök från nära och kära blir allt färre (mestadels på grund av ovan nämnda inlämningsuppgifter).

Sedan sist jag skrev har vi (jag skriver ”vi” då jag nästan uteslutande gör ALLT här med samma gäng) i alla fall hunnit med en del:

  • En utflykt till Newcastle (nej, inte Geordie Shore-Newcastle, utan staden på Nordirland där regionens högsta bergstopp ligger) med skogspromenader och bergsvandring,
Processed with VSCO with c1 preset

Skogsvandring i Newcastle. En scen från Game of Thrones hade spelats in i dessa skogar, den där the Starks hittar den döda dyerwolfen, DET NI!

Processed with VSCO with c1 preset

Vädret var tyvärr inte det bästa, snarare det sämsta jag. någonsin. erfarit. MEN vi var glada ändå (OBS! GDPRgodkänd bild av samtliga fotoobjekt!!!)

Processed with VSCO with c1 preset

När stormen lagt sig promenerade vi på Newcastle beach, två badade (it wasn’t me). 

Processed with VSCO with c1 preset

PÅ TOPPEN av Nordirlands högsta berg! Antagligen bland det jobbigaste jag gjort, både fysiskt och psykiskt (och berget är inte ens 900 meter högt hehe).

Processed with VSCO with c1 preset

…Dessa vyer gjorde dock att det var väl värt besväret. 

  • Ett besök i Dublin hos min korridorskamrat från Lund (hon hann dessutom hälsa på mig också nu i helgen),
Processed with VSCO with c1 preset

DUBLIN var fint. Men ta mig tusan inte bättre än Belfast, som jag verkligen kommit att tycka om.

Processed with VSCO with c1 preset

Här är min korridorskamrat från Lund! Tydligen är puben bakom känd på något sätt. 

Processed with VSCO with c1 preset

En dag åkte vi till fiskestaden Howth söder on Dublin med tåg. Där var det blåsigt men också fint!

  • Och INTE MINST har jag sett ett tal av HILLARY CLINTON! Ja, SÅNT kan man få erfara på Queen’s University of Belfast!

Alla bilder jag tog under talet blev så FRUKTANSVÄRT dåliga, så en liten video kanske kan vara trevligt, tänkte jag. Just här pratar hon om (läs: snackar hon skit om) Brexit. Hon blev tilldelad en ”Honorary Degree” av universitetet. Vad det innebär mer exakt vet jag inte riktigt, men både hon och Bill (Clinton alltså) spelade stora roller under slutskedet av fredsprocessen på Nordirland på 90talet. Det var riktigt häftigt att få henne live och höra henne tala. Kort var hon!


I övrigt kan jag inte annat än hålla med ang. Louises inlägg om skandinavers förmåga att dras till varandra. Sedan min FÖRSTA dag här har mina fyra närmaste kompisar bestått av tre svenskar (varav två från Lunds universitet) och en finsk. Visst hänger vår lilla grupp ofta och gärna med en större grupp bestående av fransmän (hur många fransmän som helst, de hänger också mest med varandra), tyskar, spanjorer och holländare (nederländare?..), men till vardags är det ändå alltid de nordiska vännerna jag hör av mig till. Dessutom är en favoritsyssla bland oss svenskar, holländare och tyskar att hitta gemensamma ord på våra språk eftersom de ju är ”såå lika egentligen”.

Processed with VSCO with c1 preset

På toppen av berget i all vår (inskränkthet?) prakt!

Louise skrev ”För aldrig är man ju så svensk, eller skandinavisk, som när man är utomlands” och där satte hon verkligen huvudet på spiken! Här nere tröttnar jag aldrig på att beskriva Sveriges politiska system i min partikurs, diskutera den svenska exporten av skog i min globala ekonomikurs och dra paralleller mellan Nordirlands kulturella klyftor och Sveriges integrationsproblem i min kurs om Nordirland. (Mins kursare lär däremot vara fyllda till bredden av svensk trivia, jag måste sluta om jag ska få några nordirländska kompisar)

Igår stod jag först och företrädde Lunds universitet (eller ja, tekniskt sett Sverige som utbytesland, men det var bara vi studenter från Lund som närvarade) på ”Go Global Week” och letade febrilt efter bildspel på youtube med ”fin svensk natur”. På kvällen gick vi, jag och mitt skandinaviska gäng, på ett skandinaviskt pubcrawl med ytterligare två svenskar, en norsk och en dansk. Ni hör ju, tryggheten tar ju aldrig SLUT!

Processed with VSCO with c1 preset

”Erasmus in Sweden”. Jag tror kanske vi lyckades övertala en sådär två nordirländska studenter (och en spansk!) att överväga Sverige när de ska på utbyte. 

Äej, imorgon ska jag åtminstone försöka bli ett med de små nordirländska ungdomarna i min korridor. (Efter att jag simmat och gått på shoppingrunda med mitt skandinaviska gäng… hehe)

NU BLEV DET ETT LÅNGT INLÄGG VA? Det kan ni tacka min take-home examination för. Den vill jag inte skriva.

KEEP UP THE GOOD WORK, you do you guys. CHEERS